Tystnaden är bruten
Metoo har varit viktigare än att enstaka chefer fått gå, eller att enskilda personer blivit utpekade. Det kan vara början på en verklig förändring av destruktiva miljöer, där kvinnor setts som villebråd.
Det som händer är enastående. Kvinnor pratar med varandra, om det vi alltid vetat men pratat tyst om, och männen pratar med oss och med varandra för att de vill göra rätt.
Det finns problem med kampanjen. Som att den hängt ut enskilda människor med namn, personer som varken får försvara sig eller ge sin bild av vad som hänt. Det kan vara begripligt känslomässigt, men det är inte bra i en rättsstat. Vi vill inte ha ett skampålesamhälle. Det vore förödande för oss alla. Ett sådant samhälle är hårt och oresonligt. Det är ett samhälle där man aldrig går säker, oavsett om man gjort något fel eller inte.
Ansvariga medier drogs inte med i detta, vilket är ett gott tecken. Så småningom publicerade Expressen som första tidning namnen på några av de anklagade. Tidningen kan komma att fällas för det i Pressens opinionsnämnd. Men även om så sker är det inte pressetikens död vi ser. Övertramp har skett historiskt och kommer att ske i framtiden. Pressetiken överlever så länge ansvariga medier förhåller sig ansvariga. Och i stort har medierna, trots enormt tryck, stått pall och namnpubliceringarna blev inte ett moras.*)
***
Att hålla tungan rätt i mun och följa pressetiken är grannlaga, ansvarsfullt och svårt. Medan de flesta av oss inser det, använder några svårigheterna kring namnpubliceringarna i #metoos spår till att ifrågasätta journalister och utgivare.
Politiska chefredaktören Fredrik Haage på Smålandsposten är en. I sin ledare den 19 oktober liknar han ansvarsfulla publicister som avvaktar med namnpublicering vid dåtidens adel: ”Den Stockholmskoncentrerade medieelit som begär rätten att godtyckligt haffa folk ur menigheten och dra dem till skamstraff på torgen men som själva skall ha immunitet mot sådant i kraft av sin börd.”
Paul Ronge pratar om dubbelmoral: ”Kan eftertankens kranka blekhet leda till det goda att media börjar släppa dubbelmoralen och återgå till att försöka följa principen: ’undvik onödig namn- och bildpublicering såvida icke ett oavvisligt allmänintresse så påbjuder’?”
Det gör också Lars Anders Johansson, redaktionschef på tankesmedjan Timbro: ”Låt oss hoppas att tidningsmakthavarna framöver tar större ansvar för sina publiceringar, inte bara när det rör medlemmar av det egna skrået.”
Den kritiken mot hur medierna förhållit sig till pressetiken är helt orättfärdig.
Det fokus som medierna haft på den egna kåren har varit både navelskådande och nödvändigt. Vi har varit hårda i vår granskning, precis som det ska vara.
***
De flesta personer i Sverige fick veta namnen på de anklagade via etablerade medier (med Aftonbladet i topp enligt Resumé/Novus) vilket visar att pressetiken är lika viktig, om inte viktigare än förut. Och det verkar som om fler insett det.
En riktigt positiv nyhet är att Utgivarna nu enats om att det behövs ett gemensamt medieetiskt system. Public service-bolagen och särskilt SVT har ändrat sig och en arbetsgrupp är tillsatt. Lysande bra. Nu hoppas jag att man snabbt kan ändra regelverk så att vi snart har ett gemensamt etiskt system för alla medieslag i Sverige.
*) Journalisten namngav TV4s Martin Timell och Aftonbladets Fredrik Virtanen, sedan de själva gått ut i medier och kommenterat de anklagelser som riktats emot dem.
GIERTTA/HÄGER-PODD
Ni har väl inte missat att Journalistens podd fått ny inriktning? Varje vecka summerar chefredaktör Helena Giertta och journalisten och utbildaren Björn Häger aktuella mediehändelser.
Senaste podden blev en special om #metoo tillsammans med Lisa Bjurwald och Ola Sigvardsson. På fredag är vi tillbaka med bland annat Veckans medienyhet, Veckans snackis och Veckans överraskning.