Höj rösten mot censuren i Turkiet, Wallström!
Alla människor – inte minst Sveriges utrikesminister Margot Wallström – som följer vad som händer i världen vet vad som sker i Turkiet, ett land dit tusentals svenskar åker på semester varje vecka. Det som förbluffar många är Wallströms tystnad...
Efter militärkuppförsöket 2016 har Turkiets despotiske president Recep Tayyip Erdogan samlat all lagstiftande, dömande och verkställande makt i sin hand.
Konsekvenserna blir allvarliga för invånarna. Godtyckliga massavskedanden och massarresteringar tillhör vardagen. Samhället är skräckslaget på grund av ultranationalistisk yra och ett angiverisystem med en rasistisk struktur.
Personkulten kring Erdogan och krigsretorik skrämmer många medborgare. Erdogan kontrollerar över 90 procent av medierna. Yttrande- och pressfriheten på print är blott ett minne. Turkiet är världens största fängelse för journalister sedan länge och innehar plats 157 av totalt 182 länder i Reportrar utan gränsers senaste pressfrihetsindex.
På senare tid har vi noterat att Erdogan signalerat att han vill stoppa i princip alla kritiska nyhetssajter och ”obekväma” nyheter på internet. Yttrandefrihetsföreningen i Turkiet har precis publicerat medierapporten Den motarbetade webben 2018. I slutet av 2018 var 245 825 webbsajter nedsläckta av de turkiska myndigheterna. I juli 2019 hade antalet förbjudna webbsajter ökat till 274 000. Det bör tillägas att 150 000 nyhetslänkar, som kritiserade Erdogan eller Ankara-regimen också var borttagna. I samma rapport framgår att i genomsnitt 12 000 webbsajter nekas nätpublicering årligen. Med andra ord är censuren vardagsmat i Erdogans Turkiet. Enligt uppgift kommer även internationella medier snart att drabbas av Erdogan-censuren mer påtagligt.
Det finns inga gränser när det handlar om att strypa yttrandefriheten och den begränsar sig inte bara till medier och journalister. Listan på makabra händelser blir allt längre.
Även de som möter journalister tar en stor risk. Häromdagen frihetsberövades den respekterade 75-årige HDP-politikern Medeni Yalçınkaya för att ha deltagit i en presskonferens. Vad kan vara mer naturligt än att en kommunfullmäktigeledamot delger sina åsikter för sina väljare på en pressträff?
Men Yalçınkaya riskerar fängelsestraff för sin medverkan på pressträffen. Vad vi vet är det första gången en politiker ställs inför rätta för att ha deltagit i en presskonferens, men det illustrerar ganska tydligt det yttrande(o)frihetsklimat som Turkiet tvingas leva med. Och enligt uppgift har förhörsledaren gång på gång pressat Yalçınkaya med frågor om den sedan decennier fängslade författarsonen Edips nya roman Dideban som handlar om det kurdiska upproret i Bitlis 1914. Det turkiska rättsväsendet tillämpar alltså rättskipningen från feodaltiden: att straffa en hel familj om en familjmedlem anses ha begått brott. Tyvärr har inte Turkiet kommit längre.
Turkiet ser ut att vara ett land där det onormala anses vara normalt.
Yalçınkaya har aldrig haft med rättsväsendet att göra och har tillåtits kandidera till olika poster i Turkiet efter att han fått tillstånd från Valmyndigheten. För sin självklara rätt att yttra sig riskerar han nu flera års fängelse.
Strypandet av yttrandefriheten oroar oss oerhört mycket men det borde även oroa FN, EU eller Sverige. Tystnad hjälper bara Erdogan, inte yttrandefrihetsoffren.
Därför är det hög tid att Sveriges utrikesminister Margot Wallström omedelbart höjer rösten mot Erdogan-regimen och kräver att medborgarna i Turkiet, precis som i Sverige, får rätt till oberoende nyhetsförmedling och fri opinionsbildning.
RAGIP ZARAKOLU
Svensk-turkisk journalist och författare
KURDO BAKSI
journalist
