”Jag har nördat ner mig i detaljer”

Ingela Janssons kriminella liv  i Sverige väckte stort intresse i medierna med början 2009, där hon kallades ”storbedragerskan”. 2018 sändes en dokumentär i Sveriges Radio P1 om hennes liv ”Storbedragerskan – människan bakom löpsedlarna”. Den lyssnade även Lena Lindehag på.

– Jag är intresserad av människor och livsöden och kände när jag hörde dokumentären att det fanns mer att berätta om Ingela Jansson och hennes liv.

Våren 2019 tog Lena Lindehag kontakt genom Ingela Janssons advokat och fick till ett förutsättningslöst möte.

Annons

– Ingela hade börjat bygga upp ett nytt liv och var angelägen om att få ut sin berättelse, även om det också var smärtsamt för henne.

De kom överens om att skriva en bok och höll intensiv kontakt, både genom möten och via telefon.

– Det var mer av samtal än intervju. Ingela ringde till mig då hon kom på något och jag lyssnade. Det var nödvändigt för att jag skulle få en bild av och lära känna henne. Hon var inte heller bekväm med allt som skrivits om henne i svenska medier, men jag tror att jag kunde nyansera hennes bild av journalister under den tid vi arbetade med boken Mina åtta år i Kality.

Samtidigt säger Lena Lindehag att det periodvis blev väldigt rörigt i samtalen, men hon lät Ingela Jansson styra. Det fanns en anledning till att Ingela kom på något och ville förmedla det i stunden.

Ingela Jansson berättade om sin uppväxt och hur det gick till då hon började sin brottsliga bana. Och om då hon och pojkvännen flydde till Etiopien tillsammans med Ingelas lilla dotter. För att få pengar fortsatte de med sina bedrägerier. När Ingela Jansson greps och hamnade i Kality hämtades dottern hem till Sverige av socialtjänsten. Här fanns också en annan dotter som bodde med sin pappa.

Så småningom tog Lena och Ingela kontakt med ett förlag, och då det stod klart att det skulle bli en bok tog Lena Lindehag ut semesterdagar och tjänstledigt ett halvår för att få tid att arbeta med boken.

– Jag var inte så social under vissa intensiva perioder.

Hon har genomfört hundratals intervjutimmar med Ingela Jansson, läst handlingar från UD, polisens förundersökning och socialtjänstens utredning. Hon har också läst Ingela Janssons privata brev och fått se fotografier.

– Jag är väldigt tacksam att hon kände tillit för mig och ville dela med sig av sin berättelse.

Att hantera stora mängder text och få överblick över materialet tycker Lena Lindehag var svårast.

 – Det är en helt annan sak än att skriva ett reportage. Jag har fått hjälp av förlaget att sortera och lärt mig massor om dramaturgi och språkbehandling av förläggaren och redaktören på bokförlaget Forum.

Lena Lindehag tycker också att det har varit en ynnest att få utlopp för sin nyfikenhet och att fördjupa sig i ett material en längre tid.

– Jag har verkligen nördat ner mig och lagt stor vikt vid detaljer för att levandegöra Ingelas historia. Hon blev nog trött på mig ibland.

Kapitlen växlar mellan Ingelas tid i fängelset och bakgrunden till att hon fick ett långt fängelsestraff och placerades på kvinnoavdelningen i Kality.

I boken dyker också Martin Schibbye och Johan Persson upp. De satte guldkant på Ingela Janssons vardag genom att dela med sig av vad de hade. De fortsatte även hjälpa henne när de frigetts och kommit hem till Sverige igen.

– Det är svårt att förstå hur Ingela kunde klara av alla motgångar och sjukdomar, och jag är väldigt berörd av hur hon hela tiden har kämpat för kontakten med sina barn. Men hon är en driftig, målmedveten person och väldigt stark innerst inne.

– Jag hoppas att boken ska inspirera läsarna och att någon ska inse att det går att förändra sitt liv.