Vart tog de källgranskande äldreomsorgsjournalisterna vägen?
Jag googlar på Carema + kissblöja och får 41 000 träffar. Jag inser att berättelsen om Caremas vägning av kissblöjor för att spara pengar blivit själva symbolen för privat driven äldreomsorg.
En symbol för girighet som inte skyr några gränser.
Hur kunde det bli så? Berättelsen är ju inte sann. Jo, visst väger man kissblöjor på Carema. Precis som på andra professionellt drivna äldreboenden i Sverige, kommunala som privat drivna. Blöjvägningen sker på initiativ av Hjälpmedelsinstitutet, som ägs av staten, kommunerna och landstingen. Syftet är att under den äldres första dygn i det nya hemmet pröva ut rätt inkontinensskydd, bland annat för att denne ska kunna sova ostört under natten. Ingenstans återanvänder man vägda blöjor, och inga pengar sparas. Metoden är dyrare än traditionella rutiner.
Skrönan om de återanvända kissblöjorna lever sitt eget liv, trots att alla i branschen vet att den inte är sann och många försök gjorts att upplysa redaktionerna om detta. I princip varje gång Dagens Nyheters ledarsida skrivit om äldreomsorgen de senaste veckorna har kissblöjorna nämnts. Inte ens Rapports prisade sjukvårdsreporter missar kissblöjorna i sina caremaingresser.
Det är fler Caremaskrönor som vandrar runt likt Råttan i pizzan-sägnerna. En handlar om den grekiske mannen, som flyttades till demensboendet och direkt rasade i vikt och började uppträda aggressivt. Klart att det var boendets fel tänkte alla – eftersom en viktig del av historien utelämnades. Den demente mannen flyttades direkt från sitt hem i Grekland till den svenska äldreomsorgen. Landsatt ensam i ett främmande land, med ovant klimat, obegripligt språk, annorlunda mat… Även utan en demenssjukdom skulle nog de flesta av oss riskera en depression i den situationen.
Mannen som lämnades att dö framför TVn i Falun hör till de skrönor som landets nyhetsredaktioner förmedlat. Dokumentationen visade att detta var fel, men också att ett brott mot patientsekretessen begåtts när den felaktiga uppgiften spreds.
Mannen som tvingades sova på en madrass på golvet på grund av sängbrist är också en skröna. Det var den boendes uttryckliga önskan som tillgodosetts, efter samråd med närstående. Ett etablerat äldreboende med ett givet antal platser har givetvis ingen brist på sängar. Just denna skröna kan få långtgående politiska konsekvenser, eftersom den verkar vara det bärande argumentet för Socialdemokraternas ändrade inställning till vinster i välfärdsföretag.
Håkan Juholt tar alla tillfällen att nämna madrassen, bland annat i intervjun i SVTs Agenda den 3 december.
Svensk äldreomsorg har kvalitetsbrister. Det krävs en landsomfattande mätning av kvaliteten i såväl privat driven som kommunal äldreomsorg. Resultatet måste göras tillgängligt för både blivande brukare, anhöriga, politiker och allmänhet. Det krävs en statushöjning av yrkena inom äldreomsorgen, så att det blir en självklar del av yrkesetiken att larma om och åtgärda brister som kan leda till vanvård.
Det krävs också en journalistik som tar äldreomsorgen på allvar. För somliga av de larm som hörs i dag bygger tyvärr inte på skrönor. Det kommer också i framtiden att uppstå situationer då larmet av nöd måste gå via medierna. Medierna har en central roll i kvalitetsgranskningen, i att avslöja de brister och övergrepp som andra inte ser. En roll som vissa journalister och redaktioner under stundom klarar utmärkt, det vill jag understryka.
Men var har dessa journalister varit de senaste månaderna? Hur kommer det sig att den kritiska källgranskningen så ofta uteblir när det gäller skandalhistorier från äldreomsorgen?
