Ukrainska journalisten Stanislav Asejev satt i ryskt tortyrläger
I boken Helvetet på Paradisgatan beskriver journalisten Stanislav Asejev sina vidriga erfarenheter från åren i ryskt tortyrläger i Donetsk. I helgen var han på blixtvisit i Stockholm. – Det går inte att kompromissa med Ryssland, då accepterar vi koncentrationsläger. Lägret jag satt i är fortfarande i bruk, säger han.
Försommaren 2017 tillfångatogs den då 28-årige ukrainska journalisten och författaren Stanislav Asejev när han var på besök i hemstaden i den sedan 2014 ryskkontrollerade Donetskregionen.
Hans fleråriga rapportering om livet under den ryska ockupationen – i bland annat nyhetsmagasinet Mirror Weekly och USA-finansierade Radio Liberty – gav honom en fängelsedom på 15 år, byggd på fabricerade anklagelser om bland annat spioneri. Han hamnade i ett ökänt fångläger där han och hans medfångar utsattes för förnedring och tortyr, med bland annat elchocker och sexuella övergrepp.
Stanislav Asejev inte bara överlevde de drygt två åren i fånglägret, han skrev också en bok om sina upplevelser. Vittnesskildringen kom ut första gången 2020 och finns nu på svenska, utgiven av journalisten Lisa Bjurwalds nystartade förlag Bite the Bullet Press.
På söndagskvällen framträdde Stanislav Asejev på Kulturhuset i Stockholm. Hans budskap om Ryssland var entydigt: det är naivt att – som vissa intellektuella eller debattörer i väst – tro att det går att fredsförhandla med landet.
– Det går inte att kompromissa med Ryssland, då accepterar vi koncentrationsläger.
”Isoleringen”, det läger han själv satt i, är fortfarande i bruk, uppger Asejev, men ingen humanitär organisation eller mellanstatlig organisation har fått tillträde till det eftersom Ryssland förnekar dess existens.
– Efter den 24 februari finns inga internationella mekanismer som kan tvinga Ryssland att stänga lägret, eftersom landet lämnat nästan alla avtal som har med mänskliga rättigheter att göra. En ukrainsk stridsvagn är det enda som kan stänga lägret.
Att fortsätta rapportera efter krigsutbrottet var inte självklart för alla journalister och författare i Ukraina, men för Stanislav Asejev var det okomplicerat.
– Jag hade redan erfarenhet av att skriva i fångenskap.
I samband med att hans bok getts ut i olika länder har han gett en rad författarsamtal. Att behöva berätta om tortyren har varit som att återuppleva händelserna och försenat den psykologiska läkningen, konstaterade Stanislav Asejev på Kulturhusets fackboksscen.
– Jag är fortfarande under rehabilitering. I 28 månader i lägret tvingades jag sova med ljuset tänt. Idag är jag sömnlös ibland, det påverkar mitt liv och arbete.
