Jo, det går utmärkt att göra digital journalistik utan desk

Jag tycker att det Mikael Andersson skriver är alldeles för svart och vitt. Det låter som att han inte jobbar nära en nyhetsdesk, för vad jag vet har TH ingen desk och i förlängningen ingen större digital närvaro heller. Pappret är på väg bort och man undrar vilka läsare som finns kvar i framtiden när man tidigt övergav att ens försöka skapa en relation till den yngre målgruppen.

En nyhetsdesk är en del i redaktionens mix, en ofta hårt jobbande och dedikerad skara – ibland också unga – journalister som frigör resurser åt den övriga redaktionen. Och de senaste åren har deskarna inte svällt, snarare tvärt om är det en väldigt tuff stol att sitta på när fler ska ut på fältet, men "måstejobben" ska fortfarande skrivas. Det är nog inte många redaktioner som har deskar som sitter och skriver av pressmeddelanden längre, det är en föråldrad syn.

Där jag jobbar har desken den löpande poliskontakten och larmkoll, tar emot tips på sociala medier, via mejl och telefon, anordnar chatter, skriver "snabba puckar" som ofta behöver följas upp på fält, jobbar parallellt med granskningar och oundviklig paketering (pixlingar, grafiker, datajournalistik, hantering av material från fältet).

Det är givetvis en god tanke du har att alla ska kunna allt, men efter snart 15 år i branschen ser jag ingen ljusning på den punkten. Man kan inte förvänta sig att alla ska kunna allt, jag är övertygad om att det bästa är en mix av kompetenser. Och olika specialområden gynnar ett sådant klimat. En allmänreporter kan nödvändigtvis inte hoppa in och redigera ett uppslag i tidningen.

Jag respekterar inställningen att vilja prioritera journalistik på fältet, men Sandras debattartikel är en sanning med modifikation. Örnsköldsviks Allehanda har nämligen en nattdesk som täcker upp för de cirka 10-12 timmar per dygn som hennes redaktion inte är bemannad. Det är en centraliserad desk som inte är placerad i Örnsköldsvik, men som likväl kan få ut stora som små nyheter när det händer någonting efter att ÖA:s personal har gått hem på kvällen. Det hade varit intressant att höra hur ÖA skulle lägga upp sitt arbete utan den resursen och hur ofta de hade hamnat hopplöst långt efter SR och SVT i nyhetsrapporteringen om rena nyhetshändelser.

I övrigt håller jag med kommentaren ovan om att debattartiklarna verkar ha en föråldrad syn på deskar. Det är till stor del tack vare deskmedarbetarna som allmänreportrarna har tid att ägna sig åt sitt jobb på fältet. Utan desken, som besitter stor publicistisk kompetens, hade det inte gått. Vi är kollegor, låt oss respektera varandra utan att nedvärdera varandras insats.

Nu blandas min och Micke Anderssons debattartiklar ihop – jag tycker att han har en del bra poänger, och i vissa fall håller jag inte alls med honom. Men den blev ett startskott för en debatt som jag tycker är viktig. Jag skriver i min text att det finns stor kunskap på desken, men jag tycker det är dumt att den kunskapen oftast stannar där – hos några få personer.

Det går för sakta att digitalisera våra redaktioner och att få fler att tänka hur vi ska göra vår journalistik optimal för en digital publicering. Vi konkurrerar om våra läsares tid med stora aktörer som Meta och Youtube, som i många fall har en mycket mer lättnavigerade och aptitliga produkter, och behöver ta större kliv för att kunna förbli relevanta.

Jag var också kanske otydlig i vad jag menar med "desk". Vi har så klart hjälp av centrala organisationer som producerar innehåll till exempel just nattdesk, eller livesport och redigeringsnav. Men i mitt inlägg utgick jag från hur vi valt att fördela våra lokala resurser, och där har vi valt bort att ha en särskild tjänst som ”rattar ettan”.

Alla kan inte kunna allt, men på en mindre redaktion som ÖA är det livsviktigt att större delar av redaktionen lär sig vad som är en bra digital publicering och inte. Fler bör kunna rubrik- och bildsätta, fixa grafik till sin journalistik och förstå vilket berättargrepp som ska användas när.