”Den verkliga katastrofen för unga i mediebranschen”

Mediebranschen är inte bara en plats för nyheter och underhållning – den är en förlorad illusion. 2024 ansåg en majoritet av arbetsgivare att det fanns en brist på journalistisk arbetskraft men nu har trenden helt vänt. Arbetsförmedlingen bedömer nu möjligheterna till att hitta jobb som journalist är “små till medelstora.” Branschen har drabbats hårt av ett antal sparpaket och varsel förra året, som följd av ökade omkostnader och nedgången av annonsmarknaden. Vi är många journalister som känner oss lurade. Tillfälliga jobb, redaktioner som krymper och tuffa arbetsförhållanden. Kollektivavtal? Ingen självklarhet.

Utöver dåliga förutsättningar med för få jobb slåss nyutexaminerade journalister också mot en arbetsmarknad med hög konkurrens och nepotism. Det är en pågående tyst katastrof. Det handlar om unga, hungriga människor som har utbildat sig för att bygga sin framtid men i stället slungas in i en omöjlig arbetsmarknad. Den verkliga katastrofen i mediebranschen är inte bara att det finns för få jobb utan även att de enstaka jobb som annonseras ut ställer orimliga krav. Vill du ha ett jobb som journalist? Förutom en kandidatexamen ska du helst ha tre-fem års arbetslivserfarenhet innan du ens hunnit sätta din fot utanför universitetet. Du måste också känna rätt människor. Branschen är hårt drabbad av nepotism, många får jobb tack vare en känd förälder på ett stort medieföretag eller ett syskon med en hög position i branschen. Det är svårt att tänka att det är på grund av egna meriter.

Vad blir då konsekvensen för alla dessa arbetslösa journalister? Vad både utbildningssystemet och branschen tycks blunda för är en grupp av universitetsutbildade personer som måste leva på knäckebröd samtidigt som de torkar sina tårar med sitt examensbevis. Många journalister tvingas att skola om sig till yrken som kommunikatör på privata utbildningar. Vilka också är reserverat för de som har råd att betala ur egen ficka. I olika Facebookgrupper för journalister läser jag allt oftare inlägg från personer i liknande situation som mig. De är utbildade journalister med arbetslivserfarenhet från branschen som alla berättar samma historia om hur omöjligt det är att få ett jobb. Många är liksom jag frustrerade. Jag ser så många kollegor som ger upp sina drömmar och söker sig till andra yrken. En kursare som är i 20-årsåldern har letat jobb i över 1,5 år utan att få napp. Nu har hon tvingats ge upp sin livslånga dröm och ska istället börja jobba som montör på en maskinfabrik.

Det handlar inte bara om nedskärningar i mediebranschen, hög konkurrens, få jobb och nepotism. Vi borde ställa oss frågan om det verkligen är rimligt att universitet och högskolor fortsatt lockar människor till att gå långa journalistutbildningar och ta dyra CSN-lån när utsikterna är så dystra? De fortsätter att sälja in journalistutbildningar som ett bra val – sanningen är att mediebranschen för de allra flesta är ett enda stort luftslott.

Sissel Waering
journalist