Joachim Dyfvermark om EU-domen som stänger öppna bolagsregister: ”Det här kommer få förödande konsekvenser”
En färsk dom i EU-domstolen slår fast att det blir olagligt att inneha offentliga register över verkliga huvudmän till bolag. UG-reportern Joachim Dyfvermark är djupt kritisk.
I slutet av november kom domen från EU-domstolen som menar att allmänhetens tillgång till information om verkliga huvudmän är ”ett allvarligt ingrepp i de grundläggande rättigheterna till respekt för privatlivet och till skydd av personuppgifter”, skriver de i ett pressmeddelande.
Joachim Dyfvermark, grävreporter vid Uppdrag granskning som jobbat med stora internationella bolagsgräv som Panama Papers och Swedbank, skräder inte orden över beslutet.
När Journalisten når honom har han nyligen föreläst på en journalistkonferens i Mellanöstern där EU-domstolens beslut också varit en snackis bland journalisterna på plats.
– Jag har inte hunnit titta på alla detaljer än men måste säga att den här domen är ett av de största misstagen jag har varit med om när det gäller kampen mot ekonomisk brottslighet, skatteflykt och den svarta ekonomin. Vid sidan av klimatet är det här det stora hotet idag, korruption, penningtvätt, miljöbrott och skatteflykt har även varit EU:fokus under många år eftersom man vet att länderna tappar centrala skatteintäkter, säger Joachim Dyfvermark.
Det stora problemet som han ser är att det inte är Europol eller Interpol som själva rullar upp de stora skattehärvorna.
Antingen börjar det med att en privatperson fattar misstanke om exempelvis korruption och slår i de offentliga företagsregister som finns (i Sverige kan det handla om Infotorg, Mr Koll, eller liknande sajter) för att sen polisanmäla. Eller så är det journalister som via de här registren har kunnat kartlägga och avslöja.
Nu försvinner alltså den möjligheten.
– Beslutet gynnar bara två grupper, kriminella organisationer och deras advokater som skor sig på detta, säger Joachim Dyfvermark.
– Lagstiftarna i EU måste agera nu, för det här kommer få förödande konsekvenser. Hur ska vi kunna kontrollera de riktiga ägarna om registren inte finns tillgängliga? Det här kommer drabba kommuner, regioner, länder och endats gynna kriminella och deras advokater, fortsätter han.
Bakgrunden till beslutet är att vissa grupper hävdat att det ska finnas en ökad hotbild knuten till de här registren.
– Man pratar om att det ska finnas kidnappningrisk, men kom igen, på riktigt? Hur många kidnappningar görs för att man hittat en ägare till ett bolag? Det ska du också sätta i kontrast till de triljoner euro som försvinner in i den svarta ekonomin.
EU-direktivet det handlar om, bekämpning av penningtvätt, kom 2015 och syftade till att försvåra penningtvätt och finansiering av terrorverksamheter genom att göra registren offentliga.
Joachim Dyfvermark pekar också på att i tidigare EU-beslut har man tagit kliv i rätt riktning. Bland annat var det länge lagligt i vissa delar av finansvärlden med så kallade anonyma ägarbrev. Effekten blev att ingen annan än polis, tull och andra kunde se de här uppgifterna, vilket rättades till i senare EU-beslut.
Men är det egentligen inte polis och andra myndigheter som Finansinspektionen som ska se till att lagarna efterlevs? Joachim Dyfvermark menar att alla gräv han har jobbat med visat att det inte fungerar i praktiken. Polis, åklagare, skattemyndigheter, tull och EU-ländernas versioner av finansinspektioner är alla underbemannade och jobbar endast reaktivt.
De utreder inget på eget initiativ, utan det måste komma in en polisanmälan först. Samtidigt är det internationella samarbetet när det gäller att dela sådana här uppgifter i princip obefintligt.
Hur kan EU landa i ett sådant här beslut om man samtidigt vill jobba mot penningtvätt?
– Jag kan bara gubbgissa. Men från början var det en fråga som väcktes av en mindre grupp som menade att man utsattes för kidnappningsrisk, det var dock inte den frågan som Luxemburg valde att dra till EU-domstolen. Från början handlade det här om dataskyddsförordningen och frågor gällande integritet. Men domstolen i Luxemburg ändrade den frågeställningen.
Allt hade kunnat lösas genom att de som säger sig ha en hotbild kan begära anstånd och få sina personuppgifter skyddade, menar han.
– Precis som man redan gör idag, när man vill få uppgifter skyddade, säger han.
Ser du en trend? Jag tänker på den uppmärksammade spionlagen som nyligen klubbades eller det nya förslaget om en EU-lag gällande e-bevisförordning.
– Jag hoppas inte det. Det här snedsteget måste politkerna rätta till, och jag tror de vill rätta till det här eftersom det i grunden är frågan om vårt välfärdssamhälle. Det här påverkar inte bara EU, ett sådant här beslut blir normgivande även för hur länder utanför EU kommer agera.
En talesperson för EU-kommissionen har uppgett att de ska titta på domen, men det är inte klart vad det kommer leda till.
Även organisationer som Transparency international är kritiska till beslutet. Europeiska journalistfederationen (EFJ) beskriver det här som en dom som skakar om i grunden, i en artikel.
”Detta är ett stort bakslag för organisationer och journalister som upptäcker och bekämpar korruption”, säger Maja Sever, EFJs ordförande.
