SVTs tre grundproblem

För det första så befinner vi oss i en samhällssituation där journalistik i sig är ifrågasatt. Det är en del av en större samhällskritik där högerextrema krafter vill försvaga det civila demokratiska samhället. Genom att attackera det som bland annat samlar och enar befolkningen, hoppas de kunna riva ner det samhälle vi har och bygga något annat.

Så när partier vill smalna av public service så är det inte längre en liten fråga. Den är en spets in mot ett annat samhälle. När vi pekar på vad Ungern och Polen gjort med sina public service-företag, så är det på riktigt. De utgör en allvarlig varning för vad dessa krafter vill.

För mig är det självklart att public service ska vara bred och vass på samma gång. Det ökar legitimiteten när många tar del av utbudet. I det sammanhanget passar såväl byggprogram, underhållning, musik som granskningar in.

Annons

För det andra. Kritiken och ifrågasättandet av SVT är inte begränsat till den politiska sfären. Det handlar också om att mediemarknaden är satt under enormt ekonomiskt tryck. När SVT Nyheter utmanar lokala mediehus om de digitala prenumeranterna – ja då är det klart att företaget får kritik. SVT.se skiljer sig idag inte från de kommersiella mediernas sajter, förutom att allt är gratis.  Den har inte, som sändningstillståndet kräver, fokus på rörlig bild. De rörliga bildinslagen är korta, ofta inte mer än en synk, och texterna är varierande långa, en del notiser, en del längre analyser och några longreads. De lokala SVT-sajterna fylls med nyheter även från lokaltidningarna, och undergräver på det sättet deras möjlighet att ta betalt av sina läsare.

Sveriges Radio arbetar på ett annat sätt och undgår därför kritik. De arbetar i huvudsak med ljud på sin sajt, sina appar och poddar.

SVT.se satsar i stället på klick och räckvidd. Trots det har sajten idag svaga tittarsiffror om man jämför med siffrorna i broadcast.
 
För det tredje. Den hårda fokuseringen på att mata webben från SVT Nyheters alla redaktioner drabbar inte bara konkurrerande mediehus. Det drabbar även tittarna, som får sämre kvalitet än de borde få, särskilt i broadcast. På redaktionerna runt om i landet kan man snart inte längre göra fördjupningar eller riktigt väl genomarbetade knäck. De hårda webbmallarna hindrar det. Och det i sin tur påverkar den viktiga Sverigebilden i SVT. Detta är för mig den märkligaste av SVTs prioriteringar.
 
Sverigebilden kan inte bara ligga i programutbudet utan måste även finnas i nyhetsdelen. De lokala redaktionerna måste få möjlighet att jobba med kvalitet och fördjupningar. Att SVT nu också skär ner på sändningstiden är motsatsen till att satsa på lokaljournalistik.

Jag är rädd att SVT Nyheter överger sin identitet utan att ha en ny. I stället skapar man fiktiva bilder av vilka man ska vända sig till: nyfikna Nicole och Nassim och sociala Seb och Sahar, och alla är i åldrarna 20-40 år.

Allvarligt talat – det är ju ren mumbojumbo, faktiskt riktigt pinsamt.
 
SVTs uppdrag är att nå alla, det är brett och det är uppfordrande. Tittare i hela Sverige ska genom SVT kunna ta del av vad som händer i hela Sverige även inom nyheter. SVTs ledning har ett stort och tungt uppdrag att leda bolaget rätt. Lyckas man med det, så kommer också kritiken och trycket att bli mindre.

                                                               ***

STICK

Farliga reservationer
Många av de reservationer som kommit in på sändningstillståndet handlar om att stärka statens grepp om vad som är sakligt och opartiskt i public service. Det vore en skrämmande utveckling. Redan det som Myndigheten för press, radio och tv genom Granskningsnämnden gör idag är för långtgående.

De ansvariga uteblir
Dawit Isaak fyllde 55 år i söndags. Vi uppmärksammade det med tal, tårta och diktläsning. Men de som borde vara på plats, de som borde höras och kämpa hårdast var inte där. Ansvariga politiker, Sveriges utrikesdepartement och utrikesminister, statsminister och resten av regeringen måste agera mycket mer för att Dawit Isaak ska bli fri. Låt hans frigivning inträffa innan han fyller 56 år.