Moderskeppet som räddning
Efter budgivningsracet förra året har Bonnier och Schibsted via Polaris, kompletterat sina rikstidningar med en mängd lokaltidningar. Bonnier/Amedia med Mittmediakoncernen och Schibsted/Polaris med hela Stampengruppen.
Det finns en strategi som båda de svenska mediejättarna jobbar mot. Koncernen fungerar som ett moderskepp och tillhandahåller teknik, HR, sälj och annat övergripande. De lokala tidningarna arbetar med det lokala innehållet och dockar in på moderskeppet när det behövs. Koncernledningarna tror att den kvalitativa lokala journalistiken kommer att kunna bli lönsam.
På redaktionsgolven märks ännu inte så mycket. Men det är i de små förändringarna man kan se framtiden. Som att GP börjat prata räckvidd igen. Och att Bonnier News kommer att driva de forna Mittmedia-tidningarnas teknik- och utvecklingsarbete.
Men även om strategierna liknar varandra så finns det skillnader i hur koncernerna ska arbeta framåt.
Bonnier skyndar långsamt för att bygga in en Bonnierkultur i alla sina tidningar. Det bryr sig inte Schibsted och Polaris om. I stället fokuserar man där hårt på att höja priserna för användarna och att fortsätta sälja annonser.
De som ser in i framtiden betonar papperstidningens fortsatta betydelse. Så länge de som läser den är villiga att betala så drar den in tillräckligt med pengar. Det gläder förstås en vanemänniska som fortfarande gärna läser papperstidningen till frukosten, och digitalt under dagen.
Samtidigt som koncernerna skyndar långsamt, finns kravet på lönsamhet omedelbart. Det leder förmodligen till besparingar. Framtidens redaktioner kommer att bemannas med färre journalister, men kan inte bli för små, då försvinner kapaciteten att göra god journalistik. Knäckfrågan är hur man ska få de digitala läsarna beredda att betala (mer) för innehållet.
***
Ibland önskar jag att SVT kunde tänka lite mer kommersiellt. Kanske som TV4 eller pressen: Visst, de digitala konsumenterna blir fler, men fortfarande tjänar vi mest på den ursprungliga affärsmodellen, så låt oss jobba med den också ett tag.
SVT Nyheter satsar så hårt på det digitala att de glömmer att huvuduppdraget är att nå alla. Vilket även innefattar de som tittar på broadcast. Vi behöver se hela Sverige även i rikssändningar.
Det är logiskt att ledningen för de lokala nyheterna avgår efter haveriet. Och att man nu försöker göra om och göra rätt med sina lokala sändningar. Jag hoppas att åtgärderna som vidtas innebär att ”förbudet” för lokalreportrar att jobba med tv försvinner, och att det leder till förbättringar i personalens arbetsmiljö – och för sändningarna.
SVT måste ge journalistisk kvalitet även till mångmiljonpubliken i broadcast, annars riskerar den att fasa ut sig själv i förtid, precis som Mittmedia höll på att göra med sina tidningar. Mittmedias strategi höll på att kosta en stor del av Sverige sina lokaltidningar. Om SVT hamnar i det läget finns det ingen väg tillbaka, och absolut inga garantier för att den eftertraktade unga publiken ska hitta till SVTs nyhetssajt eller app.
STICK
DET BLEV EN SKARP DOM
Den 27 januari kom domen mot nazisten som skickat hatfulla sms till Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein och Maria Ripenberg, tidigare ledarskribent på UNT, och Anne Ramberg, Advokatsamfundet. Tingsrätten dömde mannen till sex månaders fängelse för ofredande, ett brott som normalt ger dagsböter. Orsaken till den högre straffskalan är att nazisten enligt tingsrätten ”haft för avsikt att påverka den fria debatten”, en glädjande dom.
UTGIVARE I GEMENSAM PROTEST MOT KINA
Kina agerar aggressivt mot press-och yttrandefrihet både inom och utanför landets gränser. Kina vill bland annat sprida sin egen version av journalistik till afrikanska länder, vilket vår intervju med Solomon Elusojis i detta nummer visar med obehaglig tydlighet.
Här i Sverige har Kinas ambassadör upprepade gånger försökt tysta journalister och påverka den fria debatten. Därför är det ytterst glädjande att 22 svenska utgivare i ett upprop kräver att Sveriges regering agerar mot Kinas attacker på press- och yttrandefriheten.
