Gå direkt till textinnehållet

Journalistik på köpet

Många medieföretag tycks sakna förtroende för journalistiken som grundbult i den egna verksamheten och snarare ser den som ett slags bisyssla, det är svårt att förneka.

I morgon, onsdag, är det Framtidsdagen. Då träffas ett hundratal representanter för Journalistförbundet och Tidningsutgivarna i Stockholm för att lyssna på föredrag och diskutera framtiden för dagspressen.

Ett knepigt ämne, onekligen. Rabaldret kring Pressstödsnämndens rapport om dagspressföretagens ekonomi 2002 (där ett hundratal miljoner i annonsintäkter ”glömdes bort”) visade ju att det inte ens tycks gå att få en enhetlig bild om hur det gick i fjol – och att då komma med bilder av framtiden, i synnerhet ekonomiska sådana, kan tyckas som en övermäktig uppgift.

bryt

Det finns dock en del andra trender när det gäller såväl dagspress som tidskrifter som rimligen går att extrapolera till spådomar om hur det kommer att bli framöver, sannolikt i allt större utsträckning.

Den första handlar om att tidningsproduktion i allt mindre grad handlar om att bedriva en egen journalistik – kvalitativ originaljournalistik – och i allt högre grad om att förpacka innehåll från olika leverantörer, det må vara via byråer, syndikeringslösningar, samproduktion eller olika koncernlösningar. Kostnadseffektivt – och i vissa fall både oundvikligt och bra för kvaliteten – men också ett sätt att göra alla medieföretag mer lika, i en tid där bara särart, starka profiler och egna nyheter och berättelser kan bryta igenom bruset och hålla konkurrenterna borta.

bryt

Den andra handlar om att det man erbjuder konsumenten allt mer sällan handlar om att lyfta fram det journalistiska innehållet och allt oftare om att presentera ett kommersiellt erbjudande – an offer they cannot refuse – där journalistiken bara är en liten del som kommer på köpet, som om man nästan vill be om ursäkt för den.

Köp en kvällstidning och du får ett tuggummi eller 25 spänns rabatt på Harry Boy, köp en tidskrift och du får ett sminkvaruprov, en roman eller en kupong som ger 20 procent rabatt på shoppingrundan. Som om inte det egna varumärket – och det redaktionella innehållet – var starkt nog i sig.

bryt

En före detta chefredaktör på en dagstidning sade nyligen till mig att det i medieföretagens ledningar finns ett ”allt starkare förakt för journalister”. Så illa behöver det inte vara. Men att många medieföretag allt oftare tycks sakna förtroende för journalistiken som grundbult i den egna verksamheten och snarare ser den som ett slags bisyssla, det är svårt att förneka. Och då blir det som Peppe Engberg siade redan 1999: ”Allt är media. Men media är alltmer sällan journalistik.”

bryt

Om det är framtiden? Vi får se i morgon.

mj@journalisten.se

P.S. Sveriges Televisions programdirektör Leif Jakobsson var, enligt nyhetsbrevet Etermedia, orolig för att en rekrytering av Joachim Berner som programledare skulle vara ”skadlig för företaget”. Han hade inte behövt oroa sig. Det aktuella programmet var ett intervjuprogram i den digitala kanalen 24, som bara har något tiotal tusen tittare (och då räcker det med att ha kanalen på i fem minuter under en hel dag för att räknas som tittare). Risken för en massiv exponering av Berner för licensbetalarna hade alltså varit minimal. Snarare hade det varit fullt möjligt att inte en enda tittare hade sett honom.

bryt

P.S. 2: Heja Åsne Seierstad!

Fler avsnitt
Fler videos