Två tidningar – en fotoavdelning

– Alla måste göra sig av med lojalitetstänkandet mot "sin" tidning. Mentalt är man nyanställd, säger Leif Jäderberg, tidigare fotochef på GD, som nu blir chef för den gemensamma fotoavdelningen.

Arbetarbladet och GD har
redan gemensam annonsavdelning, administration, tryckeri och sportavdelning. Nu läggs även webb och foto till det de bägge tidningarna delar. Den 1 november flyttar de två konkurrenternas nio fotografer – fyra har slutat med avtalspension/avgångsvederlag – ihop i GDs lokaler.

– Tillsammans ska vi fungera som en bildbyrå åt båda tidningarna, förklarar Leif Jäderberg.

Men man räknar med barnsjukdomar; Gävletidningarna har inte hittat några föregångare att lära av när de sett sig om i tidnings-Sverige.

Förändringen är en sparåtgärd framtvingad av ett kraftigt annonstapp på de samägda tidningarna. Journalistklubben har från början motsatt sig en sammanslagning, och har varnat för en nedmontering av bildjournalistiken, ökad administration, ökad arbetsbörda och stress för fotograferna.

Och inte minst ställt frågan: Vad händer med konkurrensen och självständigheten?

– En av de största invändningar vi har är att varje sammanslagning är ett stort ingrepp i principen om självständiga och konkurrerande redaktioner, säger Hanna Lundquist, reporter på Arbetarbladet och ordförande i Gävletidningars journalistklubb.

Enligt pressforskaren Karl Erik Gustafsson kommer de lokaltidningar som inte samarbetar med förstatidningen på orten att klara sig sämst framöver. Men hur omfattande kan ett samarbete bli?

– Många tänker tanken att det här bara är ett steg mot helt sammanslagna redaktioner och en tidning, säger Hanna Lundquist.

GD-fotografen Lasse Halvarsson går ännu längre, och tror på en fusion inom tre år.

Men enligt Arbetarbladets chefredaktör Sven Johansson är det snarare tvärtom:

– De förändringar vi genomför nu ska ge oss mer muskler. Vi måste konsolidera organisationen för att kunna ha kvar två självständiga redaktioner som konkurrerar nyhetsmässigt.

Och trots att de två tidningarna samarbetar om mycket är de ännu väsentligt olika, menar Sven Johansson. Bevakningsområdet skiljer sig delvis åt och de har både historiskt och i dag olika angreppssätt och tonlägen.

Bland fotograferna är stämningen delad. Ingen har önskat sammanslagningen, men nu gäller att göra det bästa av situationen. Catharina Sandström på Arbetarbladet säger att sorgeperioden är över, men hon är orolig för att bildjournalistiken inte kommer att värnas.

– Det blir tråkigt att inte längre vara en självklar del av redaktionen och kunna vara med och ha åsikter om bilderna. Samarbetet med reportrar och redigerare blir svårare, tror hon.

Gun Wigh, fotograf på GD sedan 1979, kommer att sakna den sporrande konkurrensen, precis som kollegan Lasse Halvarsson, som varit på tidningen i 36 år.

– Vi har ju krigat jämt! Nu försvinner den drivkraften och det blir bara ett tänk, säger Lasse Halvarsson.

Men kanske behöver inte läsarna märka så mycket av förändringen. För det som skiljer tidningarnas bildjournalistik åt är främst urval och redigering, menar flera fotografer.

– Vi tänker ofta lika redan i dag när vi är ute på samma jobb, konstaterar Lasse Halvarsson.

Fotnot: Artikelförfattaren är inte samma Hanna Lundquist som intervjuas i artikeln.