Gå direkt till textinnehållet
Bild på författaren
Helena Giertta
Chefredaktör

Vi kan inte ge upp

Först vill jag beklaga den terror som Danmark utsatts för i helgen. Mina tankar går till de anhöriga till de mördade och till hela samhället.

När detta skrivs är det ännu inte klart vad gärningsmannen hade för motiv för sitt dåd. Men oavsett motiv, så handlar det om en avskyvärd attack mot yttrandefriheten, demokratin, det öppna samhället.

Attentaten liknar det i Paris, först attackeras yttrandefriheten, därefter det judiska samfundet. Det är självklart ingen slump och gör att det hela framstår som planerat, även om det var en ensam galning som genomförde dådet.

I veckan som gick har hot mot journalister och konstnärer varit i fokus i Sverige. I torsdags hölls bland annat en hearing i Konstitutionsutskottet, KU, om hot mot journalister. Publicister, politiker, konstnärer var eniga om att det krävdes mer av samhället för att stå emot det ökade hot som riktas mot de som utövar det fria ordet.

I Sverige kommer det mesta av hotet från högerextremister. I fredags greps till exempel tre personer från Svenska motståndsrörelsen för olaga hot och förberedelse för grov misshandel utanför tidningarna Dagens Nyheter och Expressens lokaler. De är nu frisläppta.

Samtidigt som Lars Vilks och Lars Vilkskommittén höll sitt seminarium om yttrandefrihet och blasfemi i Köpenhamn, hölls i Stockholm en manifestation mot hot mot konstnärer, där författare, journalister och konstnärer debatterade frågan.

Bland talarna där fanns bland annat Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman. I en kommentar till attacken mot Lars Vilks skrev han ”konflikten står mellan det öppna samhället och dem som hatar det.”

Det sammanfattar väl var kampen står. Den står inte mellan religioner, folkgrupper, politisk hemvist utan mellan de som vill ha demokrati och yttrandefrihet och de som inte vill ha det.

Men det dessa mörkermän, terorrister, vill mest av allt är att slå split och skapa konflikter i samhället. Det är på samma gång det lättaste och det svåraste att stå emot. Det handlar om vad vi alla gör, hur vi reagerar när någon inte håller med en själv, eller tycker något som står långt från ens egen uppfattning.

En debatt kan gärna vara hätsk, men det måste vara tydligt att vi trots detta respekterar den andres rätt att uttrycka sig.

Hotet mot Lars Vilks har funnits i snart åtta år, ända sedan han ritade Muhammed som rondellhund. I dag är han den person i Sverige som har mest polisiärt skydd. Senfärdigheten med skyddet till Vilks har diskuterats, i början var hans enda skydd den yxa han själv brukade sova med. Men det finns även de som har ifrågasatt om kostnaden för det skydd han har är rimligt. Det har höjts röster som menar att han genom att provocera får skylla sig själv om han blir hotad.

Det är just sådana yttranden som är farliga. Vi måste stå upp för Lars Vilks rätt till blasfemi och till sina konstnärliga uttryck, även om vi inte håller med honom. Vi vet attackerna i Danmark lika gärna kunnat inträffa i Sverige.  Här har Lars Vilks attackerats flera gånger tidigare.

Vi är medvetna om att det i morgon kan vara vi som drabbas av terrorism, från högerextrema eller islamister, eller någon annan som hatar demokrati och yttrandefrihet. Men vi skyddar oss bäst genom att stå enade. Det är lätt att bli rädd och tveksam, när priset för ett yttrande kan bli döden. Ändå måste vi försöka att inte ge upp.

I dag är vi alla danskar.

Fler avsnitt