Gå direkt till textinnehållet

Anna Lindman: ”Det här kan vi lära oss av Knutby”

Anna Lindman, reportern bakom Uppdrag gransknings nya serie om Knutby, berättar att flera före detta ledare i Knutbyförsamlingen har bett henne om ursäkt i efterhand. Och hon har tre tips till journalister som ska rapportera om och granska sekter.

Anna Lindman började bevaka händelserna i Filadelfiaförsamlingen i Knutby snart efter mordet på Alexandra Fossmo 2004, men aldrig som nyhetsreporter. Hon var vid tidpunkten programledare för Existens i SVT och är specialiserad på religions- och livsfrågor.

I februari 2018 avslöjade hon i Uppdrag gransknings program ”Knutby – från paradis till helvete” vad som hände i församlingen efter mordet – och fick flera tidigare församlingsmedlemmar och pastorer att berätta om misshandel och sexuella övergrepp. Tidigare i år dömdes flera personer från församlingen, däribland Åsa Waldau, ”Kristi brud” för bland annat misshandel.

I veckan publicerades en ny Knutbyserie i sex delar, som finns på SVT Play. Serien består av dels den kronologiska berättelsen om Knutbyförsamlingen, dels av intervjuer med flera före detta församlingsmedlemmar om hur församlingen kunde förvandlas till en sekt.

– Redan för två år var jag mätt på att alla bara rabblade skandaler och på hur församlingsmedlemmarna hängdes ut som freaks. Jag ville berätta om mekanismerna bakom, hur det kunde bli så här. Men när vi arbetade med det programmet uppdagade vi mer och mer, anklagelserna om misshandel och sexuella övergrepp kom i ljuset, och då fick analyserna och förklaringarna stå tillbaka, säger Anna Lindman till Journalisten.

– Så det här är dokumentären jag ville göra 2018, men som inte blev av då.

Anna Lindman har haft kontakt med många personer i Knutby under åren, men märkte att något hände runt 2015.

– Då började vi bli oroliga på redaktionen. Vi fick mejl om att församlingen blev mer och mer isolerad, att det blev hårdare och en sådan utveckling är farlig i sekter. En sekt tar alltid slut, antingen genom att den blir destruktiv, som Jonestown där det skedde ett massjälvmord eller genom att den ebbar ut och blir mer mainstream. Vi befarade att något allvarligt var på väg att hända, men vi kunde inte göra något. Vår information byggde på källskyddade personer och väldigt lite gick att få bekräftat.

När förstod du att det var på väg att vända i Knutby?
– Församlingen var inne på en farlig väg, men sedan kom den här tipping pointen 2018, där ett par medlemmar fick nog samtidigt. Många hade under lång tid gjort våld på sig själva och den egna grundmoralen och nu började man omvärdera allt. När krisen uppstod hanterade Åsa Waldau det så illa att det började stå klart för flera i den innersta kretsen att det var ett moralsystem i total kollaps. Det tog kanske ett halvår, och sedan var det slut.

Hur har det varit att följa Knutby under alla dessa år?
– Jag har haft många kontakter, och jag har blivit utskälld av personer i ledningen flera gånger. De förnekade allt vi konfronterade dem med och skrattade åt att vi frågade om de trodde på Kristi brud. Flera av dem har bett mig om ursäkt i efterhand.

Sista delarna i Uppdrag gransknings programserie om församlingen i Knutby i publicerades i onsdags på SVT Play.

Kan vi lära oss något av Knutbysekten?
– O ja. Det är ju det här som är den stora nyheten. Jag har redan fått många mejl från tittare som känner igen sig från sina församlingar men också från föreningar och arbetsplatser – och relationer. ”Min chef betedde sig precis så där”, var det en som skrev. Det uppstår sekteristiska strukturer i olika delar av samhället, och kommer det då in en viss sorts ledartyp så kan det bli farligt. Jag föreläser om det här, bland annat för gymnasieungdomar. De flesta som fastnar i en sekt är mellan 19 och 25 år.

Vad ska vi lära oss?
– En sak som jag tror att man behöver förstå är att ingen går med i en sekt och att ingen vet att man är med i en sekt, det förstår man först efteråt. Jonestown startades i syfte att blanda vita och svarta, bryta normer – det var en frihetstanke bakom. I Knutby ville man bryta med övriga pingströrelsen, som man betraktade som tråkig och förlegad. I Knutby drack man vin och dansade, allt det som varit förbjudet i rörelsen. Man upplevde att man var i ett friare sammanhang i Knutby och det var mer kärlek och äkthet och mindre torrt prat.

– Men framför allt kan vi lära oss att det här kan drabba alla människor. De tidigare medlemmarna i Knutby Filadelfia kan lära oss om de mekanismer som fick dem att fastna och förlora sin inre kompass. Därför är det viktigt att lyssna på dem nu.

Vad kan journalister lära sig av Knutby?
– Jag har tre råd till journalister som ska bevaka sekter. Det första är att man ska veta att man bidrar till isoleringen. Mediebevakningen av Knutby efter mordet ledde till att församlingen slöt sig och konflikten med omvärlden stärktes. Jag är väldigt kritisk till hur journalister låg i buskarna och fotade församlingens barn när de gick till skolan. Det betyder inte att vi inte ska rapportera om en så dramatisk händelse som mordet i Knutby men vi måste förstå hur vårt beteende blir en del av gruppens utveckling.

– Det andra är att man ska leta efter andra perspektiv, i stället för att bara berätta om skandalerna. Vad är det för teologi bakom? Vad lär de ut till sina barn? Vad kan samhället göra för att stödja dem som vill lämna?

– Det tredje är att sätta sig in i hur sekteristiska grupper fungerar. Kunskapen om sekter och religiösa sammanhang är låg. Där har vi journalister en jätteviktig uppgift. Varje gång vi skriver om skandaler i en sekt borde vi passa på att söka och redovisa kunskap om vad en sekt är, i stället för att bara hitta på rubriker som ”sexsekten” eller ”sexpastorn”.

Du har specialiserat dig på religionsfrågor och har läst religionsvetenskap. Har det underlättat ditt arbete med programserien?
– Jag kan en del om vad religion är, och det är det ganska få journalister som gör. Många journalister har en sekulär blick på religionen, som att det vore bara galenskap. Det skrivs därför också mycket som är fel. Och det leder till att troende ofta saknar förtroende för medier. Där gör nog mitt kunnande att en del känner förtroende för mig.

Fler avsnitt
Fler videos