”När får Dawit Isaak och Gui Minhai tala i Almedalen?”

Idag inleds den årliga politikerveckan i Almedalen i Visby. Att vanliga människor på gatan kan tala direkt med högt uppsatta politiker är ett världsunikt fenomen.

För de som är svenska politiker eller opinionsbildare av något slag är det förmodligen en självklarhet att kunna tala fritt utan att någon myndighet lägger sig i, utan att riskera att bli fängslad, torterad, mördad.

För mig symboliserar Almedalen i första hand det fria ordet, demokratin och friheten. För en svensk kan dessa ting låta som självklarheter, men så är det inte.

Utan det fria ordet och vår yttrandefrihetsvänliga grundlag hade inte Almedalsveckan kunnat äga rum år efter år.

Representanter för våra riksdagspartier och intresseorganisationer befolkar under flera dagar Almedalen. Många samtal och seminarier äger rum varje dag. Medierna letar nyhetsstoff och representanter för olika partier korsförhörs i våra medier. En representant för varje parti håller direktsända tal på Almedalens berömda scen.

Det är glädjande att utrikesjournalisten Joakim Medin, som nu släppts ur turkiskt fängelse, medverkar i flera program i Almedalen i år. Men två drömtalare under politikerveckan saknas även i år. Två talare som jag och många andra gärna hade velat lyssna på: de svenska publicisterna Dawit Isaak och Gui Minhai.

Det finns inga andra svenskar som har betalat ett så högt pris för det fria ordet, för friheten, för demokratin och för press- och yttrandefriheten som dessa två modiga människor. Det finns inga andra som skulle vara lika självklara på Almedalsscenen. Deras kamp för det fria ordet är nämligen den bärande bulten i politikerveckan.

Såväl Gui Minhai som Dawit Isaak är i princip kidnappade i Kina och Eritrea.

Dawit Isaak frihetsberövades i september 2001, mitt under en frukost med familjen i Eritreas huvudstad Asmara. Den eritreanska diktaturens säkerhetspolis förde honom till ett fängelse. Ingen anade då att han skulle bli den journalist som suttit längst i fängelse för sitt journalistiska arbete. Det sista han sade till familjen var: ”Ni ska inte oroa er, det är nog bara ett förhör, jag är snart hemma hos er igen”. I över två decennier har Dawit Isaak suttit isolerad på grund av sitt journalistiska arbete på tidningen Setit. Det är ofattbart att Eritrea lyckas gömma en svensk journalist år efter år.

Förläggaren och poeten Gui Minhai rövades bort i oktober 2015 av civilklädda kinesiska poliser i den svenska semesterorten Pattaya i Thailand. Hans oberoende bokutgivning på förlaget Causeway Bay Books i Hongkong är orsaken till att han sitter i en liten cell sedan snart i tio år. Pekingregimens förföljelse av Gui Minhai saknar motstycke. Efter en kort husarrest kidnappades han ytterligare en gång: kinesisk polis förde bort honom från ett tåg trots att han var i sällskap av två svenska diplomater. Och för drygt fem år sedan dömdes han till tio års fängelse för att ha ”tillhandahållit information till främmande makt”.

Trots att dessa svenska publicister tillsammans suttit mer än tre decennier i fängelse har ingen svensk regeringsrepresentant lyckats besöka dem. Men vi får inte glömma dem. Det är viktigt att ständigt påminna om Dawit Isaak och Gui Minhai.

Bokmässan i Göteborg har två reserverade stolar åt Gui Minhai och Dawit Isaak med stående inbjudan. I Malmö finns Dawit Isaak-biblioteket.

Avslutningsvis har jag en fråga till samtliga svenska partier: När får Dawit Isaak och Gui Minhai tala i Almedalen?

Kurdo Baksi
författare & journalist