Gå direkt till textinnehållet
Bild på författaren
Axel Andén
Chefredaktör och ansvarig utgivare

”Bonnier borde backa från planerna på lönedumpning”

ledare Lönedumpning och långa leverantörskedjor är växande samhällsproblem som Bonniers tidningar brukar rapportera om, men nu alltså ska bli en del av.

Det har varit plågsamt att lyssna på Expressens chefredaktör Klas Granströms försök att i olika intervjuer försvara det som egentligen inte går att försvara: Att Expressen vill flytta layouten av magasinen till Vietnam. Sedan 2022 är det Expressen som ger ut magasinen i det som tidigare hette Bonnier Tidskrifter, med titlar som Amelia, Damernas värld, Sköna Hem och Allt om Mat.

Det gör dessa planer på outsourcing mer svårsmälta, eftersom Expressen tagit på sig rollen som moralisk stormakt i den svenska mediebranschen, bland annat genom den biträdande chefredaktören Karin Olssons medverkan i radioprogrammet Medierna som en voice of reason i alla möjliga frågor. Det blev också rätt tamt i Expressens mediepodd Lägg ut! när Karin Olsson skulle intervjua sin chef Klas Granström om företagets planer.

Mindre tamt har det varit i Bonnierägda branschtidningen Dagens Media, där chefredaktören Linnéa Kihlström skrev att hon hade förväntat sig mer av Nordens största mediekoncern, som förra året gjorde en vinst på 800 miljoner kronor, och som har hög svansföring i press- och yttrandefrihetsfrågor. ”Ledningen borde skämmas i dag”, avslutade hon sin text.

Hyckleriet i att stå på barrikaderna för press- och yttrandefrihet och samtidigt flytta svenska journalistjobb till en kommunistdiktatur som ligger på plats 173 av 180 länder i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex har många kritiserat. Men det finns ytterligare skäl till att det här är en riktigt dålig idé.

Det handlar om en besparing på 20 miljoner kronor genom att lägga produktionen i ett låglöneland, det vill säga lönedumpning, och sättet det görs på, via ett danskt bolag, påminner om de osäkra leverantörskedjor som i andra branscher lett till ett omfattande utnyttjande av utländsk arbetskraft där ingen vill ta ansvar för att de som är längst ner far illa, och där det är svårt för de drabbade att organisera sig fackligt. Ett växande samhällsproblem som Bonniers tidningar brukar rapportera om, men nu alltså ska bli en del av. ”Det är en situation som kan uppkomma i den globaliserade värld vi jobbar i”, säger Klas Granström i en intervju med DN, och får det att låta som något oundvikligt.

Det hela bygger också på en kall blick på vad ett magasin är. De som ska layouta magasinen i Vietnam är säkert hantverksskickliga, men de har knappast en intuitiv känsla för vad som fungerar för Amelias eller Sköna Hems läsare. En bra tidskrift har en själ, och layoutandet är en viktig del av den. ”Kasta inte en flera decennier lång magasinstradition i Sydkinesiska sjön”, skriver den tidigare Expressenmedarbetaren Torbjörn Wahlstedt i en debattartikel i Journalisten. Förmodligen är outsourcingen tänkt att pågå några år som ett mellansteg till en helt digitaliserad, och ännu mer själlös, redigering.

I en krönika i Bonnierägda Sydsvenskan skriver Andreas Ekström att företaget borde göra med sin slogan ”För det fria ordet” som Google gjorde med sin ”Don’t be evil” när den hamnade för långt från verkligheten. ”Vill ni lägga ut våra jobb till diktaturstater så stryk åtminstone slagorden”, skriver han. Det är det näst bästa alternativet.


Oansvarig Bonnierkritik
Familjen Bonnier är Sveriges största medieägare och ska naturligtvis kritiseras om de exempelvis ägnar sig åt lönedumpning i kommunistdiktaturer. Men när Jonas Gummesson skriver om beslutet i Dagens Media målar han upp en bild av den ”tusenhövdade Bonnierklanen” som aldrig kan få nog av pengar. Det är ett oansvarigt sätt att uttrycka sig, särskilt i tider då konspirationsteorierna om medier florerar och antisemitismen ökar.

!
Replik på ledare
Magasinet Konkret har skrivit en replik till förra numrets ledare ”Nu angrips journalister från högsta ort”. I repliken, som är publicerad här, skriver de att Konkret i grunden är ett försök att återuppväcka en mediekritik med maktperspektiv, en journalistik som sparkar uppåt, och om publiceringen om Inas Hamdan skriver de: ”Vi menar att vi granskade en person med makt och alternativet, att rikta kritiken mot ansvarig utgivare, hade missat målet”. Jag står fast vid min kritik och tycker för övrigt att samma princip ska gälla för kritik mot medieägare som för kritik mot enskilda journalister: glöm inte bort att det handlar om människor.

Kommentarer

Lämna ett svar

Vi hanterar läsarkommentarer som insändare. Regler för kommentarer.

Fler avsnitt

Senaste numret

Lotta Ilona Häyrynen på Nationalmuseum på omslaget till Journalisten nr 5/2025.
Fler avsnitt
Fler avsnitt