”Spelar den här gruppen romer ingen roll för Sveriges Radio?”

Radio Romano på Sveriges Radio hittar hela tiden nya vinklar på min bok, det börjar närma sig tio inslag nu. Men jag väntar fortfarande på en vinkel om det boken faktiskt handlar om: romani kris.

Hittills har man konsekvent lyckats undvika att prata om de faktiska problem som romer lyfter i min bok. Istället har samtliga inslag varit kritiska eller misstänkliggörande mot mig som författare och journalist.

Till en början bad de Jan Selling att recensera boken. Selling är en icke-romsk man som själv inte har vare sig sakkunskap eller erfarenhet av romani kris men som ändå gjort det till sin hjärtefråga sedan 2021 att försöka tysta den lilla journalistik som finns i ämnet. De enda gångerna han offentligt uppmärksammat kris har varit när jag rapporterat om det, och då har det aldrig varit för att diskutera ämnet i sig, utan enbart för att smeta rasistanklagelser på mig som journalist.

I ett annat inslag anmärker en SR-reporter på att det finns jättemånga romer som INTE praktiserar kris, och spekulerar i att anledningen till att jag inte intervjuat just den gruppen är för att det inte är “lika sexigt”. (Den enklare men något tråkigare förklaringen är att jag intervjuat personer med erfarenhet av romani kris för att det är det min bok handlar om. Den till och med heter det.) Vidare har man i veckan ägnat flera inslag åt den “problematiska” användningen av det så kallade “z-ordet” i min bok. Man har till och med räknat hur många gånger det förekommer (24 tror jag de sa). Som författare använder jag genomgående ordet rom, men många av de romer jag intervjuat använder ordet zigenare när de pratar om sig själva. Samtliga gånger som ordet zigenare förekommer i min bok så är det alltså i citat av romer själva. Det skulle aldrig falla mig in att ändra i deras citat för att någon utomstående läsare eller språkpolis anser att deras sätt att beskriva sig själva är olämpligt. Jag skulle heller aldrig komma på tanken att uppfostra mina intervjupersoner eller förklara för mina läsare hur jag tycker att man ska eller inte ska använda vissa ord. Jag är journalist, inte aktivist. Jag börjar däremot undra vilket skrå reportrarna på Radio Romano tillhör.

I inslag efter inslag slår man fast att det absolut är ett viktigt ämne jag skriver om och viktiga problem jag tar upp, men i inget av inslagen diskuterar man sedan detta ämne eller dessa problem. Reportern som inledningsvis intervjuade mig berättade att både han och redaktionen tyckte att boken var otroligt bra och viktig, så varifrån kommer oviljan att prata om de frågor och problem som boken handlar om?

Min bok är den enda svenska bok som skrivits om romani kris. Om man på riktigt tycker att det ämnet är viktigt, varför gör man då inga inslag som handlar om just det? Varför har man inte lyckats producera en enda intervju med en rom som har egen erfarenhet av kris? Varför intervjuar man till exempel inte en romsk kvinna som dömts i kris och stämplats som hora för att hon blivit kär i fel person? Eller en romsk man som dömts att böta en halv miljon kronor för att han trotsade förbudet att vara med kvinnan han älskade? Varför intervjuar man inte en tjej som inte får vara med sitt barn för att det beslutats i kris att barnet tillhör pappans sida då hon träffat en ny? Eller en flicka som tagits ur skolan för att gifta sig och bli en bra svärdotter och hemmafru? Eller varför inte en kvinna som föredrar det romska rättssystemet framför det svenska för att hon anser att det romska gett henne bättre skydd? Varför intervjuar man inte en romsk domare, en krisinatori, som kan berätta om vad han anser att kris fyller för funktion i Sverige idag? Varför låter man över huvud taget ingen rom som har egen erfarenhet av kris komma till tals? Om ämnet är så viktigt, varför gör de ingen journalistik på det? Om de romska erfarenheter som beskrivs i min bok är så himla viktiga, varför får de inte höras? Spelar den här gruppen romer, den här gruppen svenskar, ingen roll för Sveriges Radio?

Under åren har romer återkommande berättat för mig om rädslan och svårigheterna de upplever med att offentligt lyfta och prata om de problem jag skriver om. Om något så borde reflexen hos public service vara att lyfta fram dessa röster. Istället deltar man i att tysta dem.

Jag väntar fortfarande på ett inslag som handlar om själva ämnet för min bok. Ni vet det där som är så viktigt men som ingen vågar prata öppet om.

Jenny Strindlöv
undersökande reporter på Expressen och författare till boken ”Romani kris – parallella rättegångar i Sverige”

Radio Romano svarar på debattartikeln i repliken ”Det är just det romska perspektivet som får höras”.