”Politikerna vill ha full kontroll”

Mattias Croneborg finns inte längre kvar i riksdagen, meddelar telefonisten. En stund senare, på privat nummer, berättar han att han valt att gå direkt när tidningens sista nummer kom ut i dagarna – han anställdes som journalist och vill inte gå till ett informationsjobb i riksdagen.

Vilka reaktioner har ni mött den senaste tiden?
– Jättemånga. Dels telefonsamtal och mejl till oss, men också i de sociala kanalerna, bland annat genom en stödgrupp på Facebook. Det var också många som tidigare i processen skrev till talmannen och ledamöterna i KU-och riksdagsstyrelsen. Allt från vanliga läsare till politiker i kommunerna, och personer verksamma i det offentliga Sverige. Många forskare har varit ute och talat för vår sak.

Men det har inte gett några resultat.
– Nej, det har varit väldigt kallsinnigt, inte funnits minsta intresse från politikernas sida. Vi vet att MP och V försökte in i det sista att få till en uppgörelse med S och M, men det gick inte. Man har fattat det här beslutet i riksdagsstyrelen och kört på.

Annons

Mattias Croneborg påpekar att de formella argumenten för nedläggning inte heller hållit.

– M och S har hänvisat till ekonomi och att ta ansvar för skattebetalarnas pengar. Samtidigt satsar man nu elva miljoner på att bygga ut informationsverksamheten, men vi kostar ju inte så mycket per år. Det kostar ganska mycket att avveckla tidningen också. Det känns otroligt taskigt rent ut sagt att man hellre lägger ner än försöker ge andra chansen att driva vidare R&D.

Argumentet från Moderaterna att tidningen blivit omodern underkänner han också.

– Jag har från första dagen som chefredaktör velat bygga ut våra elektroniska kanaler – men fick verkligen kalla handen. Vi har ändå försökt vara moderna och funnits i de flesta plattformar.

Du skriver i din sista ledare att trenden för offentliga medier varit tydlig under de senaste åtta åren: statsmakterna vill styra informationsflödet allt mer. Vill makten inte bli granskad längre?
– Jag tror inte man tänker så uttryckligen i varje beslut. Men i det stora hela blir det effekten, man satsar hellre på information man har kontroll över än på självständiga medier. Regeringen har sagt uttryckligen att myndigheter inte ska syssla med opinionsbildning, där ingår journalistik.

– Det som saknas är: vad finns det i stället som kan ersätta? Kanske är det inte det bästa att en myndighet ger ut en tidning, men vad finns det i stället? Det blir helt uppenbart att det inte finns något som ersätter.

Vilka anledningar kan du se till det?
– Det handlar till syvende och sist om makten över informationen. Politikerna vill hellre ha full kontroll över vad som skrivs om riksdagen än att ha delvis kontroll via informationsenheten och en självständig tidning. Men på lång sikt mår demokratin bra av att bli granskad, av flera aktörer.

Vilka motkrafter finns utanför riksdagen?
– Det finns ju massor av små lovvärda initiativ i bloggar och sociala medier, utan tunga distributionskostnader. Men inget som bär sig än.

Hur väl bevakar etablerade traditionella medier det ni bevakat, tycker du?
– De är jättebra på att beskriva det politiska spelet. Men det är så mycket som dagligen utförs av politikerna och som vi skrev om, det går förlorat. Den heltäckande sakpolitiska bevakningen. I en tidning som DN presenteras politiska beslut ofta i en spalt eller två, i korta ordalag, medan resten av uppslaget är analys – oftast inriktad på det politiska maktspelet. Där har vi varit en motkraft och varit uppskattade av sådana som är mer intresserade än andra av politik.

Vad gör du härnäst?
– Bra fråga, jag vet inte riktigt. Jag söker jobb.