Större klyftor mellan nyhetskonsumenter
Nyhetskonsumtionen i Sverige har blivit allt mer socioekonomiskt skiktad, visar ny forskning. – Personer med hög socioekonomisk status är mer politiskt intresserade, vilket ökar deras nyhetskonsumtion, säger medieforskaren Erik Espeland.
Erik Espeland är doktorand vid JMG i Göteborg. Hans forskning handlar om nyhetsundvikande. Tidigare forskning visar att nyhetskonsumtion har ett samband med socioekonomisk status: personer med högre socioekonomisk status tar del av nyheter i högre grad än personer med lägre socioekonomisk status.
I en ny studie har Erik Espeland använt SOM-institutets siffror över svenskarnas nyhetskonsumtion 1990–2023 för att undersöka hur det sambandet har utvecklats över tid.
Svaret är att skillnaderna mellan olika gruppers nyhetskonsumtion har förstärkts under de 33 åren.
– Jag hittar att skillnaden mellan grupper har ökat både utifrån politiskt intresse och socioekonomi. Det finns också en koppling där emellan. Högre socioekonomisk status leder till större politiskt intresse, vilket påverkar nyhetskonsumtionen. Min artikel visar också att denna koppling har blivit starkare över tid, säger Erik Espeland.
Är klyftorna i nyhetskonsumtion ett demokratiskt problem?
– Min läsning av min och tidigare forskning är att nyhetskonsumtion är kopplad till bättre kunskap om politik och deltagande i politiska processer. Det finns ett problem om minskningen av nyhetskonsumtionen sker oproportionerligt mycket för svaga grupper.
Vad beror de förstärkta skillnaderna på?
– Man brukar säga att en stor bidragande orsak är det väldiga utökandet av valmöjligheterna. När vi hade rätt få kanaler och medier att välja mellan hade det en utjämnande effekt. Stora delar av befolkningen såg Rapport eller Aktuellt, där de politiskt ointresserade kanske började kolla för att det låg efter eller före deras favoritserie. Och vi har haft starka morgontidningar i Sverige, där en grupp läsare kanske egentligen var mest intresserad av sporten men också fick nyheter i samma paket.
Medan det gamla medielandskapet hade en struktur som hjälpte till att jämna ut klyftor bidrar dagens digitala och fragmentiserade till motsatsen, menar han.
Även morgontidningarnas ändrade affärsmodell, där ökade prenumerantintäkter ersatt annonsintäkter, skulle kunna vara en bidragande orsak.
– Tidningar förlitar sig mer på prenumerationer idag. Då kanske många redaktioner fokuserar på att skriva för en publik man tänker har lite högre socioekonomisk status just för att man vet att det är en grupp som man kan locka lättare. Då kan det bli självförstärkande. I tidigare studier har personer i lägre socioekonomiska klasser som inte tar del av nyheter uppgett att de känner att nyheterna inte riktigt handlar om saker de bryr sig om, eller görs på ett sätt som är tillgängligt för dem.
Vad borde svenska medier göra utifrån dina slutsatser?
– Det är tiotusenkronorsfrågan. Forskning på hur man kan motverka sjunkande nyhetskonsumtion och nyhetsundvikande är i sin linda. Men kanske bör medierna försöka komma närmare det lokala, hitta tillbaka till att vara en självklar del i samhället.
– Det finns också en roll för politiken att spela. Mycket är algoritmstyrt och nyhetsmedierna kan inte själva göra allt, politiken behöver kanske reglera flödena.
Du tittar inte på sociala medier. Hade det förändrat bilden?
– Rent allmänt är det ju svårt att inte ta del av några nyheter alls på sociala medier. Men tidigare forskning visar att man inte ser effekter på kunskaper och demokratiskt deltagande av nyheter i sociala medier. Det verkar inte som att man lär sig av nyheter i sociala medier.
Varför då?
– Nyhetsflödet är uppdelat, fragmentiserat, väldigt kortsiktigt. Man sitter inte ner och läser. Så sociala medier skulle kanske ha gett jämnare siffror, men i själva verket dolt de klyftor som finns. Sen ska tilläggas att den forskning som finns på klyftor i sociala medier faktiskt också visar samma dynamik. De som får informativt material och nyheter av god kvalitet på sociala medier, är ofta personer som redan är intresserade.
