Gå direkt till textinnehållet

Journalistjobb 1993-2003: En bransch i förändring

Antalet journalister har ökat med tolv procent, men de flesta stora redaktioner har blivit betydligt mindre. Det visar Journalistens genomgång av mediebranschens utveckling under åren 1993-2003.Samtidigt har, något förvånande, arbetslösheten, i journalistkåren faktiskt minskat. Jobben finns – men inte alltid där de funnits tidigare.

Antalet journalister har ökat med tolv procent, men de flesta stora redaktioner har blivit betydligt mindre. Det visar Journalistens genomgång av mediebranschens utveckling under åren 1993-2003.

Samtidigt har, något förvånande, arbetslösheten, i journalistkåren faktiskt minskat. Jobben finns – men inte alltid där de funnits tidigare.

Utstrypta från dagstidningarna – men ändå fler till antalet. De klassiska redaktionella tjänsternas antal har stagnerat, men redaktionella hantverksuppgifter finns på allt fler ställen i samhället. Det är några tendenser i den mångfasetterade bilden av journalisternas arbetsmarknad.

Annons Annons

En jämförelse mellan journalisternas situation i dag och för tio år sedan visar att antalet yrkesaktiva journalister är fler än för tio år sedan. 1993 fanns 13 394 yrkesaktiva journalister anslutna till Journalistförbundet. I dag är de 14 966 (oktober 2003) – en ökning på nästan tolv procent.

Samtidigt är arbetslösheten faktiskt lägre i dag än för ett decennium sedan. Enligt AMS statistik var antalet registrerade arbetslösa journalister i Sverige 846 personer år 1993, medan de tio år senare är 742. Räknar man med dem som omfattas av arbetsmarknadspolitiska åtgärder var arbetslöshetssiffrorna 1993 1 294 personer respektive 1 096 personer år 2003. Utifrån AMS-sifforna var arbetslösheten 1993 6,3 procent, medan den idag är 5 procent.

Statistiken från Journalisternas A-kassa visar en delvis annan bild. Genomsnittet för antalet medlemmar som fått ersättning någon gång under månaden under de nio första månaderna 1993 var 776, medan samma mått under 2003 var 828. En stigande siffra alltså, till skillnad från AMS-statistiken. Ställer man det i relation till antalet yrkesaktiva journalister i förbundet (som ju ökat) var arbetslösheten 5,7 procent för tio år sedan, medan den är 5,5 procent i dag.

Med bägge måtten har den procentuella arbetslösheten sjunkit och på det hela taget tycks marknaden stabil och till och med något växande. Ändå har något hänt:

– Under det senaste decenniet har de som söker A-kasseersättning ärenden med en annan karaktär än förr. Arbetssituationen har blivit mer komplex, när en medlem blir arbetslös för första gången i dag har han eller hon haft ett antal olika anställnings- och arbetsformer, och utredningen för att fastställa ersättningsrätten och dagsinkomsten tar mycket längre tid. Varje period i arbete är mycket kortare än vad den var tidigare, säger Ewa Möller Elvhede, föreståndare för Journalisternas A-kassa.

AMS-siffran mäter hur många som rapporterats som arbetslösa till arbetsförmedlingen en viss dag varje månad. Arbetslöshetsstatistiken från Journalisternas A-kassa gäller hur många medlemmar som kassan betalat ersättning till vid något tillfälle under den inrapporterade månaden.

De skilda utfallen i AMS- och A-kassans statistik antyder att det finns ett förändrat beteende i journalisternas arbetssituation. Differensen visar att färre räknas in i den klassiska rollen som heltidsarbetslös, med nummerlapp på arbetsförmedlingen tills de hittar en ny fast anställning. I stället hankar man sig fram – med vikariat, påhugg eller uppdrag – och kompletterar det med att vissa dagar eller veckor gå på A-kassa. I så måtto visar statistiken att arbetsgivarnas krav på mer flexibilitet slagit igenom bland journalisterna i Sverige – och att osäkerheten i journalisternas tillvaro har ökat.

Lennart Weibull, professor i massmedieforskning vid Göteborgs universitet, är lite överraskad av att arbetslösheten inte stigit på senaste decenniet:

– Att arbetslösheten inte har ökat är faktiskt lite förvånande. Det har trots allt varit en stor ökning av antalet utbildningar. Men många av dem som gått journalistutbildning får jobb på andra ställen. Nyexaminerade jobbar till exempel med företags och myndigheters webbsajter, information eller olika typer av textbearbetning, säger Lennart Weibull.

Är det till och med så att man i dagens mediesamhälle kan se studier i journalistik som en bra allmänutbildning, och inte en yrkesutbildning?

– Ja, i ökad utsträckning bör man se det så. En sådan syn finns i andra branscher också, bland annat finns det en grupp av de som studerar sjuksköterskelinjen som gör det för att det är användbar kunskap, men inte säger sig vilja jobba som sjuksköterskor. Och journalistisk kunskap är användbar på många ställen i dagens samhälle, säger han.

Journalisten ringde runt till 22 dagstidningar för att jämföra bemanningen för tio år sedan med i dag. Vi kontaktade dels sex storstadstidningar, dels 16 slumpmässigt valda landsortstidningar.

Det visade sig att storstadstidningarna har haft en dramatisk, ofta ryckig utveckling, där förstatidningarna har varit stabila medan andratidningarna genomfört stora sparprogram.

I landsortspressen handlar det i allmänhet om en stabil situation med en stadig, försiktig bantning av redaktionerna.

Bland storstadstidningarna har Dagens Nyheter ökat redaktionen något, från 295 journalister till 304. Göteborgs-Posten har en snarlik utveckling, från 268 till 276 personer.

På Aftonbladet är man något fler. Visserligen har redaktionen minskat något från 305 till 300 på tio år, men därutöver finns 40 anställda journalister inom divisionen Nya medier som står bakom mediesajten Aftonbladet.se.

De mer dramatiska förändringarna står att finna på övriga tre tidningar.

Efter Arbetets nedläggning i Malmö har konkurrenten Sydsvenska Dagbladet under det gångna decenniet ökat den redaktionella styrkan från 225 till 261.

– Vi fick ett antal fler läsare sedan Arbetet lagts ner. Sydsvenskan har blivit tjockare år från år och under trettio års tid har det redaktionella utrymmet stadigt ökat. Vi satsar också mycket på lokalbevakningen och där går det åt mycket folk. I ett längre perspektiv har TV tagit över mer av det löpande nyhetsarbetet, så tidningarna betonar lokal bevakning och det avspeglas i bemanningen, förklarar Håkan Bengtsson, personalchef på Sydsvenskan.

Inom Expressen-GT-KvP har stora delar av den samlade redaktionen försvunnit på ett decennium. 1993 bestod redaktionerna av sammanlagt 267 journalister, i dag är 174 kvar.

Enligt Olle Fors, ordförande i Expressens journalistklubb, är det emellertid knappast frågan om att tidningen sparat in några lönebelopp.

– Det handlar om att man i mycket större utsträckning lägger ut jobben på frilansar eller köper bilagor från underleverantörer. Inköpen kostar stora pengar och jag tror att det inte bara blir en utarmning av tidningens kompetens, utan också att det faktiskt blir dyrare i slutändan än om anställda hade gjort jobbet. Ledningen verkar helt enkelt vara beredd att betala extra för att ha större flexibilitet i bemanningen.

På Svenska Dagbladet har de dramatiska nedskärningarna varit procentuellt ännu större. 1993 var man 270 i redaktionen, i dag är man 175. Ändå har Svenska Dagbladet under senare tid haft en positiv trend, trots den försvagade redaktionen.

Hur hänger det ihop?

– Visst har vi en pigg tidning i dag. Samspelet med den nya ledningen är relativt gott, och det har hjälpt tidningen på fötter. Men medarbetarna har fått bära mycket av merarbetet, säger Klas Tägil, klubbordförande på Svenska Dagbladet.

Innebär det att vantrivseln och långtidssjukskrivningarna ökat?

– Nej, medarbetarna på tidningen trivs trots allt, det har vi siffror på. Lojaliteten med tidningen är enorm så det är svårt att säga att bantningen har skadat redaktionen på så sätt. Men även om det totala antalet sjukskrivningar inte har ökat, är de procentuella sjukskrivningarna fler, och dessutom har minskningarna lett till att många kvinnor försvunnit från redaktionen, fortsätter han.

Bemanningen på landsortstidningarna har sjunkit stadigt sedan 1993. I allmänhet handlar det inte om en dramatisk minskning av redaktionen. De redaktionella medarbetarna på de 16 tidningar vi ringde var år 1993 totalt 2 469 till antalet, medan de 2003 krympt till 2 233 – alltså närmare tio procent färre. Enligt Tidningsutgivarna har dagstidningsbranschen i sin helhet backat med 500 anställda under senaste decenniet.

Vad beror det på?

– Tidningarna har rationaliserat verksamheten, och organisationerna har blivit mer effektiva. Men att de anställda har blivit färre betyder inte nödvändigtvis att jobben har försvunnit. Det kan ha kompenserats av ökade inköp utifrån också, säger Barbro Fischerström, VD på Tidningsutgivarna.

Hon menar att de samarbetslösningar som uppstått mellan forna konkurrenttidningar har räddat jobb i regionerna.

– De nya samarbetsformer som har etablerats på orter med två tidningar har i vissa fall faktiskt räddat jobb. Man har kunnat bevara titlar som annars varit nedläggningshotade, och när förstatidningen köpt andratidningen på orten har syftet oftast varit att just att rädda tidningen, säger Barbro Fischerström, som dock har svårt att tro att det totalt kommer att finnas en jobbtillväxt i tidningsbranschen i framtiden.

Flera sammanslagningar har minskat antalet TS-kontrollerade dagstidningar med ett halvt dussin från 174 för tio år sedan till 168 i dag. Till de 168 dagstidningarna ska läggas tidningen Metro som har tre editioner i Sverige och nytillskottet Stockholm City, som inte ingår i TS-statistiken utan är RS-kontrollerade.

Det är alltså inte frågan om en omfattande tidningsdöd i landet, men väl om en viss minskning av andratidningarna och en ökning av gratistidningar i storstäderna där även annonsfinansierade stadsdelstidningar har levt i ökad välmåga under senare år.

På Östgöta Correspondenten har man bantat redaktionen från 135 till 100 personer sedan 1993, vilket enligt journalistklubbens ordförande Hans Tillberg innebär att journalisterna fått jobba mycket hårdare:

– Arbetsvillkoren har också påverkat journalistiken. Tidspressen har ökat så att det vi nu gör främst handlar om ren rapportjournalistik. Det finns ingen tid för eftertanke. Vi har mer byråmaterial och sällan eller aldrig grävjournalistik, berättar han.

Hans Tillberg tycker att branschen har för höga lönsamhetskrav.

– Besparingarna har också lett till minskad arbetsglädje, säger han.

På Östgöta Correspondenten har man trots detta faktiskt kunnat notera ett sjunkande antal sjukskrivningar, vilket är en paradoxal och i viss mån förbryllande utveckling.

Den stora effekten av neddragningarna drabbar de nyutexaminerade journalisterna – vilket är ungfär 700 per år från högskolorna och ytterligare nära 200 från folkhögskolorna, konstaterar Magnus Lindström, chef för politiska sektionen på Journalistförbundet.

– I första hand löser man det med pensioneringar och minskade frilansinköp, i andra hand stryps nyrekryteringen, först därefter kan det bli tal om uppsägningar. Ofta klarar man sig utan direkta uppsägningar, men resultatet blir att det för de unga och nyutbildade är mycket svårt att få en fast tjänst på en dagstidning.

Men det finns också områden som ökar. I debatten runt den senaste tidens sparprogram kan det ibland framstå som om antalet jobb inom radio och TV stadigt sjunker. Men både radio- och TV-utbudet har vuxit avsevärt under de senaste tio åren och även antalet anställda har ökat.

Inte ens inom public service har arbetstillfällena som helhet minskat.

På Sveriges Radio var journalisterna ungefär lika många för tio år sedan som i dag – 1 100 mot 1 097. Men på SVT har siffran ökat från cirka 800 till 1 245 journalister.

Kenneth Sundin, ordförande för journalistklubben på SVT, hävdar dock att den kraftiga ökningen av anslutna till journalistklubben på SVT inte kan ses som att journalisterna har blivit fler på företaget:

– Jag är helt övertygad om att de senaste decenniets sparpaket har lett till färre redaktionellt anställda på SVT. Däremot har journalistklubben på SVT haft en kraftigt ökad anslutningsgrad de senaste åren. Om man ser historiskt på det hela så har SIF-klubben varit större än vår klubb på SVT men efter några års överflyttning av medlemmar är klubbarna nu jämnstora. Totalt sett är jag säker på att antalet journalister på SVT har minskat under det senaste decenniet.

Tittar man på SVTs totala personalutveckling under det gångna decenniet och använder måttet årsarbeten, alltså inte bara de som arbetar med journalistiska uppgifter, så visar SVTs statistik att antalet årsarbeten år 1993 var runt 3 300 och nio år senare hade de sjunkit till cirka 2 900. Vilket kan ses som ett stöd för Sundins resonemang.

På Utbildningsradion har man ökat från 107 till 129. Och på TV4 har journalisterna nästan fördubblats sedan 1993, från 130 till 210. Därutöver har en rad produktionsbolag uppstått, som är underleverantörer till public service.

Till det kommer utvecklingen inom privatradion, som startade just år 1993, en bransch som under sitt toppår 2001 hade en omsättning på drygt en halv miljard kronor. Christer Jungeryd, VD för Radioutgivarföreningen, tror att branschen kommer att behöva mer journalistik framöver:

– Under de första tio åren av etableringar och tillväxt har det funnits en stark betoning på musikunderhållning och viss likriktning i utbudet.

– Men om lyssnarna inte ska lämna privatradion i takt med att de blir äldre måste programinnehållet utvecklas och bli mer varierat. Därför tror jag att det kommer att behövas betydligt fler journalister inom privatradion, framhåller han.

När det gäller tidskrifter är trenden mer positiv. Under det gångna decenniet har antalet TS-kontrollerade tidskrifter ökat från 378 titlar 1993 till 435 i dag. Föreningen Sveriges Tidskrifter har noterat att antalet tidskrifter, efter några år av minskning, börjat öka igen i år.

Kärnan i tidskriftsmarknaden är de omkring 435 som drivs professionellt, kommersiellt och med anställda journalister. Många av dessa tidningar har dock små redaktioner, och förlitar sig på frilansmedarbetare. Totalt finns flera tusen små tidskrifter, med varierad periodicitet i landet, specialtidningar, facktidningar, företagstidningar, föreningstidningar och kundtidningar.

Enligt Lars Strandberg, VD för Sveriges Tidskrifter, handlar det om ungefär 2 000 som får sin försörjning från tidskrifterna i dag och han menar att marknaden växer.

– Eftersom det blir fler titlar hela tiden blir det fler jobb. Att det är en växande arbetsmarknad är jag övertygad om, även om jag inte vet hur arbetet kommer att fördelas mellan frilansar och anställda, säger han.

– Någon trend mot att använda samma material i olika tidskrifter som skulle dämpa marknaden kan jag inte heller se. Hela trenden mot nischad press går i stället mot att materialet blir mer skräddarsytt. Det krävs kvalificerat specialmaterial, så visst finns här en dynamisk arbetsmarknad, säger Lars Strandberg.

Bland de mindre tidningarna utförs också mycket journalistiskt arbete som inte syns i arbetsmarknadsstatistiken. Många av specialtidningarnas medarbetare skriver i sin roll som ämnesspecialister och har även anställda reportrar som inte är medlemmar i Journalistförbundet. Tidningen AGI, en månatlig tidskrift för grafiska branschen är ett bra exempel på en sådan tidning. Bland dussinet anställda jobbar sex personer redaktionellt – men ingen är medlem i Journalistförbundet.

– Vi har ofta diskussioner om journalistisk etik och annonser kontra redaktionellt material, men hos oss och många andra yrkestidningar identifierar man sig snarare med något yrke i den bransch man bevakar, säger Peter Ollén, chefredaktör på AGI. En av våra skribenter är med i Fotografernas förbund, en annan är med i Ledarna, en är ansluten till översättarna. Jag tror att det finns många arbetsplatser som vår, där det finns och skapas nya journalistjobb, och där man köper frilansmaterial, men som inte syns i statistiken över dem som räknas som journalister och är anslutna till Journalistförbundet, menar han.

Frilansmarknaden är växande, men pressen på frilansmarknaden har också ökat. Under det senaste decenniet har antalet frilansar i Journalistförbundet ökat. De är i dag 1 848 till antalet och utgör i dag 12,3 procent av de yrkesverksamma medlemmarna i förbundet.

Flera frilansar vittnar också om att tiderna blivit betydligt kärvare under de senaste åren: På åttiotalet gick det bra att försörja sig med allmänna reportage. I dag är det nödvändigt att jobba mer specialiserat, och riktat mot tidningar man har en inarbetad relation med.

Det har talats om att syndikering av material till flera tidningar och vidareförsäljning av artiklar från tidskrifter för återpublicering i dagstidningar skulle vara ett hot mot frilansarna:

– Än har jag inte träffat någon som personligen drabbats av detta eller som utkonkurrerats av sådant material men möjligheten pratas det om, säger Maria Larsson, ordförande för Frilans Riks. Huvudproblemet är ändå att det har blivit allmänt kärvare på frilansmarknaden, vilket många tydligt upplever i dag.

Var tror du att framtidens uppdragsgivare finns?

– Bland specialtidningar och facktidningar förstås. Men det handlar även om att bredda sig mer, tänka nytt, gärna jobba i nätverk och ta paketuppdrag med att publicera hela tidningar åt myndigheter och företag.

Ett tungt skäl till att det blivit trångt på frilansmarknaden är att antalet journalistutbildningar ökat från fem till tjugofem på 20 år. Många gånger kommer de som utbildat sig till journalister inte alls in i branschen.

– Bland frilansarna återfinns både förbundets bäst betalda journalister och de som är kraftigt undersysselsatta och har en osäker och knapp försörjning, säger Magnus Lindström på Journalistförbundet, som tror att det i frilanskollektivet också finns en dold arbetslöshet eller undersysselsättning.

Deprimerande eller lovande? Allt beror på hur man ser det. För de som utbildat sig i hopp om att halka in på en tidningsredaktion och skriva nyhetsjournalistik, eller frilansa med utlandsreportage eller allmänna ämnen ser framtiden osäker ut. Men den som vill jobba redaktionellt, och gärna sätter in sig i ett specialområde och vill arbeta på djupet är möjligheterna fler.

Rättelse:

I en tidigare version av denna text stod det att Hans Tillberg var klubbordförande på Norrköpings Tidningar. Detta var fel: han återfinns på Östgöta Correspondenten. Journalisten beklagar djupt misstaget.

Fler avsnitt
Fler videos