Glöm NMI

I november 2013 gjorde Journalisten en granskning som kunde visa att flera av institutets granskningar var mycket tveksamma. Framförallt var metod och slutsatser problematiska. Många reportrar hade blivit oförskyllt anklagade för felaktigheter.

Därefter minskade förtroendet för institutet och dess studier och 2016 tystnade det helt.

Nu är de tillbaka igen i gammal god stil och blir åter citerade i etablerade medier. Men metoderna och slutsatserna är lika tveksamma idag som då.

Annons

Nu senast med en väldigt märklig studie som påstås visa att SVT är partiskt enligt gal-tan-skalan. Jag skulle kunna luta mig mot medieprofessorn Jesper Strömbäck här: ”Nu har jag läst den rapport som sägs visa att SVT är politiskt partiskt. Att den har tagits emot med glädje bland SVTs kritiker förvånar knappast, men faktum är att det inte går att dra några som helst generaliserande slutsatser utifrån den rapporten.”

Alltså ”inga som helst”. Studien kan tolkas precis motsatsen till vad Näringslivets medieinstitut (NMI) gör, eller på ett helt annat sätt. Eller kanske helst inte alls. Underlaget duger helt enkelt inte för några tolkningar. Men vad gör det när undersökningen får feta rubriker (Expressen) och citeras okritiskt (Medierna i P1)?

Institutet passar bra in i det samhällsklimat där många attackerar public service och etablerade medier av politiska skäl. Men det underlag kritikerna har är ofta inte bättre än vilka falska nyheter som helst.

Mediegranskning är generellt av godo, men den typen som NMI nu gör kan man gärna vara utan. Det tillför ingenting, mer än att det på felaktiga grunder sprids misstro mot medier. Om man ska ta mediekritik på allvar bör den åtminstone till någon grad försöka vara seriös. NMI har inte som idé att vara opartisk eller balanserad. NMI har ett särskilt syfte med alla de ”granskningar” som görs. Det är inte heller något som institutet själv försöker mörka. De har ett uppdrag att bedriva opinionsbildning, och de gör det uppenbarligen bland annat genom så kallade studier.

Det skulle kunna vara ett marginellt problem om de inte så ofta citerades okritiskt.

Det är dags för etablerade medier att glömma detta institut igen.

                                                                     ***

För sex år sedan hade Journalisten ett huvudjobb om att ”Alla älskar public service ”. Idag verkar det gå en allt tydligare  linje mellan högern å ena sidan och liberaler och vänstern å andra. Där de förra vill minska och dra ner och framförallt ständigt kritisera public service, medan de övriga vill rädda och skydda.

Det är en tråkig utveckling. Att ha ett oberoende och opartiskt stort public service gynnar hela samhällskroppen oavsett politisk åskådning, det är jag helt övertygad om.

                                                                   ***

Journalisten finns på plats under större delen av Almedalsveckan. Bland annat kommer vi att ha ett seminarium om hur vi ska vässa klimatjournalistiken, utan att hamna i aktivistfällan.  Onsdagen den 3 juli, klockan 11:00 i TCO-landet. Kom gärna dit och passa på att delta i debatten.

STICK

PO om fällningen
I vår senaste podd pratar jag och Pressombudsmannen Ola Sigvardsson bland annat om hur det kom sig att en morddömd person som felaktigt pekats ut som brottsoffer, fick rätt mot Expressen i Pressens Opinionsnämnd.
Lyssna här: Journalisten.se/journalisten-poddar

GLAD SOMMAR!
Journalisten.se håller öppet till den 15 juli och är åter den 12 augusti, däremellan semesterstängt. Journalisten nummer 10 kommer ut den 29 augusti.

SVAR från Mats Olin, Näringslivets Medieinstitut: Helena Giertta ifrågasätter Näringslivets medieinstituts existensberättigande. Hon går så långt som att mena att NMI går extremisters ärenden. Det går inte att ta hennes kritik på fullt allvar, inte minst eftersom vi konsekvent försvarar journalistikens roll för det öppna samhället.

Hon tycker inte att någon borde citera NMI, men lever inte som hon lär. Exempelvis när tidningen Journalisten i fjol berättade att NMI avslöjat att TT erbjudit sig att betala tidningarnas ”böter” efter att de publicerat en TT-text som fälldes för att den innehöll integritetskränkande uppgifter.

Det är synd att Helena Giertta inte tål att Public Service-journalistiken ifrågasätts och granskas utifrån kravet på opartiskhet, i alla fall inte av NMI. Alla som gillar Public Service borde förstå att det är genom sådan kritik som journalistiken kan utvecklas. Kanske skulle man förvänta sig att en tidning som Journalisten skulle vara genuint intresserad av resultatet och av sakfrågan: Hur kommer det sig att SVT och SR nästan alltid fälls åt GAL-hållet i politiska frågor?

Mats Olin
Chef Näringslivets medieinstitut

SVAR: Jag är odelat positiv tll mediekritik som är seriös. Även annan mediekritik kan fylla en funktion. Problemet med NMIs rapporter är att de är förklädda till vetenskap, men utan vetenskapens krav på hur man lägger upp en studie, till exempel.

Rapporten om public service är ett klocckrent sådant exempel. Genom studiens upplägg går det inte att dra de slutsatser NMI gör. För att kunna säga något säkert behöver man veta till exempel något om hur anmälningarna ser ut, hur inslagen som inte fälls ser ut. Fällningarna i GRN kan ju bero på anmälningsbenägenheten hos en viss grupp människor, eller på att myndigheten hellre fäller än friar i just dessa fall.

NMIs rapport skulle kunna tolkas som att GRN är partisk (inga fällningar för Tan-partiska inslag i GRN), eller att bara vissa personer anmäler, till exempel. Underlaget finns helt enkelt inte för de slutsatser NMI drar.

Visst skulle NMI kunna fylla en funktion som seriös och behövd mediekritiker, men med det material det levererar nu blir NMI bara ännu en i raden som kommer med grundlösa påhopp på etablerade medier.

Helena Giertta