Poddarna måste också få skydd av grundlagarna
Poddvärlden har mognat. Nu är det dags att den får samma skydd av grundlagen som till exempel tryckta tidningar.
Mognaden tar sig till exempel uttryck i att kvaliteten på det som publicerats har höjts. Idag produceras massor av viktig samhällsjournalistik i den här formen, liksom politiska kommentarer, ambitiösa krimpoddar och underhållning. Riktig journalistik.
Sverige har ett starkt skydd för yttrandefriheten, men lagens skydd är inte knutet till vilken information som förmedlas, utan till vilken teknisk plattform som den publiceras på. Periodisk skrift tryckt på papper och webbplattformar som registrerats hos Myndigheten för press, radio och TV – ja. De flesta poddar – nej.
Det går att skydda poddar, till exempel genom att låta dem vara inbäddade på en hemsida som har en ansvarig utgivare. Så som många tidningar och produktionsbolag gör med sina egna poddar. Men så fort man väljer att ge dem större spridning, till exempel på Spotify eller Podcaster, så försvinner grundlagens skydd. Spotify har inget utgivningsbevis och ingen ansvarig utgivare.
Konsekvenserna är allvarliga. När det gäller ett medium som har grundlagsskydd kan åtal bara riktas mot utgivaren och bara Justitiekanslern kan väcka ett allmänt åtal. Saken avgörs i tryckfrihetsmål med jury. Ytterst sällan avkunnas en fällande dom. Om man ska sammanfatta hela den svenska tryckfrihetslagstiftningen i en mening skulle det vara:
Nästan allt är tillåtet.
Men så inte för medier och journalistik som står utanför grundlagens skydd.
Nyligen blev jag intervjuad av reportern Arvid Hallberg på Third Ear Studio. Det gällde en podd i sex delar om den så kallade skinnskallelokalen, som i mitten av 90-talet var en del av Fryshuset. Runt den förekom en rad våldsamheter; mord, mordförsök och misshandel. Tillsammans med kollegan Pia Skagermark granskade jag verksamheten i ett undersökande reportage i DN. Vi kunde bland annat berätta om öldrickande, byggandet av nazistiska webbplatser och den ständiga vitmaktmusiken i högtalarna i denna skattefinansierade lokal.
Om detta pratade jag glatt och detaljerat i podden Skinnskallar och benhuvuden. Om hur vi fick kontakt, om konflikterna med de ledande skinnskallarna, vilka som varit framträdande och så vidare.
Efteråt slog det mig att de flesta av dem som podden handlar om faktiskt lever. Någon kanske känner sig kränkt av uppmärksamheten och stämmer för förtal. Och eftersom serien ligger ute på en rad portaler i RSS-flöde, saknar den skydd av grundlagen. I brist på utgivare skulle en sådan stämning skulle kunna drabba många av de inblandade: vd:n för Third Ear Studio, reportern Arvid Hallberg – mig eller några av de andra som trädde fram.
För tydlighetens skull ska jag säga att jag inte är det minsta orolig. Den här podden är välgjord och de flesta berörda är inte namngivna. Men principfrågan kvarstår:
Sveriges snabbast växande mediagenre omfattas inte av grundlagarna som skyddar yttrande- och tryckfrihet. Det måste ändras.
