Kjell Häglund: Vad den dolda kameran egentligen avslöjade

15 oktober, 2002

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Av all kritik mot Janne Josefssons wallraff-i-valstugan formulerade Göran Rosenberg i Journalisten 27/02 den mest intressanta, då han snurrade på perspektivet och hävdade att den konfronterade politiker som efteråt sade sig ”inte känna igen sig själv” förmodligen, faktiskt, var uppriktig: ”Det var inte hans socialt kontrollerade och offentliga jag som där uttalade sig, utan hans socialt obevakade och privata, på gränsen till skambelagda jag, som lades ut i direktsändning.”

Av all kritik mot Janne Josefssons wallraff-i-valstugan formulerade Göran Rosenberg i Journalisten 27/02 den mest intressanta, då han snurrade på perspektivet och hävdade att den konfronterade politiker som efteråt sade sig ”inte känna igen sig själv” förmodligen, faktiskt, var uppriktig: ”Det var inte hans socialt kontrollerade och offentliga jag som där uttalade sig, utan hans socialt obevakade och privata, på gränsen till skambelagda jag, som lades ut i direktsändning.”

Följer man resonemanget hela vägen är det inte svårt att instämma i Rosenbergs slutsats att Josefsson grovt trampade över en gräns som är fundamental för människan: ”Utan rätten att tänka också det förbjudna och otillständiga skulle vi snart inte tänka över huvud taget.”

Rosenberg försvarar varje privatpersons rätt att tänka främlingsfientligt och han har en kuslig poäng när han applicerar principen på den aningslöse folkvalde politikern i den lilla, lokala valstugan på bytorget.

Men om man därmed kan tycka att kritiken mot Josefsson fullbordats, även filosofiskt, så tycker jag att Josefsson också förtjänar ett annat slags medhåll än han hittills fått.

Eftersom jag anser att just denna dolda kamera gav en av årets mest omskakande inrikesnyheter stör det mig att ingen enda, av alla som i efterhand backat upp Josefsson, talat om kopplingen till folklig främlingsfientlighet på ett djupare plan än att ”vi har de politiker vi förtjänar” eller ”moderaterna har inte tagit itu med smygrasismen inom partiet”.

Jag har, hos förvånansvärt närstående medmänniskor, sett främlingsfientlighet uppstå till synes ur tomma intet och tämligen oberoende av inkompetent flyktingpolitik – snarare har den bottnat i jargong, i sociala umgängesregler grannar emellan på idylliska småorter och i det faktum att det är så mycket lättare att prata om andra än om sig själv. Så simpelt föds och göds svensk främlingsfientlighet – av rädsla för att själv sticka ut snarare än av rädsla för andra som sticker ut.

Omedvetna närverk

Och så var det sannolikt även för Josefssons valstugepolitiker. Med tryggt bekräftande kallprat gjorde han det enkelt för sig och höll med killen som kom in, precis som han kanske hållit med sin granne över häcken.

Men jag har också, relativt ofta, upplevt att människor vägrat vara delaktiga i detta omedvetna nätverk. Som skällt ut pensionärer som på tunnelbanan fnyst åt invandrare, som krävt att få kliva ur taxin när chauffören kommit in på favoritämnet muslimer, som sagt åt sina egna föräldrar att åtminstone pröva pizzan från byns nye bagare innan de hävdar att den smakar ”råttskit” (vilket de hört av säker källa över häcken).

Därför trampade inte Janne Josefsson över någon integritetsgräns när han fångade politikernas kallprat med den fejkade rasisten. För till skillnad från Göran Rosenberg tror jag inte att dessa politiker innerst inne tänker rasistiska tankar – och att det var därför politikern i fråga ”inte kände igen sig”. Tankarna kan som bekant flyga på helt andra håll medan man småpratar.

Det Josefsson avslöjade och dokumenterade var inte hur politiker innerst inne tänker, utan vad de innerst inne säger, oavsett ord och ståndpunkter: att de hellre kallpratar än resonerar.

Därmed skildrade Janne Josefsson också politikerpopulismen och dess förment folkliga feghet, och jag tror att det avslöjandet var större än vi hittills orkat förstå.

Kommentarer

Det finns 3 kommentar på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Inlagt av Tobias Jeppsson mån, 2011-12-19 22:18

En stor skillnad

Av Tobias Jeppsson

Du har missat att det är en mycket stor skillnad på att vara en vanlig medborgare och att representera en politik.

Om de i folkstugorna var rasister eller inte innerst inne är egentligen totalt ointressant och irrelevant i sammanhanget.

Det som är upprörande är att de företräder ett parti, de gör ett jobb, och gör jobbet på ett grovt felaktigt sätt. De liknar mer korrupta bilförsäljare av begagnade bilar som är i så dåligt skick att försäljaren måste ljuga och lirka sig runt kundens lillfinger för att få förtroende och kunna sälja dem.

Tobias Jeppsson

Men politik är inte det samma som försäljning. Man ska representera partiets frågor i valstugorna, inget annat! Möter man en person som man märker inte delar partiets åsikter och värderingar så ska man företräda partiets ståndpunkter stenhårt oavsett om man förlorar väljare på det. Alla seriösa politiker vet dessutom att de ibland måste hålla inne med sina personliga åsikter då de representerar sitt parti som har helt annan uppfattning i vissa frågor som man har en annan åsikt i.

Inlagt av Martin Nilson mån, 2011-12-19 22:18

Skandalen ligger i åsiktsförtrycket

Av Martin Nilsson

Det allvarliga är väl snarare att människor, politiker eller ej, skall förväntas skämmas över att de har åsikter som avviker från de av etablissemanget påbjudna.

Att moderaterna på toppnivå talar vitt och brett om “öppna gränser” etc när inte ens deras egna partiarbetare tror på utopierna, DET är skandalen!

Martin Nilsson

Inlagt av Björn Bergström mån, 2011-12-19 22:18

korrekt analys

Av Björn Bergström

Jag tror Kjell Häglund har helt rätt i sin analys, mycken rasism kommer ur vardagligt bekräftande kallprat, “racial slur” som de engelskspråkiga säger, saker man säger eller håller med om inte så mycket för att man tror på dem i sak, men för att alternativet att konfrontera med en avvikande åsikt ter sig så jobbigt.

Björn Bergström

Årets groda 2021

Alla gör fel ibland. Men en del fel är roligare än andra. Nu kan du rösta på vilken som var 2021 års roligaste groda. Sista dag för att rösta är den 14 februari. Rösta här.

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet




Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies