Vilken berättarlust

Ibland blir man överraskad. För något år sedan dök tanken på en kåseritävling upp vid ett så kallat spånarmöte här på tidningen.

Journalistiken skall inte bara granska, belysa och informera, resonerade vi. Den måste underhålla ibland också.

Fram till för några år sedan innehöll Journalisten ganska ofta kåserier, men de försvann så småningom ur spalterna. Utvecklingen på Journalisten följde troligtvis allmänna strömningar i medierna; kåseriet hade börjat betraktas som ett ålderdomligt uttryckssätt. I varje fall verkar kåserierna och kåsörerna ha blivit färre på senare år i tidningar och etermedier.

Mot denna bakgrund dröjde det ett bra tag innan vi vågade utlysa tävlingen. Tänk om det inte finns något intresse och att alltihop blir en kalkon.

Många är vi journalister som vet hur vanskligt det är att dra igång tävlingar och andra jippon. Det finns kort sagt arrangemang som ingen eller få vill vara med i. Mer än en redaktör har i sådana lägen tvingats uppmana allt från vänner till avlägsna bekanta att delta.

Personligen minns jag med fasa ett misslyckande. Jag försökte få en läsekrets att komma med förslag på vem som är Sveriges bästa författare genom tiderna. Till tidningen anlände ett enda förslag.

Läsarna nappade inte. Vi lyckades inte heller presentera idén på något bra vis och forumet visade sig vara felaktigt.

Ett släktskap finns även med försöken att sätta igång debatter av skilda slag. Ibland händer det ingenting; tystnaden är kompakt och total. Förtvivlade debattredaktörer förväntas ändå kunna sammanfatta det hela som livligt och intressant.

Men vi utlyste alltså vår kåseritävling. Spända väntade vi på mottagandet. Tämligen omgående droppade det in bidrag och redan efter någon vecka såg vi att vi hade fått en tävling till stånd. De sista dagarna vällde kåserierna in. Brevkniven gick varm.

Vid deadline hade redaktionen nåtts av 398 bidrag, vilket motsvarar 709 A4-sidor. Fantastiskt!

Juryn är nu i full färd med att läsa, bedöma och fundera. Bidragen skiftar till innehåll och form.

Långt ifrån allt hamnar inom ordböckernas definition av begreppet kåseri: ”roande skildring”, ”underhållande” eller ”lätt och spirituell stil”. Många texter bär på en betydligt allvarligare ton än som vanligtvis förknippas med kåserier.

Men ett genomgående drag är viljan och lusten till berättande. Det är med säkerhet inte bara priserna som har lockat.

I en djupare mening berättar gensvaret om ett stort behov av att få skriva personligare och friare än vad journalistiken vanligtvis erbjuder.

Hur tävlingen gick? Ja, det berättar vi i vårt decembernummer.

Kurt Nurmi

Chefredaktör