Gå direkt till textinnehållet

”Det spännande börjar på valnatten”

I snart trettio år har Lena Mellin kommenterat politik i Aftonbladet. Den senaste mandatperioden har hon blivit en allt strängare magister. ”Den nya partiegoismen är livsfarlig”, säger hon.

Utan Gauloisen på Stockholms stadsbiblioteks tak hade det kanske inte blivit en journalist av Lena Mellin. Den som bolmade franskt hette Lars Kobbe, blivande journalist och sommarjobbande biblioteksvaktmästare tillsammans med Lena Mellin.
– Han rökte och berättade hur det var i den stora världen. Jag tyckte det lät jättefascinerande.

Det var mitten av 70-talet. En nittonårig Lena Mellin skulle snart börja på Handelshögskolan ett kvarter bort. Lite ekonomi kunde väl inte vara fel, hade hon tänkt när hon med goda betyg sökte in.
Men det var det, märkte hon tämligen omgående.
– Det var verkligen inget för mig.
Hon betonar ”verkligen”, berättar om snobbigheten bland privatskoleeleverna på Handels.
Så tänkte hon på Kobbe, och ringde Journalisthögskolan.
Antagningsproven för nästa termin skulle hållas nästa dag.

Begriplighet är ett honnörsord för Lena Mellin. Att göra samhällsutvecklingen och politiken förståelig för svenskarna har varit hennes ledstjärna under 44 år på Aftonbladet, varav trettio som chef för samhällsredaktionen.
Ambitionen har demokratisk grund.
– Det finns inget bättre styrelsesätt än parlamentarisk demokrati. Det bygger på att människor fattar någonting. Det är när de inte gör det som det får farliga yttringar med fake news, man tror att någon luras. Eller som i Sovjetunionen, att man inte litar på någonting.
Hur får man folk att förstå?
– Man måste först begripa själv. Sedan är det bara att förmedla det.

Lena Mellin är sällan mångordig. Hennes stämma känns igen, inte bara för Stockholmsmålet. Hon har en rakt på sak-het, en kärv skepsis som inte kan vara en nackdel i kontakten med makthavare. Hon är inte så brydd heller: en av väldigt få som inte vill läsa text eller citat när hon porträtteras så här. Hon har också kunnat lägga ifrågasatta utgivarbeslut hon tagit som stf utgivare bakom sig.
– Det är inga lätta beslut, de påverkar människor inpå skinnet. Men jag är inte så där ältande lagd att jag går och grubblar jättemycket.

Till Aftonbladet kom hon 1978. Hon har blivit tidningen trogen. Det lästes inte kvällspress i uppväxthemmet, däremot fanns båda morgontidningarna eftersom pappan – en klassresenär som gått på Teknis – ville ha DN för sig själv till kaffet. Lena Mellin har bott på Söder eller söder om Söder hela sitt liv. Som barn var hon ”ganska inbunden”, läste mycket, gick ut med andra familjers hundar.
På Aftonbladet avancerade Mellin från Stockholmsreporter till nyhetschef till samhällschef. 1994 började hon skriva nyhetsanalyser på uppmaning av chefredaktören Thorbjörn Larsson som hade noterat att man begrep det hon skrev.

Av de åtta chefredaktörer Lena Mellin avverkat placerar hon den nyligen bortgågne Larsson högst. Inte bara för att han gillade och lyfte henne.
– Han var inte på något sätt insmickrande. Hans utskällningar gick inte av för hackor. Det kunde handla om vad som helst.
Det uppskattade du?
– Han var väldigt tydlig.

Att kommentera inrikespolitik i 28 år har inte gjort Lena Mellin cynisk. ”Allmänt sett” är svenska politiker besjälade av sin uppgift, tycker hon. Men den senaste mandatperioden har varit knepig. Politiken har visat sig från en sämre sida än tidigare.

 

– En slags partiegoism har tagit över, som är livsfarlig. Det kan inte hålla på så här i längden. Andelen röstande kommer kraftigt att gå ned, det urholkar demokratin, säger hon och pekar på det katastroflåga franska valdeltagandet i juni: 45 procent.

– En politikers viktigaste uppgift är att se till det allmännas bästa, oavsett fråga. Nu har man sett till sitt eget partis bästa.

Orsaken är det ynka mandat som skiljt blocken i Sveriges riksdag åt – och hur partierna hanterat den parlamentariska röran. Mellin radar exempel: ”den mycket märkliga” pensionsuppgörelsen, det misslyckade misstroendet mot Morgan Johansson, och inte minst förra sommarens regeringskris om marknadshyrorna. Som – hon artikulerar  – handlade om ett ut-red-nings-för-slag.
– En majoritet i riksdagen tyckte att regeringen skulle avgå på grund av ett utredningsförslag. Då skulle man kanske ha gjort det redan när direktiven skrevs. Parterna var överens om att det var ett bra förslag. Det är fullständigt obegripligt! Ännu knasigare blir det när samma regering återkommer efter en vecka och det visar sig att den hade riksdagens stöd i alla fall.

Det senaste året har hon låtit alltmer som en sträng magister. I juli, när bränderna och extremhettan rasade i Europa, kallade hon våra politiker ”en hop opålitliga fånar” för deras oförmåga att på allvar på sig an överlevnadsfrågan klimatet:
”Jag vill kalla den kortsiktighet som präglar dagens politik för ynklig. Just det, ynklig.”

Läsarresponsen när hon ryter ifrån är ofta stor. Många är besvikna på sina folkvalda. Någon risk för att underblåsa politikerförakt ser hon inte.
– Det är alltid dåligt att låta bli att prata om saker och ting. De flesta människor är ändå väldigt förnuftiga.

 

Lena Mellin efter Johan Pehrsons presskonferens under Liberalernas halvdag i Alme­dalen. Foto: Jonas Eng

Den nu långa erfarenheten är en tillgång i jobbet. Lena Mellin skrev först av alla att Magdalena Andersson skulle bli valberedningens förslag, när tre S-distrikt nominerat henne. Och såg att Alliansen skulle spricka efter den långa hösten 2018 innan partierna själva verkat ta in det.
För att förstå allt hon måste greppa för att kunna kommentera politik, elmarknaden till exempel, pratar hon hellre med insatta än plöjer dokument. Hon ringer upp någon hon litar på och ber hen berätta.
Hennes roll och plattform gör att hon i sin tur blir approcherad.
– Jag är ganska uppvaktad. Det är partiledare som vill dricka kaffe och så där.
Hon brukar tacka ja.
– Jag behöver inte bry mig om vad de säger om de säger något jag inte tror på.
Att detektera partispinn är inte så svårt, tycker Lena Mellin. Inte sällan får spinnet motsatt effekt:
– En del är så dumt att man bara kan bortse från det. Till exempel om partier börjar ringa om att vi valt fel bilder. Då vet man att det är urdålig stämning i partiet, och börjar leta schismer.

Partikongresser är en bra plats för att få kunskaper, Mellin hänger på så många som möjligt. Under en MP-kongress blev hon uppringd av dåvarande S-ledaren Göran Persson.
– Plötsligt hade jag Persson i luren, som undrade vad fan som pågick eftersom Peter Eriksson oväntat valts. Har inte du egna spioner på plats, sa jag.

Lena Mellin intervjuar dåvarande statsminister Ingvar Carlsson 1990. Arkivfoto Aftonbladet

Att skriva går lätt för Mellin, orden rinner ner i fingrarna när hon väl satt igång. Men hon kan behöva vanka runt och nypa bort ogräs innan. Småhuset i Stockholms första egnahemsområde i Skarpnäck var morföräldrarnas, Mellin flyttade in för 20 år sedan. I den lilla trädgården och på lantstället i skärgården hotar växtligheten ständigt att ta över. Lena Mellin gillar det lite vildvuxna, men har ägnat många sommarkvällar åt att tämja gräs och buskar.

Nu är det sensommar och Almedalsveckan är över, där Mellin som vanligt infann sig rätt motvilligt. Hon verkar betrakta politikerveckan som en verklighetsfrånvänd märklighet.
– Fem dagar och åtta tal. Vem riktar sig de här talen till? Det övergår mitt förstånd. Svenska folket har i hög grad semester. De tänker på vad de ska grilla, om de ska åka och bada eller göra något annat.

Valrörelsen vars sluttamp vi är inne på är mest en transportsträcka tryfferad med volatilt valfläsk, tycker Mellin. Spänningen börjar på valnatten.
Hon fyller 68 i november. Höstens val lär bli hennes sista som heltidsjournalist.
Hur känns det?
– Ja… Det känns bra. Det blir alldeles utmärkt.

***

Lena Mellin
Ålder: 67 år
Bor: Småhus i södra Stockholm.
Familj: Nej
Bakgrund: Vikarie på DN, SvD, Östersunds-Posten. Aftonbladet sedan 1978. Samhällschef 1985-2014. Politisk kommentator sedan 1994. Fick Lukas Bonniers stora journalistpris 1998. Har flera gånger hamnat på maktlistor som Fokus ”Sveriges 100 mäktigaste”.
Aktuell: Skriver, poddar och gör tv om riksdagsvalet.
Drivkraft: Engagemang och vetgirighet. ”Det är en guds gåva att ha ett jobb som gör att jag nästan varje dag får lära mig något nytt.”
Fritiden: Trädgårdsskötsel, läser mycket skönlitteratur, det ger avkoppling och insikter.
Bästa ljudboksupplevelsen: PO Enquists Ett annat liv, inläst av författaren själv.

Lena Mellin om …
… när hon har rolig­ast på jobbet: ”En rejäl regeringskris är alltid väldigt spännande.”
… att göra tv: ”Kul! Jag tycker det är väldigt jobbigt att titta på mig själv, så i början var det svårt att tvinga mig för att lära någonting. Man kan inte intervjua på samma sätt i tv, kan inte humma med. Och man kan inte vara bubblig.”

Fler avsnitt