Nils Funcke: : Nya dimridåer om PUL
Ett halmstrå för vissa, ett damoklessvärd för många och en dimbank för alla.Personuppgiftslagen (PUL) har sedan hösten 1998 ställt till problem för svenska medborgare som sökt utöva sina rättigheter.
Ett halmstrå för vissa, ett damoklessvärd för många och en dimbank för alla.
Personuppgiftslagen (PUL) har sedan hösten 1998 ställt till problem för svenska medborgare som sökt utöva sina rättigheter.
Det gäller rätten att ta del av allmänna handlingar och inom vida ramar ge uttryck för åsikter och värderingar. I kombination med en ändring i sekretesslagen (7:16) har PUL blivit ett halmstrå för sekretessbenägna myndigheter för att slippa lämna ut allmänna handlingar. På samma sätt har personer som publicerat uppgifter på Internet dömts för brott mot PUL. Mest kända är fallen med företagaren som ställde bankdirektörer vid skampålen (Ramsbro-målet).
Visserligen har domstolarna till del vridit halmstrået ur händerna på myndigheterna. Ramsbro-målet avgjordes till yttrandefrihetens fromma av Högsta Domstolen. Utslag i Regeringsrätten har till del återställt öppenheten.
De högsta instanserna har alltså dödat paragraferna – så varför bråka?
Jo, historien lär oss att döda lagar återuppväcks om de styrande finner att det gagnar deras intressen. Det finns också redan nu PUL-fall som innebär ett steg bakåt där de högsta instanserna tagit ett kliv framåt.
Regeringen tvingades till sist inse att PUL är en formidabel dimbank. För att i någon mån bringa reda gavs justitiedepartementets egen jurist Sören Öman uppdraget som mistlur.
Dimbankarna ligger kvar
”Lättnader i PUL föreslås” förkunnade justitiedepartementet i ett pressmeddelande när utredningen presenterades. Visserligen kan det i några fall skönjas en glimt av klarhet men de gamla dimbankarna ligger kvar och nya skapas. Med vissa undantag har hittills all datahantering av uppgifter knutna till en levande person fallit under PUL. Utredningen föreslår nu att uppgifter som ingår i en löpande text, film eller ljudupptagning ska undantas.
Ett steg framåt kan tyckas. Alla, inte bara de som arbetar inom grundlagsskyddad verksamhet som tidningar, ska ges rätt att i en textfil på datorn lägga in uppgifter om andra personer.
Men. Texten får inte ha ett påtagligt drag av ”registerstruktur”. Öman går bet på att dra en gräns mellan ostrukturerat och strukturerat. Och det är inte konstigt. Det går inte. Även långa textfiler går att indexera och snabbt strukturera separat eller tillsammans med andra filer precis som användaren tycker och vill.
Även den som har en ostrukturerad text på datorn ska kunna fällas för brott mot PUL. Det kan ske om uppgifterna innebär ett ”otillbörligt intrång” i någons personliga integritet. Som exempel nämner utredningen uppgifter som går lös på någons heder och ära. Förföljelse eller skandalisering av någon ska också räknas som ett brott mot integriteten. Men även den som råkar inneha ”felaktiga eller missvisande” uppgifter om någon ska kunna dömas liksom den som samlar in uppgifter om en person utan att ha ”något godtagbart ändamål”.
Fått sitt halmstrå
Inte heller när det gäller öppenheten skapar Öman reda. Han konstaterar att kopplingen mellan sekretesslagen (7:16) och PUL inneburit att ”sekretessprövningen” vid utlämnande av handlingar blivit mer komplicerad. Men vill att även i fortsättningen ska sekretess gälla om ”det finns skäl att anta” att uppgifterna efter utlämnande kommer att behandlas i strid med personuppgiftslagen.
Om förslaget passerar regering och riksdag kommer möjligheten att sprida sig som en löpeld bland sekretessbenägna myndigheter. De får sitt halmstrå. Och de myndigheter som tagit offentlighetsprincipen till sig kommer att se eggen på damoklessvärdet när de tittar upp.
Personuppgiftslagen, med eller utan utredningens modifieringar, utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen. Myndigheterna ges möjlighet att begränsa medborgarnas rätt att samla in, lagra och bearbeta även offentliga uppgifter. Medborgarna tas ifrån rätten att skriva vad de vill om vem de vill och bara kunna åtalas när man gett offentlighet åt sina tankar.
När EU-direktiv kommer i konflikt med grundlagen borde grundlagen ges företräde. Det var också tanken bakom den ensidiga svenska deklarationen 1994. Då hette det att offentlighetsprincipen ”utgör en del av Sveriges konstitutionella, politiska och kulturella arv”. Få minns och ett fåtal vill nog förpassa deklarationen in i dimman.
kanslichef, Grävande journalister
