Kina pressar pressklubben i Hongkong
Internationella pressklubben i Hongkong har den senaste veckan utsatts för hård press av kinesiska ledare, uppger flera medier. Detta sedan det blivit känt att Hongkongs självständighetsförespråkare Andy Chan-Ho-tin ska prata på klubben.
Johan Nylander, Dagens Industris Kinakorrespondent och verksam i Hongkong, menar att Kinas påtryckningar visar att ledarna i Peking är livrädda för alla kommentarer om självständighet i Hongkong.
– De är rädda att det ska slå rot, och möjligen sprida sig till fler ställen. Men Hongkong har yttrandefrihet – till skillnad från resten av Kina – och att tala om självständighet bryter inte mot lagen. Att Peking återigen går tvärt emot Hongkongs utlovade friheter är inte förvånande men högst olyckligt och oroväckande.
Vad betyder pressklubben i Hongkong för utländska journalister och för dig?
– Hongkong pressklubb, FCC, är hjärtat av stadens journalistkår. Klubben slåss för press- och yttrandefrihet på samma sätt som Journalistförbundet i Sverige. Det är en högst betydelsefull institution med en lång historia.
Vi har ju sett flera fall där Kina reagerar väldigt starkt mot bland annat utländska medier och journalister, till exempel attackerade de frilansjournalisten Jojje Olsson tidigare i somras. Ser du detta som ett sätt för Kina att skaffa sig större kontroll?
– Det är uppenbart att Kinas röst blir högre och mer aggressiv internationellt, både inom politik och affärer. Vår roll som journalister är att stå emot påtryckningar och värna om en rättvis och opartisk bevakning, vilket inte är något nytt för journalistiken. Jag är mer oroad för hur svenska affärsman censurerar sig själva när de talar om Kina. Få vågar stå upp för vanlig moral när det kommer till stora mäktiga Kina.
Har det generellt blivit svårare att bevaka Kina?
– Nej, egentligen inte. Regioner som Xinjiang och Tibet är definitivt svårare, och det är uppenbart att få är öppet kritiska mot president Xi. Men Kina har aldrig varit öppet. Att intervjua företagare, författare, startups, fabriksarbetare eller folk på gatan i Fastlandskina är inte svårare idag än när jag flyttade hit för sju år sedan. Filma med TV-utrustning i Peking är svårare idag, men som skrivande journalist är det enklare att hålla låg profil när man är på fältet. Det är bara att kämpa vidare.
