Anna Sahlström: Sverige saknar fri television

19 september, 2006

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Kristallen den 11 september var en extremt påkostad, välarrangerad och genomtänkt branschdag och jag vill ge en eloge till Annie Wegelius. Kristallen som forum är ett steg i rätt riktning, mot en öppen debatt kring TV-mediet och dess roll i samhället och vilka faktorer som ska styra.

Kristallen den 11 september var en extremt påkostad, välarrangerad och genomtänkt branschdag och jag vill ge en eloge till Annie Wegelius. Kristallen som forum är ett steg i rätt riktning, mot en öppen debatt kring TV-mediet och dess roll i samhället och vilka faktorer som ska styra.

På Kristallens seminarier under dagen fick vi lyssna på hur katastrofer ger högst tittarsiffror bäst och vad vi kan lära oss om framgångsrik marknadsföring. Vi fick veta att TV4s VD Janne Scherman slår sina gosedjur i huvudet på kontoret och att kanalens programdirektör Tobias Bringholm inte tycker att produktionsbolagen är tuffa arbetsplatser.

Seminarierna visade tydligt hur branschen representerar underhållning, marketing och formatförsäljning. Här finns många visioner men inga konsekvensanalyser av hur TV påverkar samhället. Den svenska TV-marknaden är smal och hårt begränsad, det finns bara utrymme för billiga, likriktade program och bara ambitioner att sälja sådana program till resten av världen. Detta samtidigt som alla paradoxalt nog är på jakt efter nya format.

För mig framstår formatmakarna som Musse Pigg och Kalle Anka, servade av Mimmi Pigg. Det är personer som vägrar växa upp, som inte vet att malaria ökar dramatiskt i Ghana eller förstår att gamla människor också har rätt till ett TV-utbud. De som satt normen för vårt TV-tittande har bestämt att det som visas i TV måste vara ungt, det ska rikta sig till målgruppen 15–37 år, handla om kändisar, sex eller så ska det vara freakshows. Resultatet är att program som ska bevara och bevaka demokratin blir omöjliga att sälja.

Den moderna mediekulturen har blivit ett stort problem för demokratin och samhällsjournalistiken i allmänhet. Andra saker som sätter käppar i hjulet för demokratin är de brott mot arbetsrätten som alla svenska TV-företag begår moraliskt och/eller juridiskt samt den enorma brist på respekt som finns i branschen.

Ytterligare en faktor är bristen på kompetens i topparna på kanaler och produktionsbolag. Där finns helt enkelt inte den sakkunskap som krävs för att bedöma en god samhällsjournalistisk idé.

Och genom att nepotismen fått så starkt fäste kan ny kompetens aldrig komma in. Man har konserverat situationen med relationer i symbios och det gör att dessa människor inte på något sätt är representativa för resten av befolkningen.

Systemet bidrar till en snedvriden lönepolitik och höga chefer i TV-branschen tycker att det är okej att begå brott mot arbetsrätten. Till exempel på Strix Televisions program Efterlyst, uppger reportrar och redigerare att de arbetar mellan tio och femton timmar per dygn och även helger. De får aldrig betalt för övertiden och de hinner sällan ta ut den i ledig tid. Polisen samarbetar med Strix, ett företag som inte följer svensk arbetsrätt. Poliserna själva får dock OB för sin insats i strålkastarljuset.

Det här är en skamlös bransch, som utnyttjar unga människors drömmar och naivitet till att driva upp löner i topparna och sänka lönerna på golvet, vilket i sin tur leder till låg kvalitet i produktionen. Maktmissbruket yttrar sig i otrygga anställningsformer, trakasserier och en svag personalgrupp som inte vågar ifrågasätta och diskutera. TV-branschen blir en svag bransch, som på intet sätt bärs av demokratiska värden och därför inte heller sköter sin viktigaste uppgift, som bevarare och bevakare av demokratin. Rädsla och feghet är två faktorer som håller branschen i ett järngrepp. Rädsla nerifrån, feghet uppifrån – där dessa båda möts är läget låst. Någon måste ta bladet från munnen och agera.

Världen rasar, människor blir torterade för sina åsikter, miljöförstöringen fortgår, men vad gör vi – TV för puckon från morgon till kväll? Mediernas främsta roll borde vara att rapportera, skildra, bevara och bevaka demokratiska frågor men det är inte så. Medierna styrs av helt andra krafter.

Det finns ingen fri television.

Fotnot: I Journalisten (15/06) är Anna Sahlström intervjuad om sin granskning av TV-branschen.

Kommentarer

Det finns 3 kommentar på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Inlagt av Kjell A.Johansson mån, 2011-12-19 22:18

Mediernas piedestal

Anna Sahlström har helt rätt i sin analys av svensk TV. Medierna verkar vara lika oantastbart som rättssystemet, det vill säga så fort någon kritiserar detta system skriker juristerna rättshaverist. Man skjuter budbäraren.

Hur trött är jag inte på TV-journalister som intervjuar tidningsjournalister och tvärtom, självbespeglingen är abnorm.

En samhällsgren som skakar av sig all kritik ruttnar inifrån, precis som livet i den vattensamlingen där vare sig till eller från flöde existerar.

/ Kjell A. Johansson

Inlagt av Per mån, 2011-12-19 22:18

Du har så rätt så….

Tackar för att du vågar utmana !

Inlagt av Lasse Lundeberg mån, 2011-12-19 22:18

Sådan är monopolismen

Det finns några bolag som sänder svensk TV. Alla söker de bevara och förbättra sina egna sändningstillstånd. Därför gäller det att charma, inte irritera, de politiker och tjänstemän vilka styr över sändningsrätter. Ingen skillnad här på SVT och övriga aktiebolag. Dessa bolag är så få att man kan tala om monopolsituation.

Typiskt för monopol är att de verkar däruppe med att förbättra villkor och hålla konkurrens svag. Då blir det ju inte viktigt att arbeta på golvet med yrkeskunskap. Snarare är det bättre med mindre programtänkande och mer karriärtänkande därnere.

De kommersiella TV-bolagen är del i större medieplaner. Bra när de satsar på att göra bra TV, trist om de större målen innebär annat. (Att hålla kanaler upptagna eller dumpa annonspriser för att hålla små borta)

SVT:s uppgift är att leverera så många väljare som möjligt till det politiskt korrekta samtalet. Ju mer folk ser på icke-PK, desto mer måste SVT anstränga sig att hålla sina tittarsiffror uppe. Annars tappar ju politikerna intresset för SVT. Självklart tar SVT till beprövade “kommersiella” grepp. De kommersiella kan här öka sina respektive chanser till bra sändningsvillkor genom att inte ifrågasätta det politiskt korrekta.

Bra TV (självständighet och yrkeskänsla) kan uppstå med många i sanning fria aktörer. Även med många små kommersiella aktörer. Då blir ju själva programmen grunden för framgång. Svårare att ensam lobba sig till bättre villkor. Lättare för lika och tranparanta villkor för hela branschen. Men inte vill monopol eller etablerade politiker det. De ser ju hellre monopol.

I min smak görs de bästa svenska programmen av SVT. Förmodligen då bolagets storlek lägger så många skyddande lager mellan politiker och produktion. I mörkret därnere frodas äkta kärlek till program. (Typiskt för public service är att de bästa programmen ofta är de som ledningen inte satsar på. De lever liksom sitt eget liv utifrån rena TV-ideal. Inte som resultat av något flörtande med Makten)

/ Lasse Lundeberg

Årets groda 2021

Alla gör fel ibland. Men en del fel är roligare än andra. Nu kan du rösta på vilken som var 2021 års roligaste groda. Sista dag för att rösta är den 14 februari. Rösta här.

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet




Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies