Renström Suurna: : Sluta med smusslandet!
För en del är tydligen själva kryddan på en kongress just prassel med alternativa listor och tissel i korridorerna. Känns det inte väldigt otidsenligt? Är det inte dags att sluta romantisera kring svunna nattmanglingar och valkupper?
Under en paus på Journalistförbundets kongress stod jag och pratade med några unga och entusiastiska – men något beklämda – kvinnliga förstagångsdelegater.
De var upplivade av diskussionerna och mötena med andra fackligt aktiva, men rejält förundrade över spelet kring valet av den nya förbundsstyrelsen. De myndiga, medelålders manliga fackrävarnas kohandel kring en alternativ namnlista imponerade föga på dessa unga kvinnor.
För mig blev samtalet en flashback till min första omtumlande kongress i början av 90-talet. Då var det en stackars kvinnlig kandidat från Västra som hamnade i onåd och skulle bort. Vi var nykomlingar och blev föremål för intensiv uppvaktning. ”Om ni röstar bort henne, får ni in den i stället.” Det kändes olustigt och vi ville inte vara med. Jag kommer ihåg hur min respekt för dessa, som jag tyckte, kloka, erfarna män fick sig en rejäl törn. Trodde inte att skitsnack och förtal hörde hemma på något så fint och viktigt som en facklig kongress.
bryt
Hoppas nu bara att dom här unga entusiastiska – men beklämda – kvinnorna inte blev avskräckta. Hoppas också att den fackliga lågan inte slocknar hos de nominerade kandidater som blev offer för ränksmideri och osanningar på årets kongress. Han som blev baktalad och kallad säkerhetsrisk för att han arbetar på ett annat fackförbunds tidning. (Vilken kränkning av en medlem!) Eller han som utsattes för SVT-fackbossens bryska uppmaning att dra tillbaka sin kandidatur eftersom ett distrikt sades ha hotat att välja bort Rino Rotevatn ur styrelsen och i stället rösta på den unge kandidaten. Det visade sig vara en lögn. Det finns också fler, även i förbundsstyrelsen, som borde begrunda sitt agerande.
bryt
För en del är tydligen själva kryddan på en kongress just prassel med alternativa listor och tissel i korridorerna. Känns det inte väldigt otidsenligt? Är det inte dags att sluta romantisera kring svunna nattmanglingar och valkupper?
Snälla, snälla kan vi inte på nästa kongress försöka ha en schyst och öppen valdiskussion i stället för smutskastning och smussel?
ordförande i TV4-klubben och ledamot i Journalistförbundets valberedning
SVAR:
Med facit i hand kan konstateras att 80 procent av kongressen ansåg att valberedningen hade fel när den valde att sparka den mest erfarna och fackligt mest meriterade ur förbundsstyrelsen. Om kongressen hade valt att ”gapa och svälja”, som Cicci Renström Suurna förordade när det gäller valberedningens förslag, så hade denna överväldigande majoritet inte haft något inflytande alls på förbundsstyrelsens sammansättning.
bryt
Och istället för att erkänna sitt misstag, som en del i valberedningen faktiskt gjort, väljer Cicci Renström Suurna att ur besvikelsens minnesdimma hämta slagträn mot kongressen som helhet och mot enskilda. Under en argumentation som går ut på att vi ska avstå från smutskastning och baktaleri gör hon just detta när det gäller kongressens arbete och medelålders män som jag själv. Min minnesbild är inte denna utan att kongressen i huvudsak hade bra fackligt politiska diskussioner och att allt skedde i princip helt öppet även om allt inte sades under själva plenardebatten.
bryt
Det är mer relevant att se detta som ett utslag av kongressdemokrati där majoriteten gör sin röst hörd och där människor av annan åsikt än den föreslagna fritt går samman och kommer överens om ett annat förlag. För att nio distrikt skulle kunna komma överens om en komplett lista krävdes det diskussioner och dessa fördes helt öppet i de berömda ”korridorerna”. För en oerfaren kan det vara ovant men det är inte utslag av ”ränksmideri” och ”smussel” som Suurna försöker delge de ”beklämda unga kvinnorna” och andra.
bryt
Och istället för att prata med mig ansikte mot ansikte på kongressen slänger hon, som ju är ”fackboss” för ett stort etermedieföretag, lättsinnigt och oansvarigt ut en brutal anklagelse, mot en annan ”fackboss”, det vill säga mot mig, om att jag medvetet via lögner och bryskhet skulle ha manipulerat en kandidat. Ett kort samtal hade dödat denna falska story.
ordförande på Journalisklubben på SVT
