”Följ pengarna i klimatbevakningen”
Börja utkräva ansvar av politiker och näringsliv i klimatfrågan, och tona ned konsumentansvaret. Det uppmanar den erfarna klimatreportern och kursledaren Erika Bjerström landets redaktioner.
När Erika Bjerström, utrikeskommentator på SVT, nyligen höll en kurs i klimatjournalistik i Stockholm var den full. Med kö. Ett tydligt trendbrott från tidigare kurser.
– Det var också nya grupper av journalister som dök upp: ekonomijournalister, redaktörer, planeringschefer… Just de nyckelpersonerna som behöver öka sin kunskap för att kunna coacha fram en vassare klimatjournalistik, säger hon.
Att vi just nu ser en mer omfattande och bredare klimatbevakning tror Erika Bjerström beror på att 2018 var ett så extremt väderår.
– Och att vi också kan börja hämta hem frågan till Sverige. Ingen är oberörd av den extrema sommaren. Det börjar bli mycket mer konkret vad det här handlar om.
Erika Bjerström som varit verksam som miljöjournalist sedan 1986 har aldrig hört forskarvärlden vara tydligare än idag:
– Jag har aldrig hört dem vara så kristallklara och desperata i sitt budskap.
Hon välkomnar den mer omfattande klimatbevakningen, men ser stor potential för förbättring. Till exempel behövs mer ansvarsutkrävande journalistik, om både politik och näringsliv:
– Det är jättelätt att skriva om biffen och bilen och flygskam. I stället kan man som ekonomijournalist följa pengarna: var fortsätter investeringarna i samhället för att gynna olja och kol, var finns subventionerna?
Dina två råd till redaktioner som vill utveckla sin klimatbevakning?
1. Ha en strategi. Klimatfrågan omfattar så mycket: vetenskap, politik, samhällsekonomi, konsumentfrågor, psykologi. Då tycker jag att man ska jobba i projekt och borra i en fråga åt gången, fokusera. Till exempel att granska politiska beslut med klimatglasögon: vilka leder till ökat transportarbete och därmed ökade utsläpp? Man kan titta på jordbruket, på skolmaten…
2. Det här är en guldchans att nå mediekonsumenter som är 20 till 40 år, vilket alla mediechefer vill. Unga är väldigt engagerade i klimatfrågan – och väldigt otåliga. Satsa på interaktiv journalistik och ha hela tiden med perspektivet ”hur rör det här mig”? Plocka tillbaka frågan till tittarna, läsarna, lyssnarna. BBC har mycket framgångsrikt börjat med det här.
Finns det en kunskapsbrist i journalistkåren om klimatfrågan?
– Ja, och den leder till osäkerhet hos både reportrar och arbetsledare. Det finns till exempel en osäkerhet om vad kan vi påstå. En grundregel är att skilja på väder och klimat: man kan aldrig kan säga att ett enskilt väderfenomen beror på klimatförändringarna, även om det med all sannolikhet gör det.
– Kunskapsbristen gör också att man inte granskar olika aktörer som man borde. Det pågår både ”greenwash” och ”greenhush”, det vill säga att företag säger att de är hållbara, men hela deras affärsidé är att sälja mer.
En fråga som diskuterats är om man inte blir aktivist, eller ses som det, om man skruvar upp sin klimatbevakning mycket. Samtidigt finns nu konsensus i forskarsamhället om att det som sker det närmaste decenniet kan avgöra mänsklighetens överlevnad. Hur kan man tänka?
– Det är en väldigt bra fråga. Mitt resonemang är så här: som journalist hämtar vi alla vårt engagemang ur något. Jag hämtar mitt ur min kärlek till naturen, och ur vrede. Jag reser mycket i världen och ser hur de fattigaste länderna som inte alls haft höga koldioxidutsläpp är de första att drabbas av torka och havsnivåhöjningar. Men det innebär inte att man får tappa huvudet och sätta på sig skygglappar som journalist. Vi måste göra en oberoende faktabaserad journalistik där alla aktörer granskas lika hårt – Världsnaturfonden lika kritiskt som Volvo.
– Många journalister missar att miljöorganisationer har ett ganska omodernt budskap när de fokuserar så mycket på individers beteenden: de privatiserar klimatkrisen, som egentligen är ett samhällsekonomiskt problem. Det krävs ett systemskifte med hjälp av bland annat skatter och styrmedel. Journalister måste fokusera mer på det.
– Det här är den största nyhetsstoryn nu. Redaktionerna har absolut ett ansvar.
FLER TIPS
* Gör inte tråkig klimatjournalistik. Jobba med gestaltning och storytelling, hitta klimatvittnen, berörda. Börja med en enskild människa.
* Utkräv mer ansvar av politiker. Fråga om klimatet i regeringsbildningen, till exempel.
* Är du ekonomireporter behöver du inte ha djupgående kunskap om vetenskapen för att kunna granska investeringar i och subventioner av olja och kol. Det räcker att veta att vi just nu värmer upp planeten med helt oöverblickbara konsekvenser, genom att fortsätta öka vår användning av fossila bränslen.
* Klimatbevakningen måste in i alla andra ämnen.
* Bygg upp kontakter med forskare. SMHI har många kommunikatörer som svarar på faktafrågor.
