”Hatet har eskalerat i fyra år”

En rundringning som SVT Nyheter har gjort visar att hat och påtryckningar har ökat mot vetenskapsjournalister.

En av dem som drabbats är Ulrika Björkstén, gruppchef på SRs Vetenskapsradion. Förra veckan avslöjade hon tillsammans med Ekots Beatrice Janzon hur medlemmar i en dold Facebookgrupp försökt påverka svenska intressen utomlands, och hur de går tillväga för att bearbeta såväl svenska som utländska medier, samtidigt som många inlägg i gruppen och på det tillhörande twitterkontot innehåller grova påhopp på enskilda personer, talar om brott mot mänskligheten och drar paralleller till nazism. Gruppen består av drygt 200 personer, bland annat akademiker och opinionsbildare som är upprörda över Sveriges hantering av coronaviruset.

SRs avslöjande väckte kritik från bland annat journalister som menar att gruppen bara ägnar sig åt legitim opinionsbildning. Ulrika Björkstén avfärdar de kritiker som menar att man i yttrandefrihetens namn inte ska granska den här typen av aktiviteter.

Annons

– Jag har svårt att förstå många av invändningarna mot vår granskning. Vårt inslag tar inte ställning för eller emot den svenska coronastrategin, och det är helt självklart att den vidare diskussionen om coronastrategin är både viktig och helt legitim. Flera experter på informationspåverkan vi talat med har däremot lyft just den här gruppen som problematisk på grund av det höga tonläget, angreppen på enskilda personer och metoderna att påverka bilden av Sverige internationellt. Samtidigt som gruppen haft framgångar med att förse internationell media med intervjupersoner har det inte framgått att personerna tillhör en sammanhållen grupp, säger Ulrika Björkstén.

– Vi berättar om en viktig aspekt av hur debatten om coronastrategin formas och vi sätter strålkastarljuset på hur mekanismerna fungerar. En sådan genomlysning har förstås ett stort allmänintresse. Att det finns journalister som inte inser det förvånar mig. Det säger något om hur uppskruvad debatten är.

Vetenskapsradion har under det senaste året rapporterat återkommande och ofta om pandemin, och redaktionen har fått ta emot både beröm och hat – liksom mer nyanserad kritik.

– Särskilt efter inslaget om Facebookgruppen förra veckan kom det en enorm flod av hatiska meddelanden. Jag har aldrig varit med om något liknande. Alla här har tampats med hatet. Man försöker tänka att det inte har med mig att göra som person, utan om människors rädsla och frustration, men det är svårt.

– Samtidigt har vi aldrig fått så många positiva reaktioner från lyssnare som under det senaste året, och även efter vår granskning av facebookgruppen. Jag försöker fokusera på det. Att vi får så många reaktioner beror väl på att vi är mitt i nyhetsflödet, i händelsernas centrum.

Hon ser flera risker med hatfloden, såväl omedelbara som långsiktiga.

– Jag har inte fått något hot vad jag vet, men ärligt talat har jag fått så många osammanhängande, aggressiva hatmejl att jag slutat läsa efter några rader. Jag kan helt enkelt ha missat att det finns ett hot där någonstans, som ska polisanmälas. Men jag kan också ha missat berättigad kritik i floden. Man tvingas bygga upp skyddsvallar mot hatet och göra sig okänslig. Tonläget sänker nivån och till slut orkar ingen lyssna längre. Det är en farlig utveckling på sikt.

Ulrika Björkstén har jobbat som vetenskapsjournalist sedan 1995, och har sett tonläget i vetenskapsdebatten skifta genom åren.

– I slutet av 1990-talet var aggressiva klimatskeptiker aktiva, men sedan lugnade det ner sig, fram till för fyra-fem år sedan. Då hände något. Tonläget har sedan fortsatt att eskalera.

Vad tror du att det beror på?
– Kunskap och fakta har blivit stridsfrågor. Då är det mindre förvånande att vetenskapsjournalister utsätts.