”SVT:s klimatbevakning krymper”

När Anne Lagercrantz tillträdde som vd för SVT skrev vi i initiativet Nyhetsrapporteringen om klimatkrisen ett öppet brev till henne med förhoppningen att hon skulle verka för att göra SVT till en ”trygg hamn” för allmänheten i de allvarligaste kriser mänskligheten någonsin mött, klimatkrisen och ekosystemkollapsen. En hamn att tanka kunskap i och få reda på vad som görs och inte görs av våra folkvalda och våra myndigheter. Så hur har det då gått?

Jo, sedan dess har Rapport 19:30 rapporterat ännu mindre än vad de gjorde innan Anne Lagercrantz tillträdde. Den tydliga rapporteringen, där det framgår att klimatkrisen och angränsande kriser är akut, har minskat från redan otroligt låga 2 procent av sändningstiden 2024 till försumbara 0,99 procent 2025.

När klimathotet inte förekommer regelbundet i medierna, med djuplodad kunskap och granskning av makten, är det lätt att invaggas i ett lugn och till slut riskerar vi att tro på de högljudda klimatförnekare som menar att expertisen sprider alarmism. SVT:s jakt på positiva vinklar, en del av den så kallade konstruktiva journalistiken, leder till falsk balans när de bortser från så många larmrapporter som de gör.

Det är inte bara vi i Nyhetsrapporteringen om klimatkrisen som har uppmärksammat mediernas bristande rapportering om vad som borde vara mänsklighetens viktigaste ämne – vår överlevnad. Även Reuters Institute for the study of journalism rapporterar om en krympande klimatbevakning och det beror inte på att publiken har ett minskat intresse utan det är medierna som driver detta själva.

Vilka ämnen, vinklar och intervjupersoner som är med i medierna påverkar vilka ämnen gemene man anser vara viktiga. Luftföroreningar är starkt kopplade till förbränning av fossila bränslen och orsakar cirka 6 700 dödsfall i Sverige varje år medan cirka 100 människor dör på grund av våld, varav två av tre fall inte sker i kriminella miljöer, detta i Sverige. Kriminalitet får oerhört mycket mer fokus i medierna trots att ungefär 6 600 fler dör på grund av förbränning av fossila bränslen. Medierna bestämmer med sina val vad som är viktigt, vad vi blir rädda för och därmed vilka frågor som hamnar högt inför det kommande valet. Att inte rapportera om en fråga är också ett ställningstagande, medvetet eller omedvetet. När oljeindustrin med dess lobbyister aldrig är en nyhet, tyder inte detta på att man frångår saklighet och opartiskhet?

Den brittiska underrättelsetjänsten MI5:s rapport om den förväntade livsmedelskollapsen som publicerades den 20 januari i år, efter att landets regering hållit tillbaka publiceringen sedan oktober, har inte fått mycket uppmärksamhet i Sverige. Mellan den 20 januari och den 1 februari togs denna rapport inte upp i Rapport 19:30. Att klimatförändringarnas konsekvenser, som kan leda till matbrist, ökad geopolitisk konkurrens om resurser, massmigration och ökad risk för pandemier, inte anses vara en nyhet i SVT:s ögon är inte bara oroande utan tyder även på en public service som misslyckas med att följa sin egen arbetsbeskrivning att förmedla korrekt information och ge en objektiv bild av omvärlden.

Från kriget mot Iran rapporterar SVT:s Aktuellt med krigsscener, presskonferenser och bakgrundsteorier. Under vinjetten ”Hur påverkas svensk ekonomi?” redogjorde inkallade experter för hur vi i Sverige kommer att påverkas i vår vardagsekonomi av ett krig långt borta. Ett skolboksexempel på hur en global krissituation ska rapporteras med en balans av experter, olika infallsvinklar och ett ingående resonemang om vilka konsekvenser konflikten får i Sverige. Den rapportering som står inskriven i sändningstillståndet för public service och som i lika hög grad borde användas när det gäller klimatkrisen, oberoende av om det handlar om en pågående naturkatastrof eller långsiktiga konsekvenser av exempelvis utsläpp från en väpnad konflikt.

Vi som följer klimatkrisbevakningen har lärt oss att klimatet alltid hamnar långt ner på agendan till förmån för frågor som försvar, säkerhet, våld, krig, skenande matpriser, utan att eventuell klimatkoppling görs. Vår fråga är kort och gott: varför behandlar inte SVT klimatkrisen och artdöden som de existentiella kriser de faktiskt är?

Från Nyhetsrapporteringen om klimatkrisen:
Åsa Sohlgren, redaktör
Caroline Ford, journalist
Patrizia Svedberg
Carl Öhlén
Anders Isaksson