Gå direkt till textinnehållet

PO: ”Fler PO-anmälningar leder till att fler ärenden avskrivs”

I ett debattinlägg i Journalisten (3/ 2013) menar Sigfrid Leijonhufvud att jag avskriver allt för många anmälningar. Han anser att jag gör det i ”förfärande omfattning” och att ”PO skapar ett intryck av att han är pressens snarare än allmänhetens ombudsman”.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Det kan naturligtvis vara svårt att avgöra när ett ärende bör avskrivas och när det bör hänskjutas till Pressens Opinionsnämnd. Det är svårt för att det handlar om själva kärnan i uppdraget som PO; var går gränsen för god pub­licistisk sed?
PO har alltid avskrivit fler ärenden än dem som hänskjutits. En mycket grov beskrivning av hur det sett ut på senare år är att PO fått in 300 anmälningar och avskrivit 250. Av de avskrivna har ungefär 50 anmälare överklagat till nämnden. Av de cirka 100 ärenden nämnden har haft att hantera årligen har ungefär 50 lett till klander.
Ett sätt att värdera POs arbete är att titta på överensstämmelsen mellan PO och PON. Om PON ofta river upp POs beslut föreligger troligen en skillnad i synen på pressetiken.
Sedan jag tillträdde för knappt två år sedan har jag hänskjutit 90 ärenden till nämnden. Det ligger i nivå med den översiktliga statistik jag redovisade ovan (cirka 50/år). Av mina hänskjutningar har nämnden gått på samma linje som jag och fällt tidningarna i 80 fall. I 89 procent av alla hänskjutningar har jag och nämnden alltså gjort samma bedömning.
Det kan jämföras med den undersökning Torbjörn von Krogh gjorde av detta för några år sedan. Då fann han att av alla ärenden mellan 1980 och 2008 hade nämnden samma syn som PO i 75 procent av fallen.
När en anmälare får en avskrivning av PO, upplyses personen om att beslutet går att överklaga till PON. Om det hade varit så att jag valt att inta en allt för välvillig hållning till tidningarna borde fler anmälare än tidigare överklaga – och nämnden riva upp mina avskrivningsbeslut oftare. Så är inte fallet.
Sedan jag tillträdde har 88 överklaganden av avskrivningsbeslut lämnats till PON. Här är överensstämmelsen mellan PO och PON ännu högre. Nämnden har beslutat att avskrivningen ska bestå i 82 av ärendena, vilket motsvarar 93 procent.
Att det finns en överensstämmelse mellan PO och PON om var gränsen för god publicistisk sed går är betydelsefullt för tilltron till systemet. Den visar att det finns en systematik i bedömningarna, en gemensam grundsyn.
Att andelen avskrivningar ökar har troligen en helt annan förklaring. I april 2012 införde vi möjligheten att anmäla en tidning direkt från vår hemsida. Tidigare var det ett traditionellt postat brev som gällde.
När det blev lättare att anmäla ökade antalet anmälningar snabbt. Men med det följde också fler anmälningar där det inte finns anledning att kritisera tidningen.
I slutet av sitt debattinlägg uttrycker Sigfrid Leijonhufvud oro för att allmänheten inte ska våga eller bry sig om att vända sig till det pressetiska systemet. Han behöver inte vara orolig.
Den 6 mars 2011 hade det kommit in 47 ärenden. Den 6 mars 2012 hade det kommit in 49 ärenden. Den 6 mars i år hade vi fått in 120 anmälningar.
Ola Sigvardsson
Allmänhetens pressombudsman, PO

Fotnot: Statistiken över utfallet i nämnden gäller från mötet den 24 maj 2011, då mina första ärenden nådde nämnden, till och med det senaste PON-mötet som hölls den 26 februari i år.

Fler avsnitt