Medieutredningen överlämnades till regeringen i höstas. FOTO: Tor Johnsson

Branschen rasar
mot Medieutredningen

27 mars, 2017

Medieutredningen Kritiken mot Medieutredningen är massiv i remissvaren som inkommit till regeringen. Medieföretag, branschorganisationer och myndigheter avstyrker stora delar av de framlagda förslagen. Den så kallade ”rasistklausulen” i förslaget attackeras bland annat hårt. Flera tidningsföretag menar dessutom att förslagen kommer att leda till tidningsdöd.

Journalisten har gått igenom samtliga 69 remissvar som inkommit till Medieutredningen. En del av kritiken ventilerades efter att utredningen överlämnades till regeringen i november, men i remissvaren finns ytterligare kritik – och raseri.

De flesta remissinstanser instämmer i utredningens lägesbeskrivning. Alla är också tämligen eniga om behovet av en förändrad mediepolitik och ett förändrat presstöd. De allra flesta välkomnar också förslaget att det nya mediestödet, som ska ersätta presstödet, blir teknik- och plattformsoberoende. Många tillstyrker också den föreslagna satsningen på att folkbilda i medie- och informationskunskap.

Men remissvaren innehåller i huvudsak en massiv kritik mot många av Medieutredningens åtgärdsförslag.

Den skarpaste kritiken riktas mot upplägget för mediestödet. Enligt förslaget utökas stödet, men samtidigt kommer antalet berättigade att öka kraftigt. I stället för ett ”rättighetsstöd” där publikationerna enkelt kan räkna ut hur mycket pengar de kommer att få utifrån upplaga, ska det föreslagna mediestödet fördelas mellan de berättigade som ansökt. Det medför att medieföretagen på förhand inte vet hur mycket pengar de får.

”Det går inte att planera en verksamhet utifrån dessa premisser”, skriver Skånska Dagbladet i sitt remissvar.

Bland remissinstanserna som kritiserar denna oförutsägbarhet i det förslagna mediestödet finns ETC förlag, Ekonomistyrningsverket, Gota Media, Mittmedia, Myndigheten för press, radio och TV, Nya Wermlands-Tidningen, Pressgruppen, Statskontoret, Advokatsamfundet och Sveriges Fådagarstidningar.

Tidningsutgivarna beskriver systemet som ett potentiellt ingrepp i yttrandefriheten:

”En tilltänkt Mediestödsnämnd kommer då – om fler än vad som förutsetts ansöker om och kvalificerar för – att tvingas fördela de medel som finns tillgängliga och då antingen proportionera eller selektera bland de sökande. Det sistnämnda – selekteringen – vore i ett yttrandefrihetsrättsligt perspektiv – särskilt stötande.”

Pressgruppen, som representerar nio andratidningar i Sverige, har gjort en uträkning av effekterna för ett antal andratidningar. Bland annat skulle Värmlands Folkblad få en sänkning av stödet med en tredjedel, från 18,5 miljoner kronor till 12,5 miljoner. Även Sydöstran skulle få en sänkning med en tredjedel, medan Östra Småland, Arbetarbladet och Dala-Demokraten skulle gå miste om cirka 20 procent av sitt nuvarande presstöd.

Pressgruppen menar att om förslaget genomförs är det tveksamt om det går att upprätthålla utgivningen av tidningarna. Det gäller även de som ingår i koncerner med förstatidningar:

”För att uttrycka det krasst; om den ekonomiska grunden för att säkerställa mångfald och utgivning av andratidningarna helt eller delvis undanröjs med utredningens förslag – hur länge kan koncernerna förväntas att av ideella skäl då upprätthålla utgivningen av andratidningarna?” skriver Pressgruppen i sitt remissvar.

Svaret på Pressgruppens ”krassa” fråga får man i remissvaret från Gota Media, som bland annat äger de just nämnda andratidningarna Sydöstran och Östra Småland:

”Vi menar att ett nytt mediestöd bör höjas till ungefär tre gånger nuvarande anslag. Att endast omfördela enligt utredningens förslag riskerar snabb utslagning av en väsentlig del av lokal dagspress redan under en övergångsfas till ett nytt generellt system”, skriver Gota Medias styrelseordförande Bennie Ohlsson och koncernchef Boine Gepertz.

*

Det nya mediestödets storlek för varje publikation beräknas enligt förslaget utifrån kostnaderna för företaget, i stället för upplaga, ett system som också får hård kritik av flera remissinstanser. Konkurrensverket avstyrker förslaget:

”Stödgivning som utgår ifrån mottagarens kostnader driver i regel upp kostnadsnivåer och därmed indirekt även kostnaderna för staten”, skriver myndigheten.

ETC förlag anser att rörelsekostnader är lätta att manipulera, samt att det är principiellt fel att höga chefslöner ska leda till högre mediestöd. Även Humanistiska fakultetskansliet på Stockholms universitet avstyrker rörelsekostnad som underlag för mediestödet, medan Södertörns högskola föreslår att bara redaktionella kostnader ska räknas.

*

I förslaget finns också ett krav på återbetalning om medieägaren tagit ut vinst samma år som man erhållit mediestöd. Återbetalningskravet kritiseras av bland annat Tidningsutgivarna och Gota Media. Konkurrensverket menar att kravet är lätt att kringgå för en stor koncern. Nya Wermlands-Tidningen menar att det skulle kunna leda till tidningsdöd, eftersom distributionsstödet också påverkas av förslaget. NWT har ett krav på sig att ge utdelning till den stiftelse som äger koncernen till en fjärdedel.

”Konsekvensen skulle bli att tidningskoncerner, som NWT, med fortsatta krav på sig att dela ut avkastning på insatt kapital till en stiftelse, skulle tvingas till omfattade förändringar. Det skulle kunna innebära minskad periodicitet för ett stort antal tidningar eller till och med nedläggning av ett antal titlar”, skriver NWT.

*

I förslaget ska en särskild Mediestödsnämnd besluta om tilldelning av mediestöd, och nämnden ska enligt förslaget bestå av branschpersoner. Detta förslag får hård kritik även inifrån branschen, bland annat på grund av risken för jäv.

Linnéuniversitetet skriver i sitt remissvar: ”Risken finns att nämnden kan få problem med förtroende och legitimitet i förhållande till den skattebetalande allmänheten om beslut om stöd till medieföretag fattas av personer som i huvudsak utsetts av representanter från branschen.”

Skarp kritik rörande förslaget om Mediestödsnämndens utformande kommer från Tillväxtverket, i relation till det så kallade ”utvecklingsstödet” som ska gå till innovation. Myndigheten menar att mediebranschens företrädare i nämnden kan antas sakna kompetens för digitala innovationer.

Konkurrensverket är den remissinstans som uttrycker starkast negativ inställning till det föreslagna mediestödet:

”Det föreslagna stödet riskerar att konservera den befintliga strukturen genom att en stor del av stödet kan förväntas tillfalla stora koncerner och etablerade företag framför fristående företag. […] Förslaget gynnar de stora tidningskoncernerna”, skriver Konkurrensverket, och fortsätter:

”Stödreglerna försvagar kopplingen mellan utbud och efterfrågan: Det föreslagna mediestödet tillåter stöd upp till 40, 60 respektive 75 procent av produktionskostnaderna. Om tidningsföretagen tilldelas stöd på dessa nivåer är det i praktiken en fråga om finansiering. Det kan inte uteslutas att presstödets utformning leder till att utbudet anpassas efter bidragskriterier snarare än läsarnas preferenser.”

*

Ett par kontroversiella förslag rörande mediernas innehåll väcker ont blod bland remissförfattarna. Enligt förslaget ska mediestöd endast kunna ges till allmänna nyhetsmedier med demokratisk värdegrund och som präglas av ”principen om alla människors lika värde”, den så kallade ”rasistklausulen” som kan tänkas syfta till att hindra Nya Tider från att få statligt stöd.

Det är ett förslag som välkomnas av Diskrimineringsombudsmannen som ställer sig positiv till ett stopp för stöd till rasistiska eller sexistiska produkter. Även TV4, Södertörns högskola och LO tillstyrker förslaget. ”Yttrandefrihet innebär att alla har frihet att yttra sig, inte att alla yttranden måste skattefinansieras”, skriver LO. Men de flesta andra remissinstanser sågar förslaget.

Gota Media menar att det är en ”värderingsmässig skönhetsbedömning” som öppnar för godtycke: ”Avvägningen mot pressfriheten bör överväga till pressfrihetens fördel.”

Mittmedia anser att kravet inte är förenligt med en vidsträckt yttrande- och tryckfrihet som ändå måste vara grundläggande för mediestöd.

Justitiekanslern anser att det kommer att medföra ”många svåra och problematiska gränsdragningar” och det faktum att mediestödsnämndens beslut om mediestöd inte kan överklagas ”kan medföra en risk för att vid tidpunkten för prövningen rådande politik blir avgörande för vad som anses vara en demokratisk värdegrund”.

Linnéuniversitetet anser att det innebär uppenbara risker för att mediestödet kan komma att användas för att styra och påverka villkoren för deltagande i det offentliga samtalet ”med utgångspunkt i en bedömning av vilka åsikter som ska sanktioneras och vilka som inte ska sanktioneras”.

Myndigheten för press, radio och TV, som ifrågasätter så gott som varje begrepp i Medieutredning, vill ha tydligare riktlinjer för hur avgöranden om ett mediums inre värderingar ska gå till.

Även JMG, Pressgruppen, Publicistklubben, Justitieombudsmannen, Stockholms universitet, Journalistförbundet, Sveriges Fådagarstidningar, Sveriges Radio, Sveriges Tidskrifter, TCO och Tidningsutgivarna kritiserar förslaget.

*

Vidare krävs enligt förslaget att det redaktionella innehållet ska präglas av ”hög kvalitet” och ”inre mångfald” för att mediet ska vara berättigat till mediestöd. Det ifrågasätts av många remissinstanser. Med inre mångfald menas enligt Medieutredningen bland annat att tidningar som bara innehåller män inte kan komma i fråga för mediestödet.

Linnéuniversitetet skriver: ”Den inre mångfalden är också problematisk att ställa som krav, eftersom detta innebär att den journalistiska redaktionella bedömningen av t ex relevans kan behöva underordnas kravet på mångfald. Mångfaldskravet kan på så sätt i princip hamna i konflikt med kvalitetskravet.”

Medan de flesta andra som är kritiska till kvalitets- och mångfaldskraven menar att förslaget öppnar för godtycke, menar Uppsala tingsrätt, i egenskap av tryck- och yttrandefrihetsdomstol, att det får ”anses avvika från svenska konstitutionella traditioner” och att det är tveksamt om det går att förena med kravet på domstolars saklighet och opartiskhet i Regeringsformen. Vidare kan kravet hamna i konflikt med Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen, enligt rätten.

*

Argast av alla remissinstanser är handikapporganisationerna. I Medieutredningen föreslås att medieföretagen ska uppmuntras att göra sina publikationer tillgängliga för personer med funktionsnedsättning genom ett stöd, med ett tak på 100 000 kronor. Organisationerna menar att det borde vara ett krav för att få mediestöd, att publikationerna är tillgängliga för funktionshindrade.

Hörselskadades Riksförbund avstyrker inte bara förslaget, utan kräver att regeringen öppet tar avstånd från förslaget:

”I stället för en medborgerlig rättighet föreslår utredningen att tillgänglighet ska vara upp till medieföretagens eventuella intresse, i form av en möjlighet att söka ett begränsat extra bidrag. Detta är ett tänkesätt som Hörselskadades Riksförbund inte väntat sig i en statlig utredning år 2016, och ett resonemang som regeringen måste ta kraftigt avstånd från”, skriver Hörselskadades Riksförbund.

Handikappförbunden rasar mot upplägget:

”Förslaget förflyttar oss till 60-talets ’Lagom för handikappade’ och utsätter delar av befolkningen för en godtycklig allmosa för att få tillgång till begränsat utbud och förutsättningar att använda sin yttrandefrihet.”

Myndigheten för delaktighet anser att förslaget är i strid med grundlagen och FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning:

”Det är inte rimligt att ett mediestöd som syftar till att säkerställa varje individs yttrande- och åsiktsfrihet och därmed stärka demokratin inte säkerställer alla medborgares rätt, oavsett funktionsförmåga”, skriver Myndigheten för delaktighet.

Flera andra remissinstanser avstyrker förslaget och menar att det naturliga vore att det borde finnas ett tillgänglighetskrav för att få mediestöd, alternativt att mediestöd skulle reduceras kraftigt om tillgänglighetskravet inte uppfylls. Bland dem finns Kungliga Biblioteket, LO, Myndigheten för press, radio och TV, Myndigheten för tillgängliga medier, Post- och Telestyrelsen, Kulturrådet och Synskadades Riksförbund.

Det förekommer också viss kritik mot förslaget att dela upp taltidningsverksamheten mellan två myndigheter, däribland från Synskadades Riksförbund och Taltidningsnämnden.

*

Även Sveriges Kommunikatörer är upprörda över utredningen, och ägnar sitt remissvar åt att kritisera Medieutredningens förklenande beskrivning av deras profession:

”Vi motsätter oss utredningens beskrivning av kommunikatörsrollen i slutbetänkandet. Utredaren uppvisar en tydlig underton som utgår från att kommunikatörens roll är att vilseleda, vilket är felaktigt och synes tyda på en bristande insikt om drivkrafter och funktioner i dagens moderna kommunikations- och mediesamhälle. Utredarens beskrivning av kommunikationsbranschen och kommunikatörer har fått många av våra medlemmar att reagera utifrån att de inte känner igen sig i bilden som utredaren tecknar. Tvärtom är kommunikatörsprofessionen, liksom journalisten, en nödvändig del av ett väl fungerande kommunikationssamhälle”, skriver Sveriges Kommunikatörer.

 

Läs mer: Utredaren Anette Novaks svarar på kritiken i en intervju med Journalisten.

Kommentarer

Det finns 3 kommentar på sidan.

Inlagt av kent mån, 2017-03-27 14:47
Man kanske inte kan fortsätta försöka sälja Personliga åsikter och agendor. Marknaden styr och tillhandahåller man en pruduktsom färre vill ha får man helt enkelt börja sälja det folk vill ha eller kånka. Varför ska skattebetalarna betala så journalister kan fortsätta skriva det ingen efterfrågar?
Inlagt av Bengt tis, 2017-03-28 15:38
Hur kan man hävda att stödet ska leda till mångfald om det samtidigt är villkorat med ideologisk riktning? Det är ju direkt nyspråk, ska staten belöna dem som skriver av staten behagliga artiklar? Självklart måste ett statligt mediastöd vara helt värdeneutralt, annars är det ju ren propaganda.
Inlagt av Fredrik B tis, 2017-03-28 15:49
Tidningsdöd är ofrånkomligt oavsett med tanke på hur mediekonsumtionen utvecklats. Om presstöd görs teknikneutralt så om inte önskvärt mer eller mindre givet. De som klagar på detta skall vi inte lyssna för mycket på. Om pengar styrs om till online baserade projekt med demokrati (en seriös maktgranskade media, grävande journalistik mm) och/eller folkbildande journalistik. Om denna nya journalistik är mycket bättre än tidningar så bör de med tiden få lejonparten av allt statligt stöd. Jag har länge tycket det saknas bra en bra Svensk youtube/podcast kanal som har vetenskaplig skepticism och kritiskt tänkande som röd tråd med vetenskap, samhällsfrågor och politisk kommentering som några av de viktigaste kärnämnena. Marknaden för detta är dock för osäker p.g.a. två orsaker. Sverige/svenska språket är för litet. Samt Svenskars donationsvilja för gratismedia är låg jämfört med t.ex USA. Där kan det fungera om 1% donerar då publiken kan vara tillräckligt stor. Kan finansiering garanteras så man iaf överlever så kan det säkert komma något sådant projekt. Det finna många informativa kanaler i Engelska värden som består av en eller kanske ett par personer. Det räcker. Man samarbetar med olika personer för olika projekt istället och pratar med domänexperter i olika områden. Produktionskostnaderna har nog sjunkit med 90%+ på 20 år.
Medieutredningen

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet




Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies