Blir det du som hämtar hem Minhai och Isaak, Magdalena Andersson?

Häromveckan fick Sverige sin första kvinnliga statsminister, socialdemokraten Magdalena Andersson.

Även om Andersson har varit minister i många år behöver hon säkert en hel del tid på sig för att komma in i sin nya roll. Kraven och önskemålen är många. Gängkriminaliteten, klimatet, desintegrationen och långtidsarbetslösheten är bara några av områdena som pockar på uppmärksamhet.

Men en fråga lär inte dyka upp på Anderssons arbetsbord i första taget: yttrandefriheten.

Annons

Vi tror nämligen inte att någon rådgivare runt Andersson kommer att föra upp att hoten mot yttrandefriheten tilltar från Nicaragua till Filippinerna. Signalerna om det alltmer försämrade läget för yttrandefriheten kom redan för två decennier sedan, men makthavare runt om i världen såg inte dem. Att tala om en backlash för press- och yttrandefriheten i vår tid är ingen överdrift. Listan över europeiska stater som motarbetar yttrandefriheten blir allt längre. Vi nöjer oss med att nämna Ryssland, Turkiet, Polen, Ungern och Azerbajdzjan.

Och Sverige har drabbats särskilt hårt av den ökande yttrandefientligheten.

Den svenska poeten och journalisten Dawit Isaaks öde är välkänt för majoriteten av svenskarna.

Han fördes bort av säkerhetstjänsten i samband med en frukost i den eritreanska huvudstaden Asmara för tjugo år sedan. Han sitter bakom galler, sannolikt för att han publicerade kritiska texter om demokratins tillstånd i Eritrea i den oberoende tidningen Setit.

I två decennier har Dawit Isaak nekats åtal, rättegång, advokat och familjebesök. Trots att han är svensk medborgare har ingen svensk makthavare besökt honom i fängelset. Och otaliga svenska utrikesministrar hänvisar till tyst diplomati varje gång den 57-åriga Isaaks öde förs på tal.

Den svenska förläggaren, poeten och Tucholsky-pristagaren Gui Minhais öde liknar på många sätt Dawit Isaaks. Gui Minhai sitter frihetsberövad i Kina för att ha utövat sin grundläggande mänskliga rättighet – yttrandefriheten. När Gui Minhais regimkritiska utgivning på förlaget Mighty Current i Hongkong blev framgångsrik i Fastlandskina kidnappades han under en semester i thailändska Pattaya och fördes illegalt till Kina. Gui Minhai dömdes till tio års fängelse för ett påhittat brott i en hemlig ”rättegång”.

Och Kina gör allt för att vi ska glömma yttrandefrihetsvännen Gui Minhai. Peking-regimen, som gärna vill exportera sin definition av yttrandefrihet till våra breddgrader, är så fräck att den också vill beröva yttrandefrihetsvännen Gui Minhais sitt svenska medborgarskap.

Det som drabbat Dawit Isaak och Gui Minhai visar att vår press- och yttrandefrihet inte är given. Vi måste kämpa varje dag för att behålla den. Alla medborgare och det civila samhället har givetvis ansvar men vi saknar den pondus och de möjligheter som en statsminister har. I diktsamlingen ”Jag ritar en dörr på väggen med fingret” vittnar Gui Minhai om hur yttrandefriheten plötsligt kan tas ifrån oss.

Statsminister Magdalena Andersson, kommer du att ta ansvar för det fria ordet såväl i som utanför Sverige?

Blir det du som åker till Kina och Eritrea inom en snar framtid och hämtar hem Dawit Isaak och Gui Minhai?

Du har folkets stöd.

Helena Giertta
chefredaktör på Journalisten

Kurdo Baksi
författare och journalist

Fotnot: Debattartikeln publicerades först i Dagens Nyheter.