FOTO: Tor Johnsson

”När något är känsligt stannar jag kvar”

22 december, 2015

Högoktanig närvaro och existentiella frågor. Men också tajming och tystnad. P1-profilen Katarina Hahr lånar gärna från teatern i sina radiointervjuer.

Marie-Louise Ekman, Thorsten Flinck, Jan Guillou. Amanda Ooms, Joakim Palme och Roy Andersson. Listan över kulturpersonligheter som satt sig några timmar framför Katarina Hahrs bandare kan göras lång. Hon struntar i deras karriärer och vad de är aktuella med. Frågar i stället hur bra självförtroende de har, om deras morgonångest. Hur lyckliga de är. Hur ofta de tänker på sin ålder, eller på sin mamma. Ämnena processar hon fram, går och grunnar tills de en dag känns självklara.
– Serierna handlar alltid om mig. För jag tror att vi är så lika allihopa. Det låter självupptaget, men det är klart att det måste utgå från mig, annars blir det inte bra.
Katarina Hahr tar emot i arbetsrummet på sjätte våningen i Radiohuset i Stockholm. Här på Samhällsredaktionen har hon haft sin fasta punkt sedan slutet av 90-talet. I femton år har hon nästan uteslutande gjort närgångna intervjuer. Hon har kunnat utmejsla sin teknik och särprägel. Programserien ”Katarina Hahr möter” har i dag lyssnarsiffror som andra P1-program bara kan drömma om.
Utmärkande för Katarina Hahrs intervjuer, tänker jag den helg jag går varv på varv runt Söderbysjön i södra Stockholm med dem, är hur de är utan fluff och går befriande rakt på kärnan; existensen, det knepiga i att vara människa. Men också att de faktiskt känns som möten – på ett sätt få i genren lyckas med.
– Jag skapar kontakt, säger hon efter en av de tankepauser hon gärna tar.
– Jag brukar lyckas skapa en ganska bra kontakt. Genom att vara personlig, och genom att lyssna väldigt mycket. Jag är ganska pratig i början. Men sedan är jag inte det.
Många års producentarbete har också lärt henne höra felen, missarna.
– Och jag har byggt upp ett mod. När jag hör att något är känsligt hos den jag intervjuar, att det bränner till, då stannar jag kvar där och fortsätter att öppna dörrar. Men jag håller balansen. Jag hör ofta hur journalister går på för hårt så att dörrarna stängs.
Tekniken för att på riktigt kunna ställa följdfrågor är att ha en röd tråd, men inte mer, färdig inför intervjun.  Hon gör sin research tidigt. Försöker sedan glömma det hon läst.
– Jag tycker inte om att ha en färdig idé om hur en människa är. Det är aldrig så.

Läs hela intervjun med Katarina Hahr i Journalisten nr 15 2015. Teckna din prenumeration här.

Kommentarer

Det finns 0 kommentarer på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.

Journalisten-podden

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet

Säg upp din prenumeration här

Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies