Tung kritik mot mediepolitiken i Almedalen
Det offentliga samtalet är hotat och partierna saknar en fungerande mediepolitik för framtiden. Den kritiken riktade en tung expertpanel under ett seminarium om kulturtidskrifternas och dagspressens framtid.
Under onsdagens seminarium ”Tidningarna, tidskrifterna och framtidens offentliga samtal” arrangerat av Nätverkstan Kultur och projektet Kulturchock i Almedalen riktade en tung panel svidande kritik mot riksdagspartiernas mediepolitik, och mot rikspolitikernas bristande kunskap om medierna situation.
– Socialdemokraterna har ett embryo till en mediepolitik, de andra partierna har ingenting. Politikerna är enormt okunniga om mediesituationen och lever kvar i gamla föreställningar, sade paneldeltagaren Hans-Gunnar Axberger, tidigare JO och PO som också satt som ordförande i den havererade presstödskommittén.
Seminariet tog avstamp i tidskriftsbråket i december då det framgick att den klubbade Alliansbudgeten skulle medföra att stödet till kulturtidskrifterna skulle minskas från 19 miljoner till 4 miljoner kronor. Efter en veckas hård debatt återfördes stödet till tidskrifterna. I anslutning till seminariet lanserades två böcker: Tidskriftsstriden – sju dagar som skakade Kultursverige med samlade artiklar från december 2014, samt Kulturtidskrifterna och framtiden av David Karlsson och Mikael Löfgren.
Ann Ighe, chefredaktör på tidskriften Ord & Bild, såg med oro på den retorik om ”omställningsstöd” som politiker och debattörer pratade om under tidskriftsstriden.
– Det behövs ett kontinuerligt stöd till kulturtidskrifterna för att behålla mångfalden. Det är inte mycket pengar det handlar om för staten. Vi är starkt beroende av ett oerhört litet stöd, kan man säga. Om stödet ersätts av ett omställningsstöd som sedan försvinner kommer kulturtidskrifterna att försvinna, sade Ann Ighe.
Gabriel Byström, kanalchef P4 Skaraborg och tidigare kulturchef på Göteborgs-Posten, varnade för att det offentliga samtalet är på väg att försvinna.
– Genom fragmentiseringen av publikens mediekonsumtion riskerar vi att förlora det offentliga rummet där debatterna förs, samtidigt som syretillförseln stryps i samband med dagspressens besparingar på kulturredaktionerna. Förändringarna i mediebranschen går rasande fort, sade Gabriel Byström.
Gunilla Kindstrand, kulturchef i Mittmedia, varnade för att förlita sig på att public service-företagen ska täcka upp för lokalpressens minskade bevakning.
– När jag var utgivare i Hälsingland hade jag 100 journalister. Public service hade två. Vissa dagar hade de ingen. Så nej, Sveriges Radio och SVT är inte där. De kan inte ersätta den lokala dagspressen. Det blir extra frustrerande att se att åtta av tio nyheter på Sveriges Radios lokala webb en dag är rewrites från våra tidningar, ibland med cred och ibland utan. Våra tidningar är ekonomiskt beroende av att få läsarna till våra sajter, sade Gunilla Kindstrand.
– Vi ser ju att kommersiella medier abdikerar från uppgiften som tredje statsmakten. Det kommer att bli värre innan det blir bättre, men medieföretagen måste sluta titta uppåt och förvänta sig att staten ska ösa pengar över branschen. Den nya medieutredning som Anette Novak håller i nu kommer förhoppningsvis att bli bra, men den kommer inte att leverera några fungerande affärsmodeller till dagspressen. Däremot kan de kommersiella medieföretagen ställa krav på politikerna när det gäller hanteringen av public service. Public service är inte oberoende av staten, det är intellektuell kortslutning att påstå det och den retoriken som ofta förs från företrädare för public service är farlig. Det redaktionella oberoendet finns, men public service uppdrag och finansiering regleras av politiker och kan förändras. Vad händer om vi får en politisk majoritet som vill förändra uppdraget i grunden? Av det skälet bör public service inte konkurrera med tidningar på webben, åtminstone bör det inte vara upp till tjänstemännen på Gärdet att bestämma hur den konkurrensen ska se ut, som det är nu, utan upp till politikerna, sade Hans-Gunnar Axberger.
Paneldeltagarna konstaterade att utrymmet för klassisk kritik minskat på kultursidorna i dagspressen, bland annat har bevakningen av scenkonsten i det närmaste försvunnit.
– Men vi måste våga ta bort de gamla skranken. Det är bara att acceptera att läsningen av recensioner har sjunkit som en sten. Folk vill ha fördjupande analyser och skildringar där konsten sätts i ett sammanhang, inte referat och recensioner. De gamla formaten har publiken gått ifrån. Då kan inte vi fortsätta med dem, sade Gunilla Kindstrand.