Aftonbladetchefen om bistra IPCC-rapporten: ”Journalistiken får inte inge falskt hopp”

På måndagen presenterade FNs klimatpanel sin hittills mest utförliga sammanställning av vad vetenskapen säger om klimatförändringarna. Beskedet: 1,5-gradersmålet blir allt svårare att klara och stora och snabba utsläppsminskningar är nödvändiga – utsläppen måste halveras till 2030.

IPCC-rapporten har fått stor bevakning i svenska medier. ”Överlevnadsguide för mänskligheten”, rubriksätter till exempel Omni sin förklarande text om hur utsläppen ska kunna kapas till hälften på bara sju år.

– Det finns skäl för de lite mer hotfulla, braskande rubrikerna. IPCC tar steg som gör att frågan blir mer akut, säger Aftonbladets grävchef och klimatkolumnist Jonathan Jeppsson. 

Annons

Han har skrivit boken Åtta steg mot avgrunden: vårt framtida liv på planeten och instiftat Aftonbladets klimatjournalistikpris, och skrev igår en analys med rubriken ”Brutal rapport från IPCC – 1,5-gradersmålet är kört”.

Läsarintresset för klimatbevakningen är mindre än för fyra år sedan, men den blir läst med rätt vinkel och ansats, säger Jonathan Jeppsson.

– Konkret och avgränsat. Varför är uppvärmningen så extremt hög på en punkt i Arktis? Då är läsarna med oss. Gärna med en satellitbild till. Frågan får inte bli för stor.

Risken att läsare inte orkar ta till sig journalistik för att domedagsrubrikerna avlöser varandra har Jonathan Jeppsson funderat mycket på. Hans svar: journalistiken kan inte ta hänsyn till det.

– För fem år sedan hade vi alltid med något i slutet av varje klimatgranskning om vad man själv eller politikerna kan göra, så att människor inte ska tappa hoppet. Men i ingen annan samhällsfråga gör vi så. Vi måste behandla även klimatfrågan konsekvensneutralt, skildra situationen som den är. Varken bry oss om ifall människor tappar hoppet eller mana till handling.

– Sedan kan man inte ha en hel tidning full av hopplöshet, men det får man balansera på andra sätt.

Hur ser du på SVT satsning på konstruktiv journalistik, med till exempel programmet Klimathoppet. Är det också att inge folk falskt hopp, att lyfta fram saker som faktiskt fungerar i omställningen?
– Lite falskt blir det. Visst sker en omställning lokalt, vi köper mer elbilar i Sverige, har mer solceller. Men globalt sett har omställningen egentligen inte börjat, vi är fortfarande lika fossilberoende som vi var på 1960-talet. Andelen fossil primärenergi är över 80 procent än idag – men i faktiska tal är ökningen enorm.

Den gröna omställningen kan skildras, men den kan inte komma före en krisinsikt, menar Jeppsson.

– Först när man inser problemets storlek kan man agera rationellt. När agerandet ger resultat kan vi börja skildra omställningen. Vi kan inte hoppa över stegen med krisinsikt och rationellt agerande.

Du menar att samhället som helhet inte har tillräcklig krisinsikt?
– Nej, för då skulle vi till exempel ha en myndighet som jobbade med att få ned den enskilda individens koldioxidutsläpp.

Har ni skalat upp er egen klimatbevakning?
– Nja, men vi har förändrat den. Vi försöker bli mer ansvarsutkrävande, och skriva om det ekologiska fotavtryck vi gör i vår vardag men tar för givet. Till exempel Staffan Lindbergs H&M-granskning, eller när vi skrev om Guldbron, hur mycket koldioxid den frambringat i sin tillverkning och på vägen hit. Vi försöker hitta den typen av vinklar.

Hur tas det emot av läsarna?
– Som alla andra frågor där det finns en polariserande effekt. Väldigt positivt av vissa och negativt av andra.

Märker ni en ökad polarisering, mer hat?
– Nej, det är samma belackare som normalt. Möjligtvis att den falangen har stärkts lite grann i sin övertygelse att det antingen inte finns någon klimatproblematik, eller att det inte finns något att göra åt det.

Hur kommer det sig att ni inte växlar upp er bevakning kvantitativt?
– Tanken är att alla på nyhetsredaktionen ska kunna skriva om klimatet. Att ha en egen reportergrupp, den tiden är nog lite förbi. Den här frågan ska vi alla vara hyfsat pålästa om och kunna skriva om. Vi har utbildat redaktionen i omgångar, men det måste man nog göra hela tiden. Det handlar om att läsa väldigt mycket i de kanaler man har.