”Förklara för befolkningen varför vi har en vårdkris”

Orsaken till vårdkrisen är ospecificerade effektiviseringskrav vilket innebär att det står i budgeten att verksamheten ska bedrivas till en lägre kostnad kommande år, men det står inte hur det ska ske. Det ska nämligen verksamheten komma på själva, ofta med förevändningen att cheferna i verksamheten är de som kan verksamheten bäst.

Tankesmedjan Balans har under flera år granskat regionernas budgetar och ett sett mönster av effektiviseringskrav. Det är inget som sker bara i år, eller bara föregående år. Akutsjukvården i Stockholm har till exempel ett effektiviseringskrav på 2,5 procent och sjukvården i Region Skåne har ett generellt effektiviseringskrav på 2 procent. Det innebär att medarbetarna ska arbeta in dessa nedskärningar med sin hälsa som insats.

Sjukvården får inte tillräcklig uppräkning i budgeten för prisökning, volymökning och löneökningar. Det är skillnaden mellan hur stor uppräkningen borde vara för att kompensera för kostnadsökningar och den faktiska uppräkningen av budgetramen som utgör effektiviseringskravet. När verksamheten inte får kompensation för ökade kostnader så innebär det nedskärningar och det innebär att färre personer ska utföra samma arbete. Det leder till en försämrad arbetsmiljö för alla som arbetar i sjukvården. Det råder brist på utrustning och det råder brist på vårdplatser till följd av personalbrist. Vi läser dagligen om personal som gråter av utmattning och om patienter som ligger i väntrum och i korridorer på våra akutmottagningar.

Annons

Konsekvensen av effektiviseringskraven är alltid nedskärningar. De årliga effektiviseringskraven innebär att varje år minskar resurserna med någon eller några procent. Nu är vi i ett läge där sjukvården är hårt ansträngd till följd av coronaviruset.  Det har knappast undgått någon i Sverige vad som sker i sjukvården och hur ansträngd situationen var på landets sjukhus och vårdcentraler redan innan pandemin.

Sjukvården styrs utifrån principerna i New Public Management, nämligen att det går att bedriva sjukvård på samma sätt som man driver en bilfabrik. Nedskärningarna i sjukvården är ett medvetet val från politikerna. Eftersom verksamheten inte får kompensation för kostnadsökningar måste de som arbetar i sjukvården komma på billigare och smartare sätt att arbeta. SKR lyfter ofta fram digitaliseringen som lösningen, genom ökad digitalisering kan färre personer göra samma arbete.

Men det räcker inte med årliga effektiviseringskrav, det finns även underskott från föregående år som ska betalas tillbaka. Det leder till allt mer omfattande nedskärningar varje år. Nu har vi kommit till den punkt att det inte går att göra ytterligare nedskärningar utan att riskera medarbetarnas liv och hälsa och patienternas säkerhet.

Alla som arbetar i sjukvården vet att det inte går att minska resurserna med bibehållen eller helst ökad kvalité. Alla som använder sjukvården vet att det inte går att minska resurserna men samtidigt bibehålla eller helst öka kvalitén. Arbetsmiljön och patientsäkerheten kommer fortsätta att vara bristfällig så länge det råder obalans mellan krav och resurser.

För oss som intresserar oss för offentlig ekonomi är det tydligt varför vi har en sjukvårdskris i Sverige. Det är viktigt att journalister inte bara rapporterar om sjukvården, utan även förklarar varför inte vårdplatserna räcker och hur det kommer sig att det råder personalbrist i sjukvården oavsett pandemi eller inte. Orsaken stavas ospecificerade effektiviseringskrav och om detta behöver alla journalister berätta.

Jag vill uppmana alla journalister att läsa budgetar, skriva om konsekvenserna av effektiviseringskraven och förklara för Sveriges befolkning hur det kommer sig att vi har en vårdkris. Det är bara med ökad kunskap vi kan göra något åt problemet och där har ni journalister av helt avgörande roll.

                          LINNEA LINDQUIST
                          rektor och medgrundare till Föreningen Välfärdsinitiativet