Gå direkt till textinnehållet

Sigvard Marjasin om journalistdrevet: Till slut ringde jag polisen

Hur är det att vara utsatt för ett omfattande massmediedrev?Sigvard Marjasin vet.

Hur är det att vara utsatt för ett omfattande massmediedrev?

Sigvard Marjasin vet.

Sommaren -96 kommer Marjasin sent att glömma.

—Radion i Örebro hade hittat nån ny faktura, det var sommartorka och jakten sattes igång igen. Skogsvägen utanför min sommarstuga blev fullkomligt belägrad av journalister.

—Dittills hade jag känslomässigt klarat mig ganska bra. Men den gången blev jag alldeles skräckslagen och gömde mig inne i stugan.

—Bussarna från TV körde fram och tillbaka på vägen. Jag kände mig instängd och upplevde stämningen som hotfull. Till slut kallade jag på polis. “Här gömmer sig Marjasin”, blev rubriken. Jag upplevde det hela som mycket integritetskränkande.

Många var beredda att gå långt i jakten på en kommentar.

—En kvinnlig journalist från Expressen fick nej men stack då in ett brev genom dörren. Det stod att hon skulle få öronen avskurna av sin chef om hon kom tillbaka utan en intervju. En annan kvällstidningsreporter erbjöd min granne pengar för att få portkoden till den fastighet där jag bor. Han var även villig att betala för portnyckeln.

En dg fick Sigvard Marjasin ett samtal från en ICA-handlare.

—Han berättade att en reporter från Aftonbladet ville köpa magnetremsan från hans kassaapparat för att kolla mina kvitton.

Även fotografer körde hårt för att få en bild.

—En dag upptäckte jag en fotograf på taket till grannfastigheten. Han låg och tog bilder genom vårt fönster in i familjens lägenhet. En av TV-stationerna ställde sin buss utanför huset i två dygn för att ha porten under uppsikt. Flera gånger väntade fotografen vid min bakdörr för att få bilder.

Sigvard Marjasin säger att en del av rapporteringen har gjort honom fruktansvärt sårad.

—Ofta utmålades jag som en avskyvärd pamp. Under rättegången skrev en tidning att jag tog taxi de 200 meterna till tingsrätten för att jag var för bekväm för att gå. Sanningen är att jag led av svår ischias.

—Jag har kallats rötägg och småfifflare som satt i system att tjäna pengar, det har skrivits nidvisor om mig i tidningarna och det har till och med förekommit rasistiska påhopp som anspelat på min judiska börd. Foton har ofta tagits på ett sätt så de skulle framhäva min litenhet. Ibland har tillmälena i medierna varit så grova att jag inte trodde det var sant.

Periodvis har Marjasin inte följt med i rapporteringen.

—Jag har inte klarat av alla invektiv. Vem orkar höra hundra gånger att han är usel? Ändå anpassade jag mig rätt snabbt till situationen. Alternativet var att bryta ihop.

Sigvard Marjasin menar att journalisterna använt honom för att ge ett ansikte åt den frustration många människor känner.

—Skandaler som den i Motala, Gävle och så vidare har troligen spätt på den ilskan.

Att granska makthavare på ett kritiskt sätt är väl inte fel?

—Naturligtvis inte. Men varför har medierna hela tiden föregripit domen och konsekvent utmålat mig som skurk? Det framställdes som om rättegången bara var en formsak. Jag efterlyser mer kritisk rapportering med större inslag av egna undersökningar.

—Exempelvis fick en tjänsteman berätta i TV att jag hade fått betalt tre gånger för samma faktura. Några egna efterforskningar verkar inte reportern ha gjort. Uppgiften var felaktig och fakturan togs inte ens upp av åklagaren.

—Längst har kanske radion i Örebro gått. Till exempel gick de ut på stan och frågade folk om det var rätt att jag skulle åtalas. Jag hade ju framställts som en skurk så vilka svar hade man väntat sig? Det är inte journalistik, det är ståndrätt.

En del av jakten beror troligen på att du inte lämnade några kommentarer. Varför sa du nej till intervjuer?

—Därför att det pågick en polisutredning. Det var orimligt att begära att jag i det läget skulle hålla presskonferenser.

—I ett tidigare skede, när Riksrevisionsverket kom med anklagelser mot mig i en rapport, då gick jag ut med ett pressmeddelande på tre sidor. Men det var det ingen brydde sig om, det var häpnadsväckande.

Kommer du att agera rättsligt mot massmedierna?

—Det ska jag ta ställning till senare men det känns inte särskilt angeläget just nu.

Känner du bitterhet mot medierna?

—Det ska jag inte sticka under stol med. Men det hämndbegär jag tidigare kände har gått över.

Marjasin tror att han aldrig blir frikänd i folkets ögon.

—Eftersom medierna framställt mig som brottslig tycker jag att ni nu har ett ansvar att lyfta fram att jag i juridisk mening är oskyldig. Jag efterlyser en etisk diskussion kring de här frågorna.

Fler avsnitt
Fler videos