Hjörne om GP-svindeln: På sin höjd värt en notis

Miljonsvindeln mot Göteborgs-Posten har varit en av vårens mest omskrivna medienyheter. Helt omotiverat, enligt GPs chefredaktör och huvudägare Peter Hjörne:
– Normalt är ett sådant här ärende på sin höjd värt en notis.
I dag inleds rättegången i Varbergs tingsrätt mot den förre GP-chef som misstänks för svindeln.

På ekobrottsmyndigheten i Halmstad bjuder chefsåklagare Bill Henrikson på hembakad toscakaka. Men det finns inget särskilt att fira. Snarare är det en viss uppgivenhet som präglar åklagaren och personalen, när de lyfter fram pärmarna med förundersökningen mot Göteborgs-Postens förre fastighets- och säkerhetschef Charlie Stenson.

– Det är inte hela bilden, men den lär vi aldrig få, konstaterar ekonomen Inga Nilsson.

Hon är en av dem som under lång tid arbetat med att kartlägga den skatte- och bedrägerihärva som på 90-talet drabbade Göteborgs-Posten, i samband med ombyggnaden av företagets lokaler i Backa och i centrala Göteborg.

Fast även om det är bedrägerierna – och Stensons spektakulära affärsresor – som dominerar i de sex tjocka förundersökningspärmarna så är det inte dem det kommer att handla om under rättegången. Den är i första hand ett skattemål, och gäller grovt bokföringsbrott, grovt skattebedrägeri, grovt skattebrott, försvårande av skattekontroll och grov förskingring. Enligt polisen har Stenson systematiskt ändrat i bokföringen, ej bokfört betalningar, ej upprättat bokslut, gjort skenaffärer, skickat felaktiga fakturor, inte deklarerat, gjort felaktiga reserapporter och struntat i löpande redovisning och verifikationer.

Stenson har i förhören varken erkänt eller förnekat brott, men ”inser att det funnits brister i bokföringen”.

Husrannsakan 1998

Det var vid skatteutredningen och genomgången av materialet från husrannsakan hos Stenson 1998 – och senare även på företaget Göteborgs Brandservice – som bluffakturorna upptäcktes och svindelhärvan började rullas upp. Men själva bedrägeriet kommer, av allt att döma, inte att prövas rättsligt. Förundersökningen av Stenson om trolöshet mot huvudman är nedlagd av åklagaren Bengt-Ivan Olsson i Göteborg, sedan han bedömt att ”brott inte kunde styrkas”.

På begäran av GP har åklagaren nyligen gått igenom undersökningen på nytt, men till Journalisten säger han att han inte ”hittat något övervägande nytt” och att det ”som det ser ut i dag inte är aktuellt att återuppta förundersökningen”.

– Men jag ser fram emot huvudförhandlingen i Varberg. Vi får väl se vad som framkommer där, säger Bengt-Ivan Olsson.

Svindeln mot GP är dock inte bara en solkig ekobrottshistoria. Dess efterspel har också handlat mycket om hur GP har agerat, såväl i deltagandet i polisutredningen som i informationen internt och i tidningens egna bevakning av affären.

Flera medarbetare som Journalisten talat med är kritiska mot hur GP-ledningen hanterat fallet. Särskild kritik riktas mot ett internt PM som skickades ut till medarbetarna i samband med GTs artikelserie om miljonsvindeln. ”Tanken är också att Du som medarbetare skall kunna använda dessa frågor och svar som underlag för kontakter utanför företaget”, står det i inledningen till de tre sidorna med ”svar på frågor om miljonsvindeln”.

Jag ger dokumentet till chefsåklagare Henrikson, som läser med ett roat uttryck, som blir till ett brett leende när han kommer till den nyss citerade passusen:

– Låter sig journalister verkligen styras så här lätt?

Den första frågan i GPs PM lyder ”Har GPs ledning varit passiv i polisens förundersökningsarbete”? Svaret som ges är att företaget ”på allt sätt medverkat till utredningen och några kritiska synpunkter har inte vid något tillfälle framförts från polisen till GP. Från åklagarhåll har man istället uttryckt sin uppskattning över att GP handlagt ärendet korrekt.”

En verklighetsbeskrivning som inte riktigt delas av personalen på ekobrottsmyndigheten.

– De har inte lagt två strån i kors för att vara oss behjälpliga, säger kriminalinspektör Urban Håkansson.

Inga Nilsson, som hanterat en stor del av kartläggningen av svindeln, konstaterar även hon att ”det varit svårt att samarbeta med GP”:

– Vi fick ut det material vi begärde i inledningsskedet, men de har inte själva varit aktiva på något sätt. Vi har kunnat läsa i pressen om att de gjort interna utredningar, med hjälp av revisorer och andra, men det är inget vi fått ta del av.

Bill Henrikson putsar på sin pipa och väger sina ord på guldvåg innan han säger:

– Det de kommit med är väldigt magert. Och om de gjort egna utredningar hade det naturligtvis varit av stort värde att få ta del av dem.

“Struntprat”

Peter Hjörne vidhåller dock att GPs agerande inte kan klandras på något sätt. När jag återger Halmstadspolisernas kommentarer blir han upprörd:

– Det är struntprat, rent struntprat.

Varför har ni inte låtit polisen ta del av revisorernas utredning?

– Det kan jag inte svara på. Jag har inte ens tänkt på det. Jag tycker detta är omvända världen. Vi är inte poliser. Vi har inte utredningskapacitet och ska inte ha det. Det ska skötas av samhället. Det är faktiskt polis och åklagare som ska hantera det här och har de inte lyckats får man konstatera att det finns brister där, eller att det finns brister i systemet. Men det är faktiskt inte brottsoffret som är skyldigt att göra utredningen.

Men om Hjörne är kritisk mot polisens uttalanden så är det inget mot hans kritik av den mediebevakning som varit kring bedrägerihärvan. Resumés stora reportage om härvan (se föregående sida) avfärdade han i ett brev till tidningens chefredaktör som ”ett försök till karaktärsmord”, med ”en mängd felaktiga påståenden och grova överdrifter”. Ännu mer kritisk är han mot den artikelserie GT publicerade om svindeln, tre veckor senare.

– Det var ren smutskastning. Det var obehagligt. Jag kände mig kränkt, på det personliga planet, men fick också tillfälle att fundera över den här typen av journalistik: om hur journalister hanterar människor och sanningen. Att granska makten och medierna är viktiga funktioner. Om det förknippas med icke-trovärdig sensationsjournalistik skadas den funktionen.

>b>Elisabeth Bäck, GTs chefredaktör, menade i en krönika tvärtom – att detta visade på behovet av mer än en stark tidning i Göteborg.

– Jag och många med mig tyckte att det var ett journalistiskt haveri. Jag förstår faktiskt inte varför man gör det, annat än av sensationslystnad.

I kommentarer till Resumés och GTs artiklar har du ställt frågan om ”vems ärenden de går”. Vad får dig att ställa den frågan?

– Jag har inga avancerade konspirationsteorier. Men jag är verkligen ytterligt förvånad och tycker att man kan ställa sig den frågan. Vems ärende går de? Vad är avsikten? Man kan ju i medierna skapa vilken bild som helst, det vet både du och jag, om det är det man är ute efter.

Vad tycker du om GPs egen bevakning av svindelhärvan?

– Jag har ju inte lagt mig i de bedömningarna, men jag tycker i huvudsak att det blivit rätt proportioner. Blir det ett bedrägeri på ett annat företag kommer den lokala pressen inte ens att skriva så mycket som vi har gjort. Normalt är ett sådant här ärende på sin höjd värt en notis. Det är, tyvärr, vardagsmat.

Men när GP ändå blev så uppmärksammat: hade det inte varit smartare att göra en omfattande egen kartläggning i tidningen?

– Självklart har det övervägts. Men samtidigt får det inte bli larvigt. Vi får inte slänga oss baklänges och öppna oss vidöppna för saker som är ointressanta. Det skadar också trovärdigheten.

Rent principiellt: hur anser du att medieföretag bör agera när det gäller att granska sig själva. Kan man göra det med trovärdighet?

– Jag tror att det är extremt svårt. Det får bli ett pussel av olika bilder, våra och andras.

Hur har GP skadats av hela den här affären?

– Framför allt ekonomiskt. Men det är givet att smutskastningen i Resumé och GT också tvingat oss att ta uppmärksamheten från mer viktiga frågor.

När ni lät utreda svindeln 1996 kom ni fram till att det handlade om belopp på mellan tre och fem miljoner kronor. Nu konstaterar ni att det högst rör sig om 15-20 miljoner. Hur säkra kan ni vara på att det inte är mer omfattande än så?

– Bombsäkra kan vi inte vara. Men det finns inget egenvärde för oss att dra ner det här bedrägeriet. Vi vill veta vad det är vi blivit utsatta för. Och av vad som meddelats mig och styrelsen är detta den bästa bedömning ett antal olika personer kommit fram till: att det är ett företag inblandat och att det bara gäller den här tidsperioden (1993-1995/red anm).

I ert PM till personalen står det att ni först år 2000 fick tips om de ”tvivelaktiga resor” som Stenson arrangerat. Ni måste väl ändå fått vetskap om dem tidigare, i samband med polisens undersökning?

– Ja, jag tror att det var första gången jag hörde talas om det, när polisen kom till oss.

Hur många på GP har varit med på de här resorna?

– I ett tidigt skede av resandet var en chef på GP med på några resor. Han hoppade sedan av då han insåg att detta inte var bra. Så har jag fått redogjort för mig och det tror jag på.

Hur reagerade du personligen när du, 1995, blev informerad om vad som hänt?

– Jag blev förstås jädrigt besviken, på ett personligt plan. Det var ingen nära vän, men en person som jag samarbetat med tämligen nära av och till. Klart som katten man blir besviken. Och knappt tror på det.

Martin Jönsson

mj@sjf.se

Mediebevakningen av GP-svindeln

Historien om svindeln mot Göteborgs-Posten har vevats flera varv i medierna de senaste två åren.

De första artiklarna om svindeln mot Göteborgs-Posten skrevs den 16 februari år 2000, i samband med att åtalet mot Charlie Stenson väcktes i Varberg. Då skrev Hallands Nyheters Mats Öhman en artikel om själva åtalet och en om de omfattande utlandsresor som den åtalade och hans affärskontakter gjorde, där det bara under åren 1993-1996 lades ut runt tre miljoner kronor på resor, mat, sprit, kläder, sexartiklar, nattklubbar och ”eskortservice”.

bryt

I Göteborgs-Posten samma dag skrev Peder Svensson en kortare artikel om åtalet, med rubriken ”GP-chef åtalad för miljonsvindel”. På frågor om svindeln svarade GPs VD Tomas Brunegård att han inte hade några kommentarer ”eftersom det pågår en polisutredning.”

I samband med att rättegången mot Stenson skulle genomföras i maj 2001 skrev HN ytterligare en artikel. Rättegången ställdes dock in på grund av sjukdom, vilket inträffade ytterligare en gång under hösten – och ännu en gång i mars i år.

bryt

Den 28 februari i år publicerade Resumé ett tio sidor långt reportage med rubriken ”Hjörnes hemligheter”, där svindeln redovisades i detalj och där även andra GP-relaterade skatteärenden togs upp. Reportaget, av Leif Holmkvist och Fredrik Laurin, följdes upp med ytterligare artiklar i Resumé under våren.

Dagen efter Resumés reportage publicerade GP en nyhetsartikel, där vissa av Resumés uppgifter kommenterades av VD Tomas Brunegård och Peter Hjörne. Även GT och lokala etermedier i Göteborg tog upp fallet, utifrån Resumés uppgifter.

bryt

Tre veckor senare publicerade GT sin stora granskning av svindeln, skriven av i första hand reportrarna Mats Wångersjö och Ingemar Nilsson. Under fyra dagar dominerade affären helt GTs löpsedlar och nyhetssidor. Som avslutning skrev GTs chefredaktör Elisabeth Bäck en krönika där hon konstaterade att ”om inte ’den lilla röa’ hade vågat och velat granska och belysa hade allmänheten aldrig fått kännedom om vad som hänt på GP.”

Under de dagar GT publicerade sina reportage hade Göteborgs-Posten ett par artiklar där uppgifterna i GT togs upp och kommenterades. Även Dagens Nyheter tog nu upp fallet, med en artikel den 23 mars: ”Svindel mot Göteborgs-Posten växer”.

bryt

Den 24 mars, när GTs artikelserie avslutats, skrev Peter Hjörne för första gången själv om affären i sin krönika på GPs ledarsida. Även redaktionschefen Kenth Andréasson skrev samma dag en krönika på temat ”när vi ska granska oss själva”. Han skrev där bland annat: ”Det vore korkat av oss att förtiga negativa eller kontroversiella nyheter av allmänintresse om GP.”

Så gick svindeln mot Göteborgs-Posten till

Ekobrottsmyndigheten i Halmstad har kartlagt hur GPs förre fastighets- och säkerhetschef Charlie Stenson fakturerat olika bolag för material och tjänster i samband med ombyggnaden av GPs tidningshus i Backa och GP-huset i centrala Göteborg – utan att något arbete utförts eller material levererats, frånsett en del rör och brandfiltar, som Stenson köpte in på 80-talet och hade magasinerade.

bryt

I förhören medger Stenson att exempelvis de fakturor som skickats för brandvakttjänst ”inte speglade någon verklig arbetstid, utan var en överenskommelse”. Hans företag hade ingen personal och han har heller inte ställt någon till förfogande.

Totalt har Stenson, via sitt och hustruns bolag Höglanda Gård och Enreprenad, under åren 1993-1995, som är de år som täcks av förundersökningen, skickat fakturor till fyra olika bolag på 20,5 miljoner kronor. GISAB, ett bolag där Stenson var delägare, tillsammans med andra entreprenörer i GP-ombyggnaden, har fakturerat för ytterligare 7,6 miljoner kronor. Fakturor har även skickats från de Stenson-kontrollerade bolagen Höglanda Land och Sjö, Höglanda Scandinavia Shipping och West Shipping.

Stenson har aldrig själv direktfakturerat GP, utan alltid gått via ett eller två mellanled. Ibland har dessa företag bara skrivit om fakturan och skickat den vidare, ibland har påslag gjorts på 15-25 procent.

Ett exempel: en faktura på 879 559 kronor för ”flyttningar” skickades från Stenson till en snickerifirma, ägd av en bekant till Stenson. Fakturan skickades sedan vidare, med samma belopp, till ett åkeri som utfört mycket uppdrag för GP och som i sin tur skickade den vidare till GP. Stenson har i polisförhör medgivit att det inte förekommit några flyttningar och att han skickade den via snickerifirman för att ”det kunde vara lämpligt”, istället för att skicka den direkt till åkeriet.

bryt

Den absoluta merparten av fakturorna har gått via företaget Göteborgs Brandservice, som under fem år totalt skickade mer än 1 300 fakturor till GP.

Fakturorna från Stenson till Brandservice är ytterst summariska och innehåller inga detaljer om arbete och leveranser. Typiska formuleringar är ”diverse kabel och klämmor: 55 000 kr”, ”rördetaljer, 251 000 kr”, ”avser material, 1 100 000” och ”elektronikartiklar, 1 089 000”.

Den oftast förekommande fakturatypen gäller brandvakter, ”65 timmar à 400 kronor, totalt 32 500 kr inkl moms. På Brandservice skrevs sedan fakturorna om, så att det istället stod ”120 tim, à 250 kr”, det vill säga med ett påslag på 15 procent. De skickades sedan till GP, där Stenson själv attesterade dem, med attesträtt upp till 50 000 kronor. Fakturor på högre belopp attesterades av GPs dåvarande ekonomichef.

bryt

Bara under 1995 skickades 100 fakturor från Stenson till Brandservice, på totalt 5,9 miljoner kronor. Brandservice har också skickat fakturor med identiskt utseende och innehåll till andra entreprenörer, som i sin tur vidarefakturerat GP.

Fakturorna beslagtogs vid en husrannsakan på Göteborgs Brandservice i samband med polisens undersökning av Stensons affärer. Något åtal mot Brandservice har dock inte väckts. Dess ägare förnekar all inblandning i något brottsligt och har i polisförhör sagt att de inte hade ”någon som helst aning ” om att Stenson var den som attesterade fakturorna på GP.

bryt

På hösten 1995 ”kom Stenson ihop sig” med GPs dåvarande ekonomichef, då bland annat fakturorna från Göteborgs Brandservice kom upp till diskussion. Stenson uppmanades att säga upp sig, vilket han gjorde i början av 1996. Ekonomichefen hade själv deltagit i några av de resor Stenson arrangerade för sig och sina affärskontakter, till exklusiva nattklubbar i England, Spanien, Danmark och Tyskland. På dessa deltog representanter för ett flertal av de företag som medverkade i det stora ombyggnadsprojektet på GP. Alla kostnader stod Stenson för, via sitt American express-kort. Totalt gick Amex-notorna för dessa resor på nära tre miljonor kronor, för perioden 1993-1996.

I samband med uppsägningen skickade Stenson ett avtalsförslag till GP, för perioden 1996-2000, där han totalt skulle fakturera företaget 23,5 miljoner kronor. Enligt honom var detta ett ”erbjudande att bli projektansvarig för GPs nästa byggprojekt”. Avtalsförslaget innehöll dock inga uppgifter om vilka tjänster han skulle erbjuda, utan enbart utbetalningsdatum, då 500 000 kronor per tillfälle skulle utbetalas till honom.

Även efter det att Stenson lämnat GP har han fortsatt att fakturera Göteborgs Brandservice för olika tjänster. Under perioden 1996-1998 skickade han, via Höglanda Land och Sjö, fakturor på totalt 1,3 miljoner kronor, utan att något arbete utförts. Huruvida även dessa vidarefakturerats till GP framgår inte av polisens förundersökning. Inte heller huruvida de fakturor som skickats före 1993 innehåller tvivelaktigheter. En stor mängd fakturor har också förstörts av Stenson själv, varför den totala omfattningen är omöjlig att uppskatta.

bryt

Alla Charlie Stensons bolag är i dag nedlagda eller konkursdrabbade, utom ett: Negamisi Säkerhet i Göteborg AB, ett företag registrerat så sent som i mars i fjol.

Läser man företagsnamnet baklänges blir det ”is i magen”.