Gå direkt till textinnehållet

Mats Bergstrand: DN Debatt skapar inte själv opinion

Jag tycker mig i svallvågorna efter Ingvar Hedlunds utmärkta avslöjande i Expressen kunna skönja en viss förvirring kring DN Debatt och vår hantering av uppropsartiklar.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Jag tycker mig i svallvågorna efter Ingvar Hedlunds utmärkta avslöjande i Expressen kunna skönja en viss förvirring kring DN Debatt och vår hantering av uppropsartiklar.

Hedlund visade att såväl en fil doktor i statsvetenskap som en kristdemokratisk riksdagsledamot gärna tog emot 5 000 kronor för att skriva under en artikel om EMU. Pengarna syntes viktigare än faktakontrollen. Alla som blev lurade av Expressen har nu gjort sina tidsenliga ”pudlar” och vare därmed nog med beskäftiga kommentarer kring detta.

Men likt det ena lockbetet, Carl Bildt, som till och med fick en ursäkt av kvällstidningen, vill jag såsom företrädare för lockbete nummer två gärna något uppehålla mig vid vår hantering av uppropsartiklar. Bildt påstods vara undertecknare av det falska uppropet för att locka andra att skriva på. Det var påhitt. DN Debatt påstods av samma skäl ha accepterat uppropet för publicering. Det var också påhitt.

Några 5 000 kronor betalar vi naturligtvis inte heller för att någon ska skriva på ett debattupprop. Det vanskliga med att ge någon pengar för att personen ska omfatta en viss åsikt eller bekräfta en viss uppgift är uppenbart.

Trovärdigheten blir lidande. Expressen har kanske bättre än någon annan tydliggjort detta med den penningsumma man gav Christer Pettersson för att han skulle skriva under på att han var Olof Palmes mördare. Vilket han gjorde och sedan dementerade.

Skapar inte opinion

DN Debatt tar aldrig själv initiativ till några uppropsartiklar. Vi är gärna aktiva att erbjuda enskilda skribenter utrymme i angelägna frågor, men vi skapar inte själva opinionen genom att ragga undertecknare till egenfabricerade texter.

I samband med det falska uppropet har också vissa redaktörer gått ut och sagt att de av princip inte publicerar upprop. Någon har satt gränsen vid tre undertecknare. Varför bakbinda sig själv på detta vis?

Vad hade hänt om de erbjudits en artikel där Göran Perssons namn funnits intill de övriga åtta europeiska premiärministrar som skrev ett upprop till stöd för Bushs linje i Irakfrågan? Hålla på principen och svika journalistiken, eller – förhoppningsvis – tvärtom. Låt mig för tydlighets skull tillägga att exemplet till en niondel är fiktivt.

Vi har genom åren publicerat många nyhetsmässigt intressanta uppropsartiklar på DN Debatt: 101 direktörer som attackerar regeringen, s-ledamöter i Stockholm som vill bli av med Bosse Ringholm, en ambassadör i Berlin som deltar i upprop för bojkott av israeliska varor. Exemplen kan mångfaldigas. Och vi avser fortsätta med den typen av publiceringar.

Att någon ligger bakom uppropet, som initiativtagare och namninsamlare, är självklart. Ingen tror att undertecknarna träffats nere på stan av en slump och sedan gemensamt börjat smida sina planer. I de fall där denne initiativtagares tillhörighet är oklar skapas ofta en misstänksamhet om syftet bakom artikeln.

Det är i och för sig en sund skepsis. Jag vill ändå hävda att lobbyistskräcken därvidlag många gånger är överdriven. Nog är det intressant att Carl Tham är med på Israeluppropet oavsett vem som är initiativtagare.

Besvärligare är det med betalningen. Om lobbyistföretag erbjuder kända personer pengar för en underskrift som gagnar uppdragsgivaren får i förlängningen varje åsikt ett pris; i samma ögonblick blir ståndpunkten värdelös. Vi vet inte om det förekommer. Men Expressen har visat att det går. Bara lobbyisterna själva kan nu avfärda misstanken genom noggrann redovisning av sina tillvägagångssätt.

Roande diskussion

Då och då uppkommer också frågan om DN Debatt får syssla med nyheter. Jag finner diskussionen ganska roande, då det för mig skulle vara främmande att vilja belägga någon annan avdelning med nyhetsförbud. Journalistens chefredaktör Martin Jönsson förordar också, om vi nu trots allt ska fortsätta med ofoget att vara nyhetsmässiga, att DN i alla fall ska följa upp artiklarna på allmän plats i tidningen samma dag.

Men vi är redaktörer åt våra skribenter, och vi måste åtnjuta förtroende hos dem. Det material vi hanterar ägs av skribenterna fram till publiceringsögonblicket. En artikelskribent ska kunna lämna oss ett hemligt material i förvissningen om att det inte kommer inför några andra ögon.

Skribenten ska också kunna återta sin artikel utan att riskera att materialet ändå kommer ut. Därför kan en debattredaktion inte lämna ut material för uppföljningar innan det är publicerat. Resonemanget att det skulle innebära en gräddfil till vänsterkrysset motsägs av det nålsöga DN Debatts egen gallring innebär.

Efter varje riksdagsval handlar debatten om att förlorarna inte fick komma fram med sina nyheter på DN Debatt. Det motsägs också av det faktum att så många journalister på så många redaktioner gör samma nyhetsmässiga bedömning som DN när de refererar våra debattartiklar.

Att materialet står oemotsagt i själva publiceringsögonblicket är därför också i ett övergripande journalistiskt perspektiv ett mindre problem eftersom uppföljningarna startar direkt på morgonen i etermedierna. Så kan också ske i DNs nätupplaga.

chef DN Debatt

Fler avsnitt
Fler videos