Gå direkt till textinnehållet

Fem år efter #Deadline: ”Problemen har inte försvunnit”

Idag är det fem år sedan journalisternas Metooupprop Deadline publicerades. ”Metoo hävde tystnadskulturen, men problemen är inte borta”, säger initiativtagaren Johanna Lindqvist.

4 147 kvinnliga journalister undertecknade uppropet Deadline, som publicerades den 21 november 2017, en dryg månad efter att Metoouppropet börjat spridas i sociala medier världen över. Initiativtagare var systrarna Johanna och Emma Lindqvist.

Uppropet lever kvar som en Facebookgrupp, berättar Johanna Lindqvist, frilansjournalist.

– Men den är inte så aktiv. Mitt eget engagemang har gått lite bredare, jag sitter med i styrelsen för samordningen för Metoouppropen, som blivit en förening. Vi hade Metoodagen förra veckan här i Umeå, med seminarier och utställning i hela kulturhuset. Det var bra för att hålla ämnet vid liv, samlas och känna fortsatt kamp framåt, säger Johanna Lindqvist.

Vittnesmålen i Deadline skakade om mediebranschen för fem år sedan. Har de förändrat något i grunden?
– Det är en svår fråga. Men journalistbranschen inte är en isolerad ö, det som sker i samhället sker också bland journalister. Metoo hävde tystnadskulturen. Vi har ord för olika saker som vi inte hade tidigare. Nu vet alla att vi inte kan bete oss hur som helst mot varandra.

– Men med det sagt har det inte försvunnit, inte heller från vår bransch.

Johanna Lindqvist är även ordförande i föreningen Förtalskassan, som bildades som ett motstånd mot domarna mot kvinnor som förtalsdömts efter att ha lämnat vittnesmål i de olika Metoouppropen.

– Metoo var som att öppna två dörrar och stänga en annan – vi har fått se maktstrukturer slå tillbaka, till exempel genom de här förtalsdomarna. Men vi kan inte gå tillbaka. Utan systemet måste förändras, förtalslagen, säger hon.

Hur då?
– Det handlade inte om att folk outade sina förövare, utan om att kvinnor delade sina erfarenheter i trygga grupper. Lagen säger att man får göra det i ett slutet sällskap – då menas några få personer hemma i ett vardagsrum. Lagen har inte hängt med vad gäller sociala medier. Det vi uppfattade som ett tryggt rum där tusentals kvinnor delade berättelser, kändes som ett tryggt rum för oss.

Kan man se sociala medier som ett vardagsrum, många skulle väl snarare beskriva det som att stå på ett torg och ropa?
– Det är problemet, var vi ska dra gränsen. Är en sluten grupp på Facebook på två personer säkert? På 5 000 personer? Vi lever så stora delar av våra liv på internet, men här har vi har ingen koll på hur vi ska definiera saker.

Förtalskassan samlar in pengar till förtalsdömda kvinnor (Cissi Wallin är inte en av dem eftersom hon inte uttalade sig i någon av uppropsgrupperna) och opinionsbildar för uppdaterad lagstiftning.

– Lagen ändrades för inte så många år sedan för att förhindra hämndporr och göra det säkrare för kvinnor, men uppenbarligen är den inte så heltäckande, menar Johanna Lindqvist.

Fler avsnitt
Fler videos