Gräv mot betalning

Därför kom det närmast som en chock när danska Journalisten nyligen kunde berätta att dagstidningen Politiken funderar på att införa grävande journalistik mot betalning.

Tidningens ansvarige inser värdet av undersökande journalistik men menar att dagspressen inte längre har råd att betala.

"Det blir inte så att man bara kan sända en check och säga att vi ska skriva den och den historien. I stället kan man välja mellan en räcka historier, teman eller problemområden " säger chefredaktören Tøger Seidenfaden.

Den etiska frågan är svår och kräver diskussion, det vet chefredaktören Tøger Seidenfaden. Han hoppas att han genom att begränsa inflytandet från läsarna och med specialregler ska få fram en bra grävande journalistik även om den är sponsrad.

Självklart är det en förfärande idé att den som har råd, kan avgöra vilka områden tidningen ska borra djupare i. Själva idén bär inom sig hela motsättningen mellan det fria och oberoende grävandet och pengarna.

Men frågan brinner. För å ena sidan: Hur ska vi ha råd med gräv, om intäkterna bara sjunker? Å andra sidan: Om medierna inte gräver, vad ska de då kunna ta betalt för?

Nyheter är ju gratis.

Denna fråga borde sysselsätta medieägarna allra mest just nu. Men det är också en fråga som vi själva måste ta på allvar, innan tokiga beslut fattas över våra huvuden.

– – –

Fackförbunden har inte visat sig från sin mest pressetiska sida den senaste tiden. LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin, som fortfarande satt kvar vid vår pressläggning, har försökt att få Aftonbladets krönikörer och redaktörer att bli mer vänligt inställda till Socialdemokraterna och LO. Det berättade Anders Gerdin i Resumé förra veckan.

Han stod emot påtryckningarna, men bara att de fanns visar på en svag tro på pressfrihet hos de ledande fackföreningsmännen (kvinnorna). Men Wanja Lundby-Wedin gjorde trots allt rätt. Hon gick direkt på chefredaktören, som fick ta strid för sitt oberoende.

I fackförbundspressen händer det tyvärr ibland att ägarna inte nöjer sig med det. Vi fick se det när Lärarnas Riksförbund ville utöva direktinflytande på innehållet i tidningen Skolvärlden och vi ser det nu, ännu tydligare när Seko ger uttryck för hur de ser på oberoende journalistik.

Någon kritisk granskning ska journalisterna på Sekotidningen inte ägna sig åt överhuvudtaget. Den utomstående granskning som ska göras, ska göras av revisorerna! Journalisternas kompetens kan, enligt den utredning vi skriver om, sammanfattas med att vara bra på att skriva. (Läs artikeln här: http://www.journalisten.se/artikel/19011/oberoende-tidning-inget-foer-seko)

Yttrandefrihet är bland annat till för att de bästa argumenten ska komma fram i debatten. Det ska stärka demokratin och göra samhället bättre. Varför tror Seko att förbundet blir bättre om kritiska röster inte kommer fram?

Minns ni att Seko hösten 2005 hade en demokratikampanj som hette "Jag vägrar hålla tyst?". Den borde de påminna sig själva om nu.

Frilans får tre procent extra

Sedan Sydsvenskan tagit över Trelleborgs Allehanda, så har tidningen också beslutat att allt material som går i den ena tidningen även kan gå i den andra. Den extra ersättningen är satt till tre procent till frilansarna för att deras texter används dubbelt. Det tycker chefredaktören Daniel Sandström är en skälig nivå, enligt en intervju på Journalisten.se den 6 april. Journalistförbundets rekommendationer är 50 procents ersättning vid återpublicering i den egna tidningen.

Lyckade råd till rektorer?

Tidningen Skolledaren har i sitt senaste nummer en artikel som tipsar rektorer om hur de ska undvika massmediedrev. Främsta tipset är att misstänka alla journalister. "Att börja svara på frågor innebär med all sannolikhet att svaren vinklas, misstolkas och överdrivs till den grad att rektor får ångra att presskonferensen hölls överhuvudtaget" sägs det bland annat. Lycka till, till de rektorer som följer dessa råd. De lär få stora problem med medier framöver.

Men behåll kompetensen

Snart sagt varje medie-företag skär ner just nu som en följd av lågkonjunkturen. Annonstappet har varit kraftigare än vad någon väntat. Den redan kärva arbetsmarknaden blir ännu svårare. Ändå verkar det som om vår bransch hittills haft lite flyt. För samtidigt med nedgången har en stor skara journalister kommit nära eller uppnått pensionsåldern. På många företag har man lyckats hejda direkta uppsägningar tack vare generösare pensionsvillkor. Men ett litet orosmoln finns kvar: kompetens försvinner när de äldre går. Att föra den vidare är om möjligt ännu viktigare när redaktionerna går in i ett åldersskifte.