Vardagsmötet: Christian Catomeris

I måndags landade du i Lyon, Frankrike, efter att från den 12 till 17 januari ha varit i Tunisien. Hur var det att jobba under tiden som revolten pågick?
– Jag känner mig känslomässigt och fysiskt utmattad. Det var med enorm kraft och vilja man jobbade från fem på morgonen till elva på kvällen. Jag var med om när demonstrationerna växte och krav på presidenten Ben Alis avgång och när han sedan flydde landet.

Förstod du då du befann dig mitt i demonstrationerna att det var en revolution på gång?
– När jag gick bland demonstranterna lyste det om dem. De ropade "detta är en revolt" och sade att de inte tänkte lämna torget utanför inrikesministeriet förrän presidenten avgått. Att två dagars demonstrationer får en president, som suttit vid makten i 23 år, på fall är extraordinärt.

SVT var ett av få svenska medier som var på plats tidigt. Hur kom det sig?
– Jag följer franska medier och är fransk medborgare. Jag har alltid följt med vad som händer i Frankrike och Nordafrika. Egentligen är Nordafrika Samir Abu Eids bevakningsområde, SVTs korrespondent i Mellanöstern. Men han var i Sudan.

Annons

Hur tog ni er fram? Hade ni hjälp av guide och tolk?
– Vi hade hjälp av en tolk som kunde arabiska. Jag klarade mig rätt bra med franskan. Jag skulle inte valt att åka dit om jag enbart kunde ha gjort mig förstådd på engelska, för det kunde ha uppstått missförstånd vid vägspärrar och att man inte förstått om någon varnat oss. Dessutom var det en fördel att jag kunde intervjua vanliga medborgare utan att behöva gå via tolk.

Kände ni er någon gång osäkra?
– Vi kände oss osäkra hela tiden. Det gällde att snabbt ta några bilder, intervjua några personer i en folksamling och ge sig av. Som reporter visste man inte vem man kunde lita på eftersom invånarna själva inte visste vem de kunde lita på. Det gällde också att ta sig hem före utegångsförbudet på kvällen. Det var obehagligt att resa genom folktomma gator där det plötslig kunde dyka upp militärposteringar eller barrikader där det fanns en mobb med tillhyggen.

Hade ni problem med att få hem materialet?
– Det var ofta ont om tid. Vi stoppades var 400e meter av patruller som ville kontrollerade vår utrustning, vilket innebar att vi aldrig visste om vi skulle kunna komma hem med någonting.

Vad har du för tankar efter veckan i Tunisien?
– Jag har funderat mycket på journalistiken, om jag vinklat på fel saker. Jag är inte en action- och machojournalistik. Det ligger inte för mig. Jag vill beröra genom att berätta om människor i en svår situation. Jag vill förstå sammanhang, lära känna människor och deras känslor.