Gå direkt till textinnehållet

Peter Harms Larsen,kritikproffs: Kritiken ska hjälpa – inte döma

Peter Harms Larsen predikar två gyllene regler. Den som får kritik ska kunna använda den. Hela verksamheten ska utvecklas av kritiken.Stämmer inte båda påståendena är det fel på kritiken.

Peter Harms Larsen predikar två gyllene regler.

Den som får kritik ska kunna använda den.

Hela verksamheten ska utvecklas av kritiken.

Stämmer inte båda påståendena är det fel på kritiken.

Den fortpratande dansken avfyrar i rask takt två citat:

“Kritiken ska vara en hjälp och inte en dom.”

Och:

“Om du ska kritisera andra måste du själv vara ödmjuk.”

— Det sista var Sören Kierkegaard, fritt ur minnet.

Ett svenskt öra har svårt att uppfatta vem den förste tänkaren var.

— Det var jag själv.

Han ritar en virvlande, uppåtgående spiral på tavlan och skriver förklarande ord till den slingrande figuren: planering, produktion, screen, analys, diskussion, idéutveckling, planering…

Det är en utvecklingsspiral, förklarar han. Får man i gång den kan man gå vidare mot högre kvalitet.

Ett relativt stillastående liknar han vid en rak linje på vilken ibland reser sig platåer av ökad medvetenhet. Platåerna sjunker dock strax ihop till den tidigare, lägre nivån. Förvärvad kunskap och erfarenhet tappas bort.

Han ritar även det på tavlan.

VD för TV2 Öst

Peter Harms Larsen är VD för danska TV2 Öst med huvudredaktion i Vordingborg på Själlands sydkust. Kanalen bevakar Själland — utom Köpenhamn — Lolland och Falster.

I entréhallen hänger stora stabskartor. Nålar med knappar av olika kulörer markerar vilka orter kanalen har gjort inslag från under de senaste två åren. Bra att kunna peka på när missnöjda tittare klagar på att deras bygd aldrig får vara med i TV.

Skrivbordet är mossgrönt och halvmåneformat.

Men nu sitter Peter Harms Larsen i besökssoffan framför Ingrid Bergman och Humphrey Bogart på affischen för Casablanca.

Här och var i VD-rummet ligger videokassetter i travar.

Kritik måste förberedas

Han är medie- och kommunikationsforskaren vid Köpenhamns universitet som 1981 anställdes som konsult på Danmarks Radios personalavdelning.

Han började där med att gå runt och fråga medarbetarna vad de ansåg var det största problemet på jobbet.

Alla talade om bristen på feedback, behovet av en professionell kritik av programverksamheten.

Han insåg att det var nödvändigt att ordna kurser om det.

Med sig i bagaget hade han kunskap om forskningsmetodik och pedagogik.

Han visste att en konstruktiv kritik förutsatte en framåtsyftande och analytisk hållning.

— Klara spelregler gör att det blir en professionell inriktning på kritiken. Man får inte bara säga att något är bra eller dåligt.

Kritiken måste förberedas.

Att bara skjuta från höften och uttala en dom på två minuter när folk satsat sitt hjärteblod i program eller artiklar är destruktivt.

— Då finns ingen balans mellan det arbete som lagts ned på att göra programmet och det lättvindiga sättet att ge kritik.

Han upptäckte att medierna saknade ett professionellt språk för att tala om resultatet av sitt arbete. Det fanns ett behov av att utveckla ett språk om dramaturgi, bild, intervjuteknik etc.

Han understryker gång på gång att man måste komma överens om en metod. Man ska inte försöka säga allt om ett program eller en tidning i ett sammanhang utan analysera ett element i taget. Fokusering är en förutsättning för analys.

För att kunna kritisera måste man ha definierade begrepp. Vilken sorts intervju är det vi ska bedöma? Intervjuare kan ha olika roller och det finns olika mönster för olika intervjuer, liksom det finns skilda genrer även av intervjuer. En porträttintervju kan inte bedömas utifrån samma kriterier som en granskande nyhetsintervju.

Kritik som utvecklar

Den som utövar kritik måste vara medveten om vad det är han bedömer om kritiken ska bli meningsfull.

— En förutsättning för kritiken är att man kan enas om premissen för det man gör. Annars riskerar man att få en osolidarisk kritik som går ut på att medarbetarna borde ha gjort ett annat program.

Han menar att TV- och radiorecensioner oftast är oanvändbara för dem som gjort program. De läser ändå recensioner eftersom de har ett stort behov av feedback. Men vissa recensenter tycker helt enkelt illa om olika genrer och dömer då ut produktionerna på den grunden.

— Om någon ska ge mig kritik så måste kritiken kunna utveckla mig. Kritik måste leda till utveckling.

Kurserna om att ge och ta konstruktiv kritik bör helst hållas på hemmaplan, tillsammans med dem man till vardags jobbar ihop med.

— Förr kom folk från olika redaktioner till samma kurs. Men inget hände när de kom tillbaka till sina redaktioner.

Arbetskamraterna förstod inte vad de talade om när de försökte använda sina nya kunskaper på jobbet.

Peter Harms Larsen rekommenderar därför att såna kurser hålls på arbetsplatsen.

Han minns gärna en sån kurs, den hos SVTs Smålandsnytt i Växjö.

— Det roligaste var att man från dag till dag kunde se hur folk blev bättre och mer ambitiösa när de fick ett gemensamt språk och började arbeta mot samma mål.

Peter Harms Larsen betonar att det viktigaste är att lägga ner tid på att analysera varför något fungerar och att man lär sig att upprepa det. Och om det inte fungerar: vad kan vi göra åt det?

Man bör dokumentera analysen, anser han. Annars glömmer man eller minns olika. Det får inte bara bli ett tyckande.

Dokumentationen ska vara på papper eller kassett eller hur man nu vill. Det är en del av denna pedagogik.

Alla får på så vis möjlighet att ta ställning till kritiken,

— Den som gjort ett program kanske inte ens är närvarande på mötet när det kritiseras. Risken är att han då bara får höra om kritiken ryktesvägen. Sån kritik kan personen inte ta till sig.

Saknar tradition

Det är en svaghet hos medieyrkena, anser han, att de saknat en tradition av systematisk utveckling och analys. Behovet är detsamma i hela Norden.

Han vet. I mitten av 80-talet blev han frilans och höll kurser på flera redaktioner, främst TV-redaktioner, i Norden.

Peter Harms Larsen kunde då notera ett växande intresse för att lära sig att ge och ta konstruktiv kritik.

Till en del tror han att det kan bero på att public service-företagen har fått konkurrens av privata kanaler. Bolag som SVT och DR har ett utvecklingsbehov och frågar därför efter metoder för kritik och analys så att de kan utvecklas vidare och möta de nya konkurrenterna.

Möjligen har behovet också ökat när medieföretagen bantat sina utvecklingsavdelningar.

— På de stora medieinstitutionerna finns folk som jobbat i 15-20 år. Om de under den tiden inte fått en konstruktiv feedback avtar deras kreativitet.

Ser hela arbetsprocessen

En av hans käpphästar är att den intressanta kritiken är den som uppmärksammar det som är bra minst lika mycket som det som är dåligt.

— Alltför ofta diskuterar man det som är dåligt. Det kan ibland finnas ett nästan masochistiskt drag i vissa redaktionskulturer. Man kan bara enas om att redaktionen är dålig.

Stark mötesledare

På möten händer det att den som gjort programmet skyller på att det var ont om tid eller att han hade fått med sig en så dålig fotograf. Eller också var det något annat praktiskt som hade gått snett.

Andra säger att mötet bara ska ta ställning till slutprodukten och kritisera den.

— Men det handlar om ett hantverk och då är arbetsprocessen intressant, hur förberedelse och planering har skötts, säger Peter Harms Larsen.

Stora kritikmöten kräver förberedelse, disciplin och starka mötesledare.

— En god regel är att man ska hålla käft om man inte har något nytt att säga. När kritik ska ges på stormöten krävs att ledaren är stark och kan se till att diskussionerna inte spårar ur. Man bör undvika att bli alltför emotionell.

Hur fungerar kritiken här på TV Öst?

— Det är upp och ner. Kanske ska man med jämna mellanrum ändra på sätten och formerna för kritiserandet. Ett bra kritikmöte ska vara roligt.

Man kan variera och låta någon annan än chefen vara den som ger kritik. Det finns utrymme för experiment.

— Det får finnas många metoder, men spelreglerna ska vara få. Och de ska följas.

Fler avsnitt
Fler videos