Gå direkt till textinnehållet

Lösa antaganden om Söndagsintervjun

Det verkar inte som om Jessica Hagård vare sig har bemödat sig om att sätta sig in hur vi har motiverat vårt beslut att avboka intervjun med Isabella Löwengrip eller med att lyssna på Söndagsintervjun i P1. Hon bygger sina argument på lösa antaganden vilket gör att hela debattinlägget faller platt.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Isabella Löwengrip avböjde inte “instinktivt” som påstås. Hon tackade “ja!” efter att vi hade förklarat vad Söndagsintervjun är för ett program; att det handlar om yrkeslivet och karriären, men också om hennes personliga resa från uppväxten och framåt.

Det var när hon sedan fick huvudfrågorna i förväg, för att kunna förbereda sig, som hon ställde kravet att intervjun bara fick handla om några av dem – annars kunde hon inte vara med. Då valde vi att avboka. Det är förstås fritt fram att tacka nej till att vara med i Söndagsintervjun i P1, men det är inte okej att tacka ja och sedan diktera innehållet. Ingen annan inbjuden gäst har heller tidigare försökt göra det.

Jessica Hagård ger förslag på frågor som hon tycker att vi kunde ha ställt till Isabella Löwengrip i stället för dem hon inte vill besvara, men har Jessica Hagård läst vårt manus? Svar nej. Hur kan hon då utgå från att de frågor och ämnen hon föreslår inte skulle ha tagits upp? Det är oseriöst.

Den tes hon driver kring att framgångsrika kvinnor generellt får frågor om sitt privatliv medan män får frågor om sin profession, kan säkert stämma. Men inte för Söndagsintervjun i P1. Om Jessica Hagård hade lyssnat på våra intervjuer så skulle hon ha hört att vi ställer personliga frågor till alla våra gäster. Även männen får frågor om relationen till sina föräldrar, om sina tonår och om känslolivet. Jan Myrdal, Håkan Juholt och Jonas Gardell är bara några exempel på det.

Jessica Hagård skriver att Isabella Löwengrips historia om hur hon startade sin blogg Blondinbella och om hennes engagemang i MUF är “för de flesta som följer med i bloggvärlden ‘old news’. VÄLDIGT gamla nyheter.” Det stämmer. För dem som läser hennes blogg, men stora delar av Söndagsintervjuns målgrupp gör inte det. Programmet erbjuder ett annorlunda format där vi under 45 minuter söker svar på vad som har format gästen; erfarenheter, drivkrafter, egenskaper och livsval som har tagit henne dit hon är. Ska man göra ett seriöst försök att få svar på det kan man inte bortse från 75 procent av gästens tid på jorden. Isabella Löwengrip blev genom sin blogg, sitt engagemang i MUF och sitt entreprenörskap en symbol för Nya Moderaterna och hennes personliga berättelse är extra intressant som samtidsfenomen.   

Till sist – en av alla kommentarer på Isabella Löwengrips blogg är talande: “Även om Bellas läsare redan har hört detta många gånger så innebär det ju inte att P1´s lyssnare har en susning om Bella. Min mamma, pappa, fastrar och mostrar, bror, chefer med mera har inte en susning om Bella och vet knappt vem hon är mer än kanske till namnet.”
                                                              Hannah Engberg
                                                              producent för Söndagsintervjun
                                                              Martin Wicklin
                                                              Söndagsintervjuns programledare​

 

Läs Jessica Hagårds inlägg här.

Fler avsnitt