Hans Lindblom: Nyheter med ett leende

23 september, 2003

Bolibompa-TV. Så kallar kritikerna Sveriges Televisions sena Mittnytt-sändning. Ledningen för Sveriges Television Nord håller i alla fall inte med. Nyligen fick programledaren Hans Lindblom inspirationspriset Årets arbetsinsats för de förändringar som den sena sändningen genomgått.

Bolibompa-TV. Så kallar kritikerna Sveriges Televisions sena Mittnytt-sändning. De tycker att den, efter omgörningen, blivit för sprallig och oseriös.

Det är kanske en generationsfråga. För dem som vuxit upp med ZTV och MTV känns nog inte förändringarna av sändningen så främmande.

Ledningen för Sveriges Television Nord håller i alla fall inte med kritikerna. Nyligen fick programledaren Hans Lindblom inspirationspriset Årets arbetsinsats för de förändringar som den sena sändningen genomgått.

Han fick priset för ”att ha slagit in helt nya dörrar och fått redaktionen att våga mer och för att han med oförtruten energi driver detta framåt”.

Pratar man med Hans Lindbloms kolleger på Mittnytt är det flera som vittnar om att han är kreativ och har ett stort engagemang för sitt jobb. Han är också intresserad av form och innehåll. Han jobbar mycket med bildidéer och försöker göra även svåra ämnen tittarvänliga. De skulle också kunnat ha lagt till att Hans Lindblom är en ödmjuk person som gör allt för att tona ner sin egen insats.

Han kommer till TV-huset i Sundsvall halvhängig av en begynnande förkylning och fullproppad med Echinagard, Aspirin och C-vitamin. Det första han säger, redan när vi träffas i receptionen, är att det minsann inte är han som gjort Mittnytts 22.15-sändning till vad den är i dag. Helst hade han avstått från den här intervjun eftersom han inte vill framhålla sig själv, men han tycker att det är hans plikt att ställa upp eftersom han som journalist begär att andra ska uttala sig.

– Omgörningen av Mittnytt har varit ett lagarbete. Resultatet beror på att organisationen fungerar och på att redaktionen mår bra. Alla har tyckt till och vi har gemensamt kommit överens om vad som ska känneteckna sändningen och så är det jag som får pris för det, säger han och man kan verkligen höra tre utropstecken bakom hans ord.

bryt

Det var förra hösten som TV-ledningen i Stockholm bestämde att de sena regionala sändningarna i hela landet skulle flytta från klockan 21.40 till 22.15. Det var inte så populärt på alla håll, för istället för att ligga på den attraktiva tiden direkt efter Aktuellt skulle regionalnyheterna hamna efter sporten. Man befarade att antalet tittare skulle minska.

Det går inte att mäta hur många tittare som Mittnytt har förlorat. Någon sådan jämförande mätning finns inte i dag. Men enligt de siffror som SVTs publik- och utbudsenhet gjort har alla regionala nyheter förlorat tittare efter omläggningen. En dag i mars 2002 tittade 815 000 personer på regional-nyheterna medan tittarna minskat till 550 000 en marsdag 2003. Däremot kan man se att andelen yngre tittare bland publiken har ökat.

På Mittnytt insåg man att något måste göras för att få de tittare som inte var så sportintresserade att stanna kvar framför TV-rutan.

bryt

Enligt Mittnytts redaktionschef Anna Olsson-Werkström fick varje regionalt program i landet 300 000 kronor för att göra nödvändiga förändringar. På Mittnytt användes pengarna till att utveckla programledarna, till utveckling av webben, till ett nytt redigeringsprogram, till vissa tekniska förändringar och till ny dekor i studion.

– På någon station köpte man nya plasmaskärmar för 80 000 kronor. Men vi bestämde oss för att med enklare medel fräscha upp sändningen och försöka locka kvar de yngre tittarna, säger Hans Lindblom.

I olika grupper spånades den nya formen fram. Nyhetsdesken i studion slängdes ut och istället plockades ett mindre bord och en barstol in. Programledarna fick en ledigare framtoning. För att få en professionell touch på sändningarna tog man hjälp av en stylist och den programledarcoach som riks-TV använder sig av har drillat Mittnytts medarbetare.

– Vi kom överens om att vi ville ha en rappare sändning med korta inslag på högst en minut i den sena sändningen. Eftersom vi vet att vi har många yngre tittare den tiden på kvällen kan vi till exempel välja bort nyheter som handlar om äldrevården.

– Vi ville också förändra språket till ett enklare och ungdomligare tilltal. Det skulle rymmas mer nyheter i den sena sändningen och därför lade vi till ett telegramblock.

bryt

Det är precis det som Rapport också har i dag, men Hans Lindblom säger med ett leende att han inte tror att riks-TV knyckt idén från dem.

Han tycker att det ska märkas att det regionala nyhetsprogrammet är annorlunda jämfört med riks-TVs nyhetsprogram.

– Det är viktigt att skapa en vi-känsla hos tittarna. Jag tycker att man ska kunna lämna Mittnytts sena sändning med ett leende. Det ska vara tio minuters show utan någon bestämd ordning på inslagen. Man kan få gå emot konventionerna utan att för den skull skoja om allvarliga nyheter.

Varje kväll när Hans Lindblom planerar kvällens sändning testar han sina ibland galna idéer på medarbetarna, en bildproducent, en kvällsreporter och en redigerare.

– Ibland tycker de att jag är helt ute och far. Då får jag tänka om.

Men en del idéer köper hans kolleger. När Mittnytt gjorde reportage om den som vallar skidlandslaget skidor hade Hans plockat med sig några skidvallaburkar som han kastade över axeln. När det handlade om motorcyklar hade han en mc-hjälm på huvudet och när det var temakväll om Elvis hade han ett par Elvis-glasögon på sig.

En gång inledde Hans väderpresentationen med att berätta om vädret på planeten Mars.

– Mars hade aldrig varit så nära Mittnytt-området som då så det passade bra, tyckte jag.

bryt

Han leker gärna med språket när han skriver ner de texter han ska läsa. Ett inslag om rondeller i Östersund kan till exempel sluta med orden ”politikerna lovar att det ska gå runt”.

– Det var inte så märkvärdigt, men det hade jag nog aldrig valt att säga innan vi ändrade inriktningen på sändningarna. I dag tillåter vi oss också att öppet heja på Modo, Timrå och Giffarna. Förr var det viktigt att vara neutral, i dag är det friare även om Mittnytts tidiga sändning fortfarande är mer redaktörstyrd än den sena sändningen.

Hans pappa Sven jobbar som kommunreporter på Örnsköldsviks Allehanda. I en Profil (Journalisten 12/99) berättade han att han aldrig någonsin varit trött på sitt jobb. En del av den entusiasmen har nog följt med generna till sonen. Hans säger att pappa alltid varit en bra förebild för honom i jobbet.

Genom Sven fick Hans också sitt första jobb i mediebranschen som korrekturläsare på Örnsköldsviks Allehanda.

– Men jag hade ingen tanke på att bli journalist.

Istället flyttade han först till Malmö och sedan till Göteborg. Där utbildade han sig till barnskötare samtidigt som han läste korrektur på Göteborgs-Tidningen och sedan på Idag.

Men då hade journalistiken börjat locka så något barnskötarjobb blev det aldrig. Utan att säga ett ord till sin pappa sökte Hans till journalistutbildningen på Strömbäcks folkhögskola. Först när han kommit in på skolan fick föräldrarna veta.

bryt

Att det skulle bli TV för Hans var inte aktuellt när han gick på Strömbäck. Han hoppade till och med över TV-året på skolan och läste bara skrivarkursen.

När han var klar med utbildningen fick han jobb som allmänreporter på Örnsköldsviks Allehanda. Men han ville vidare och sökte vikariat på andra tidningar. Det längsta var som kriminalreporter på Sundsvalls Tidning så det valde han. Där blev han sedan kvar i fem år. Men när Mittnytt erbjöd jobb 1996 började han på Sveriges Televisions Örnsköldsviks-redaktion.

– Det var ett kul jobb. Man lärde sig hela tiden nya saker. Det är också det som jag tycker är så fantastiskt med den här branschen, att det finns så många olika inriktningar att välja på. Det är en väldig skillnad på att sitta och göra kollringningar till polisen som kriminalreporter med att självständigt jaga nyheter på en liten redaktion som den på TV i Ö-vik eller att sitta i studion och köra 22-sändningen.

När Hans för fyra år sedan flyttade till TV-huset i Sundsvall ville han egentligen jobba som reporter. Han hade inga ambitioner att bli programledare men en dag fick han chans att prova på även den arbetsuppgiften.

Det var när Sveriges Television startade regionala sändningar i det digitala marknätet som han och Erik Nyberg, känd från TV-programmet Lekande lätt, fick möjlighet att göra ett entimmesprogram i veckan som hette Sportmåndag.

– Det var en märklig känsla att göra ett program som nästan ingen tittade på. Men vi fick chans att experimentera och leka lite och då lärde jag mig väldigt mycket om bildmediet. Vi hade inga som helst resurser och det gjorde att vi fick trolla med knäna. Jämfört med att jobba med den vanliga produktionen på Mittnytt var det två skilda världar. Men vi hade kul och jag tycker att det blev ett bra program.

Efter två säsonger var det emellertid slut med lekstugan och programmet lades ner.

– Det skulle vara roligt om vi fick göra mer regional digital produktion framöver.

qr@journalisten.se

Kommentarer

Det finns 0 kommentarer på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet




Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies