”Det var ingen tid för några omtagningar”
Det drar ihop sig till OS och ikväll sänder SVT dokumentärfilmen Underdogs av Ingela Lekfalk om de två ishockeyspelarna Johanna Fällmans och Emma Eliassons liv på och utanför isen. Det är en film som belyser idrottens olika villkor, maktstrukturer och hur de påverkar svensk idrott.
Ingela Lekfalk, som är initiativtagare och producent, följde under ett år Luleås damhockeylag och speciellt Johanna Fällman och Emma Eliasson. Den senare är landslagsspelare sedan 14 års ålder och har bland annat OS-silver och VM-brons på meritlistan. Johanna Fällman är spelaren med erfarenhet av kall och hård bänktid.
– Jag fick idén till dokumentären efter att Luleå Hockeys damlag tagit SM-guld i mars 2016. Det var en stor nyhet, både riks och självklart lokalt. Jag satt i bilen och strax efter beskedet om att Lule Hockey/MSSK tagit guld hörde jag en intervju med Pia Sundhage som berättade om sitt liv med fotbollen, om hur det var för 30 år sedan när hon började, och tänkte ”det är så det är för damhockeyn i dag”. Att följa dem skulle förhoppningsvis vara ett kliv in i framtiden, säger Ingela Lekfalk.
Vad ville du berätta med filmen?
– Min kunskap om hockey var inte så djup utan jag hade mest fokus på att skapa ett förtroende både på lednings- och individnivå så att vi skulle kunna få vara med och komma innanför dörren. När vi började filma blev vi tagna över dessa tjejers extremt höga tempo. De går upp 5.30, tränar två timmar, jobbar, går hem och äter och tränar igen. Det var ingen tid för några omtagningar, bara att springa järnet hela tiden. När vi skulle hitta en ledig dag tittade de i almanackan och sa ”juldagen är vi lediga”.
Den bäst betalda damhockeyspelaren har 10 000 kronor i månadslön. För ett par år sedan hade de vid landslagssamlingar 200 kronor per dag i ersättning. Den togs bort med motiveringen att hockeyspelare tjänar så bra. Nu under OS är damlandslaget samlade i 65 dagar med noll kronor i ersättning.
Fjorton spelare från damkronorna skrev 2016 ett mejl till landslagsledningen och vädjade om bättre villkor. De krävde inte högre lön. De ville bli behandlade med ett högre mänskligt värde. Efter det blev Emma Eliasson, som hållit i pennan, petad från landslaget.
– En obehaglig hierarki slog till. Hockeyförbundet skapar en tystnadskultur när ledningen ringer till var och en av spelarna och säger att de ska ta tillbaka orden i brevet. Det är tufft för tjejer som vigt sitt liv åt hockeyn att våga stå fast vid kraven på förändring när de som beslutar om deras speltid ringer upp, säger Ingela Lekfalk som tillägger att hon inte tror att de fått samma bemötande om mejlet hade skickats efter höstens Metoo-händelser.
Hon säger att hon är lite förvånad själv över att hon gjort en sportdokumentär, hon som tidigare mest producerat filmer åt det socialrealistiska hållet.
– Det mest berörande under produktionen var att höra Emma Eliasson berätta om hur hennes bild, som hon fick uppsatt när hon var 16 år efter OS-silvret i Turin, blev nedspottad för att aldrig sättas upp igen. Och att jag blev så tagen när de förlorade semifinalen 2017. Då trodde jag inte att vi hade någon film, men i efterhand kan jag se att det gjorde den bättre. Ögonblicket när Emma Eliasson sitter kvar i omklädningsrummet som förlamad av sorg efter det som var hennes sista match och de andra hjälper henne av med skydden… jag blir fortfarande rörd när jag tänker på det.
Ska du titta på OS?
– På lördag morgon 08.40 är det Japan-Sverige med damkronorna. Det vill jag se. Måste bara få koll på om någon kanal sänder det.
