Kjell Häglund: Klasar av namn ger grumlig debatt
Att trycket är hårt mot DN Debatt visste jag nog. Det har ju varit redaktörens evinnerliga svar på alla knorranden om hur svårt det är att bli publicerad på rikets viktigaste opinionssida.
Att trycket är hårt mot DN Debatt visste jag nog. Det har ju varit redaktörens evinnerliga svar på alla knorranden om hur svårt det är att bli publicerad på rikets viktigaste opinionssida.
Men att trycket varit så tufft att Dagens Nyheter skulle börja släppa in debattörerna dussinvis, det hade jag aldrig kunnat föreställa mig.
Ändå är det exakt vad som skett på senare tid. I stället för skarpt subjektiva experter är det nu luddiga klasar av namnunderskrifter som pysslar ihop allt trubbigare inlägg.
Ta protesten mot bojkott av israeliska varor förra veckan, undertecknad alltifrån Alf Svensson till Marianne Ahrne, och vars namnförteckning hann passera inte en utan TVÅ konsertpianister (!) innan några mer väntade, judisk-politiska namn dök upp mot slutet av listan.
Min gissning är att det är bland några av de mer okända, men sannolikt sakkunniga, underskrifterna i tredje namnspalten den verklige författaren finns. Min gissning är också att denne kunnat skriva ett betydligt vassare och viktigare inlägg om han eller hon sluppit byta ut två spalter hårdkokt text mot skrymmande namnunderskrifter – och i kändispolitikens våld peta dit Alf Svensson överst på listan.
Förr om åren ville jag ofta tro att undertecknarna tillsammans skrivit debattinläggen. Det var innan Hans Alfredson fick det så tråkigt som Skansenchef att han började ägna större delen av sin arbetstid åt att skriva på debattupprop. Det var definitivt innan debattsidornas ingresskrivare uppfann frasen ”…kräver i dag 18 kända svenskar” och sparade bylinebilderna i kuvert.
Eller kan man tänka sig ett mejl från Roland Pöntinen till Alf Svensson – ”jag sitter här och funderar… borde man inte stryka det tredje stycket helt? Och så har jag skrivit en helt ny inledning här… jag mejlar över den bara jag fått ett korrektur från Staffan Scheja.”
Nja.
Ännu löjligare blev det i onsdags, då DN Debatt hade en ”analys” av Irakkonflikten, undertecknad av – som debattredaktören noterar i sin ingress – ”åtta professorer och forskare”. Jaha, experter på FN och internationell politik, då? Eller konfliktforskare, åtminstone? Nej. Textförfattarna var professorer i teoretisk astrofysik och zoofysiologi samt en ”före detta laborator” från Mariefred.
Diverse kontraktprostar
Och riktigt överjävligt löjligt kändes det att även Svenska Dagbladets debattsida samma dag toppade med ett upprop mot Irakkriget – signerat diverse kontraktsprostar i Flemingsberg, Sollentuna, Täby och Bromma.
Vad blir nästa steg? Att Motormännen skriver ett tvåordigt manus – ”Stoppa trängselavgifterna!” – och bifogar 33 000 bylines?
Detta är ju faktiskt värre än åsiktsmaskiner i TV-soffor, när de tyngsta debattinläggen allt oftare kommer från autografmaskiner.
Problemet har uppmärksammats i Norge, där NRK – efter att 80 av dess journalister deltagit i ett upprop mot privatisering av Oslos biografer, och ett flertal av bolagets mest kända nyhetsreportrar backat upp ett upprop mot George W Bush – upprättat ett förbud mot att underteckna opinionsyttringar.
Men där handlar det inte om välskyltade artiklar på dagstidningarnas bästa debattplats utan om simpel vidarebefordran av e-post-listor.
(Hade jag varit anställd på NRK hade jag alltså varit förbjuden att göra det jag nyss gjorde, alldeles innan jag började på denna artikel, nämligen skriva under ett upprop för trängselavgifter som råkade passera min mailbox.)
Visst är det ett demokratibevis när vem som helst – konsertpianister, zoofysiologer, före detta laboratorer eller kontraktsprostar i förorter – kan tycka vad som helst om vilket ämne som helst. Men när detta uttrycks på DN Debatt blir demokratikänslan grumligare.
